Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indalsälven - Indaminer - Indantrenblått - Indantrenfärgämnen - Indantrengult, flavantren - In de Betou, 1. Johan - Indebetou, 2. Carl Gustaf - Indebetou, 3. Govert - Indefinit - Indeklinabel - Indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDAMINER
källa 430 km. I. utgör den näst största av Sveriges
vattenkrafttillgångar. Inom hela området är den
disponibla effekten vid medelvatten 1,340,000 kW
(11,5% av hela landets). Utbyggnaden av fallen
har under 2:a världskriget fortskridit i hastig takt,
så att ett 10-tal stora kraftverk stå färdiga 1949.
Störst är Krångede med 210,000 kW.
Kraftverks-företagen ha sammanslutit sig i I:s
regleringsförening, som utfört ett flertal stora sjöregleringar
främst i Torrön, Juvuln, Stora Rensjön, Anjan
och Kallsjön i Järpströmmens område samt
Storsjön. Andra regleringsföretag finnas el. äro
under utförande i biflödena, bl.a. i Långan och
Hårkan. Genom regleringarna har
vinterlågvatten-föringen flerdubblats, och kraftverken ha kunnat
ges en hög utbyggnadsgrad, vartill
korttidsregle-ringar i lokala magasin bidragit. Flottlederna
inom I:s område ha en längd av 2,160 km.
Kungs-ådra finns från Bodsjön i s. och Juvuln i n.
käll-armen samt i Långan från Gysåns inflöde, i
Hårkan från Hotagen och i Ammerån från
Borg-vattenåns inflöde. — Älven är uppkallad efter
Indalen, vars namn i sin tur är sammansatt med
ett gammalt älvnamn Inn, av oviss härledning
(se E. Hellquist, ”Svensk etymologisk ordbok”,
3 uppl. 1948, sid. 405). — Litt: ”Förteckning över
Sveriges vattenfall”, 40 (1913—33); H. W:son
Ahlmann, ”Huvuddragen av nedre Indalens
morfologi” (i ”Ymer”, 1914); H. Nelson, ”L, Sveriges
mest utnyttjade kraftkälla” (i ”Sv. geogr. årsbok”,
1946). S.Es;Er.
Indami’ner, kinoninfärgämnen, vilka bildas vid
oxidation av en blandning av fenylendiamin och
monoaminer. Ur molekylära mängder diamin och
anilin erhålles sålunda den enklaste i., f e n y 1 e
n-blått, NH=C6H4=N—C6H4—NH?, ur en
molekyl diamin och två molekyler anilin bildas det
enklaste safraninfärgämnet, fenosafranin.
Även de blåa indulinfärgämnena framställas över
indaminer som mellanprodukter. Anilinsvart,
som erhålles vid oxidation av anilin, är en i., i
vilken ett större antal anilinkärnor äro
sammanbundna med den karakteristiska
indaminbindning-en, vars typ visas i ovanstående enklaste i.
Ben-solringarna visa omväxlande vanlig bindning och
kinoid bindning, vilken betingar dessa ämnens
färgämneskaraktär. El-
Indantre’nblått, det äldsta och viktigaste
in-dantrenfärgämnet,
upptäckt av Bohn
1901. I.
framstäl-les genom
oxidation av
betaami-noantrakinon. Är
ej vattenlösligt
och ger med
hyd-rosulfit kyplös-ningar liksom
in-digo. Färgar vegetabiliska fibrer utomordentligt
vackert och äkta.
Indantre’nfärgämnen, sammanfattande
benämning på vissa kypfärgämnen, vilka i allm. kunna
hänföras till antrakinonfärgämnena. I. äro oftast
i hög grad äkta och lämpa sig bäst för bomull,
linne o.a. vegetabiliska spånadsämnen. Se
Indan-trenblått och Indantrengult.
Indantre’ngult, flavantren, erhålles vid
kraftig oxidation av betaaminoantrakinon. I. har
helt annan konstitution än indantrenblått men
innehåller liksom detta två antrakinonmolekyler.
Kyplösningen är ljusblå men färgar efter
oxidation bomull gult.
In de Be’tou [-to] (Indebetou). 1) Johan
In de Betou, kommunalpolitiker, affärsman
(1703—89). Utgången från en kommersiell miljö
kom I. att med framgång ägna sig åt
affärsverksamhet men blev tillika en
betydande kraft i Stockholms kommunala liv och
utnämndes 1758 till rådman, 1782 till
politieborg-mästare. I. tillhörde hattpartiet, vilket kom klart
till synes under principalatsstriden 1743, då han
ställde sig på Th. Plomgrens sida och tills, med
ett stort antal andra stockholmsgrosshandlare i
en skrivelse protesterade mot Plomgrens
uteslutande från riksdagen. I rikspolitiska sammanhang
gjorde han sig mindre gällande men bevistade
dock riksdagen 1760/62. B.Ss.
2) Carl Gustaf Indebetou, den föreg:s
brorsons sonson, bruksägare och politiker (1801—
93), student i Uppsala 1819, övertog 1823 jämte
brodern Johan Daniel I. Forssa bruk i
Södermanland. I. var en driftig bruksman och högt betrodd
i sin ort. Han var led. av Borgarståndet 1847/48,
1850/51 samt 1853/54 (konservativ). I A.k., som
han tillhörde 1867—69, var han en av
Lantmannapartiets mest inflytelserika män. I. skrev på äldre
dagar memoarer, som i utdrag publicerats av Carl
Hallendorff i ”Från Karl XV:s dagar” (1924). En
saml. riksdagsbrev från I. äro återgivna i E.
Ther-mænius, ”Svensk bondepolitik” (1931). E.Ths.
3) Carl Daniel Govert Indebetou, den
föreg:s sonson, affärsman, personhistoriker (f. 18/’
1875), dir. i ab- Georg Strandberg 1906—46, har
förutom sparbankshistoriker samt
matrikelarbetena ”Bergshögskolans elever under dess första
100-årsperiod” (1919), ”Bergsskolans i Filipstad
elever 1830—1930” (1931) och ”Svenska
teknolog-föreningen 1861—1936” (2 bd, 1937; tills, med E.
Hylander) gjort en rad värdefulla utredningar om
svenska släkter, t.ex. ”Petrus Arosenius’
stamträd” (1911) och i ”Personhistorisk tidskr.”
publicerade genealogier. H. är sedan 1938 verkst.
led. av direktionen för Hallwylska museet. C.
Indefini’t [el. in’-] (till lat. in-, icke, och
defini’-tus, bestämd), obestämd. — Indefinita
pronomen, språkv., se Pronomen.
Indeklina’bel (till lat. in-, icke, och declina’re,
böja), språkv., oböjlig.
Indelning. 1) I. i betydelsen av bestämda
inkomsters anvisning att täcka bestämda utgifter
förekommer undantagsvis ännu i vår tids svenska
statshushållning — rusdrycksmedelsfonden må
nämnas som ex. — men var regel i äldre, av
naturahushållning präglade tider. Då naturapersedlar
äro svåra att transportera, blev det, så länge
statsinkomsterna bestodo i sådana, mest praktiskt att
låta dem omedelbart konsumeras av dem, som i de
orter, varifrån de utgingo, utförde statliga värv.
Medeltidens länsväsen med dess för statsmaktens
enhet vådliga konsekvenser har just i ett dylikt
finansiellt arrangemang haft sitt raison d’étre. I
nyare tid förstod man bättre hålla inkomst- och
myndighetstitel isär men fortsatte i alla fall att
i finansförvaltningen behandla de olika
inkomster
— 231 —
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
