Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ikonoklast - Ikonologi - Ikonoskop - Ikonostas - Ikosaeder - Ikositetraeder - Ikterus - Ikthys - Iktinos - Iktus - Iktyol - Iktyolog, Iktyologi - Iktyosaurier - Iktyostegalier - Ikwaner - i.l. - Il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IKONOKLAST
Bysantinsk ikon från 1100-talet. Maria med barnet.
Historiska museet, Moskva.
Ikonoklast’ (grek. eikonoklas’tes, eg.:
bildkros-sare), bildstormare (se Bildstrid). Jfr Ikonodul.
Ikonologi’, se Ikonografi.
Ikonoskop [-å’p] (till grek. eiko’n, bild, och
skopeYn, se), elektronrör av speciell konstruktion,
vilket användes i televisionssändare som kamera
och omvandlar en bild i elektriska
strömvariationer. Bilden projiceras på en skärm, som kan
sägas bestå av ett konglomerat av
utomordentligt små fotoceller, som erhålles genom att en
glim-merskiva behandlas med silveroxid och
oxidkornen därefter reduceras till silverkorn, vilka göras
ljuskänsliga genom att överdragas med
cesium-metall. Den andra sidan av glimmerskivan är
försedd med ett ledande skikt, som jämte
silverkornen bildar små kondensatorer. Då ljus faller
på skivan, emitterar denna elektroner, vilkas
antal är proportionellt mot ljusintensiteten.
Härigenom uppladdas småkondensatorerna.
Urladdningen av dem sker med en elektronstråle, som
successivt i snabb följd får stryka över de olika
bildelementen. Urladdningsströmmen förstärkes,
och motsv. variationer kunna sedan sändas till
televisionsmottagaren. Se Television. Re.
Ikonosta’s (till grek. eiko’n, bild, och stas’is,
ställning), i den grekisk-katolska kyrkans konst
den med heliga bilder (ikoner) prydda väggen
mellan det heligaste (koret) och församlingsrummet.
Ikosae’der (till grek. ei’kosi, tjugo, och hedra,
bas), tjugosiding, en av de reguljära kropparna, se
Platonska kropparna.
Ikositetrae’der (till grek. eikositess’ares,
tjugofyra, och hedra, bas), kristallogr., tjugofyraytig
kristallform, tillhörande reguljära systemet. Se
bild vid Kristall.
Ik’terus, ic terus, se Gulsot.
Ikthys, se Ichthys.
Ikti’nos, grekisk arkitekt (400-talets senare hälft),
en av antikens ryktbaraste byggmästare. Hans
huvudarbete är Parthenon i Aten, som han dock
uppförde i samarbete med Kallikrates. Andra
verk av I. äro det berömda Apollontemplet i
Bassai och det stora mysterietemplet (telesteriet)
i Eleusis. Om hans liv och personlighet veta vi
f.ö. så gott som ingenting.
Iktus (lat. ictus), eg. slag. 1) Med., häftigt
inträdande sjukdomssymtom. •—- Ictus cordis,
hjärt-spetsstöten (se Hjärta, sp. 585).
2) Metr., den på versens starka taktdel fallande
metriska accenten, taktslaget.
Iktyol, se Ichtyol.
Iktyolog, Iktyologi, se Ichthyologi.
Iktyosaurier [-sau’-], Ichthyosäu’ria, se Fisködlor.
Iktyostegadier, Ichthyostega’lia, paleozool.,
primitiv grupp av ordn. pansarsalamandrar, känd från
övre devonsystemet på Östgrönland. Från yngre
pansarsalamandrar skilja sig i. bl.a. genom att de
yttre näsöppningarna äro belägna på nosens
undersida. I. voro försedda med benliknande
bröst-och bukfenor och kunna därför uppfattas som
primitiva fyrfotadjur el. som de senare
fyrfota-djurens fiskliknande stamfäder. Till i. hör fam.
Ichthyoste’gidae med bl.a. släktet Ichthyoste’ga, ett
kraftigt tandbeväpnat rovdjur med amfibiskt
levnadssätt. G. R.
Ikwa’ner (av arab, ihwän, ”bröder”), beteckning
för Abd-al-Aziz III:s elitgarde, som utgör kärnan
i hans armé och grundvalen för hans makt.
i.l., förk. för lat. in loc’o, på platsen.
Il, kemiskt tecken för (1 atom) illinium.
Ikonostas i klostret Dafni i trakten av Aten.
— 175 —
— 176 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
