Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indelningsverk - Indelta armén - Indemnitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDELTA ARMÉN
nom anvisning av bestämda statsinkomster
(räntor och kronotionde; se Indelning) och
av kronohemman till boställen samt det
ständiga knektehållet. Det var av utslagsgivande
betydelse för den svenska hären alltifrån i6oo-talets
slut in på 1800-talet. Indelning av militärens löner
hade förekommit redan under Gustav II Adolfs
tid; under Karl XI genomfördes den systematiskt
genom det s.k.
generalindelningsverket; likaså försågs då militärpersonalen
systematiskt med boställen. Detaljerade bestämmelser
gå-vos ang. militärpersonalens rättigheter och
skyldigheter, en löneskala uppgjordes, som i allt
väsentligt blev oförändrad in på 1800-talet.
Systemet var väl anpassat efter de svenska
statsfinansernas organisation men visade sig föga smidigt
under orostider. Särsk. stora nordiska kriget
medförde allvarliga kriser. Den första inträffade, då
en stor del reg. efter slaget vid Poltava måste
nyuppsättas och Kronan måste tänka såväl på de
ny-tillsatta ”interimsofficerarna” som på de fångna.
Principen blev i allm. den, att löneförmånerna
delades mellan båda befattningshavarna, varvid den
bortavarandes familj fick sitta kvar på bostället.
Efter katastrofen vid Tönningen 1713 måste ett
antal reg. för andra gången helt nyuppsättas och
lönerna alltså i ett stort antal fall tredelas. —
Under frihetstiden uppblomstrade det i flera
avseenden fördärvliga systemet med tjänsteköp (se
Ackord 3) enl. av Krigskollegium fastställd taxa.
Systemet upphörde 1833 i samband med reglering
av indelta arméns löner. — Samtidigt som det
egentliga i. ordnades, upptogs frågan om
knektehål-1 e t. Dittills hade rekryteringen av manskapet
mestadels skett genom utskrivning. Någon
stående armé hade ej existerat, om man bortser från en
del värvade trupper. Ett undantag utgjorde
trupperna från Dalarne och en del av Norrland, vilka
sedan Gustav II Adolfs tid hade karaktär av
”ständigt knektehåll”, d.v.s. de existerade och
un-derhöllos ständigt, i fred som krig. Systemet hade
införts på vederbörande landskaps begäran och
ansågs även fördelaktigt för Kronan. Allmogen
slapp utskrivningarna, och Kronan hade en viss
truppstyrka garanterad. Vid 1680 års riksdag
ifrågasattes systemets införande även i övriga
landskap; dock blev det den gången antaget endast i
Finland. Vid 1682 års riksdag framlade konungen
ett generellt förslag om ständigt underhåll inom
landskapen av reg., vartdera om 1,200 man.
Sedan bondeståndet, som saken eg. gällde, antagit
förslaget, tillkom ett riksdagsbeslut i form av
kontrakt mellan konungen och de olika
landskapen. Småland och Västergötland biträdde icke
beslutet i denna form utan antogo först i slutet av
1680-talet det ständiga knektehållet. De forna
danska landskapen, Skåne, Halland, Blekinge,
Bohuslän, stodo utanför denna organisation. —
Genom systemets antagande hade allmogen dels
förpliktat sig att städse hålla vederbörligt reg.
fulltaligt, alltså att svara för rekryteringen av
detsamma, dels åtagit sig praktiskt taget allt, som
hörde till underhållet. Från K.m:ts sida lovades
till gengäld härför frihet från utskrivning, en
frihet, som dock icke gällde andra än den
lantbrukande befolkningen, d.v.s. den, som deltog i
knektehållet. — Systemet gällde förutom inf. även
flottan (båtsmanshållet, se
Indelningskom-pani), under det att rytteriet uppsattes genom
r u s t h å 11 e t*. — Roteringen, d.v.s.
fördelningen på jorden av knektehållet, uppdrogs,
liksom förut indelningen, åt särskilda
provinskommissarier. Deras åligganden bestod i: uppteckning
av hemmanen och fördelning av desamma på rotar
alltefter storlek — varje rote skulle uppsätta en
soldat —, varefter rotarna sammanfördes till
kompanier om 150 nummer. Kompani- och
reg.-områ-denas gränser jämkades, så att bördan blev i
möjligaste mån rättvist fördelad. — Från rotering
befriades adelns sätes- och tillhörande gårdar
inom rå och rör, rustningshemman, indelta
befäls-hemman, prebendehemman, ödeshemman samt
länsmäns, gästgivares och postbönders hemman.
— I regel skulle varje rote svara för sin soldat;
dock hände det, att socknarna bildade föreningar
för gemensam anskaffning av legomedel. Betr,
tjänstetiden var urspr. stadgat, att soldaten skulle
tjäna, ”så länge han förmådde”. Den vanliga
åldern för avsked blev sedermera 55 år; dock kunde
reg.-chefen bevilja interimsavsked på gr. av
sjukdom el. ålder. — Soldatens underhåll utgjordes,
förutom lega om i regel 100 dal.kmt., av lön, i
regel 35 dal.kmt., vidare hemkall, bestående av ett
spannland jord, äng till 2 lass hö samt torp med
uthus; mundering och underhåll skulle
rotebön-derna bestå. — Under stora nordiska kriget
ställdes den indelta armén på hårda prov. De stora
segrar, som inledde kriget, voro ett vittnesbörd
om arméns fältduglighet. Systemets svaghet var
bristen på reserver. Karl XII sökte skapa sådana,
dels genom att förordna om vargerings- el.
reservkarlar (1 å 2 pr sn), dels genom att av rotarna
utkräva knektar utöver den ord. stammen. På sistn.
sätt tillkommo först de s.k. 3-männingarna, där 3
rotar tillsammans uppsatte en knekt, sedermera
efter analoga grunder 4-männingarna för
hemmavarande reg. och 5-männingarna för i fält varande.
— 1719, 1720 och 1772 års regeringsformer
stadfäste i:s bestånd. Endast mindre förändringar
förekommo i detsamma. En sådan var den under
frihetstiden införda vakanssättningen av ett större
el. mindre antal rotar pr reg., vilka i stället
an-slogos till andra statsändamål. — I. fortsatte att
äga bestånd även efter den allmänna värnpliktens
införande. Det upphävdes först 1892 i så måtto,
att Staten successivt övertog de kostnader, som
förut ålegat rotarna. Slutl. beslöts 1901, att den
indelta armén skulle upphöra genom
vakanssättning i mån av soldaternas avgång. — Litt.: A. L.
T. Wijkander, ”öfversigt af svenska
krigsförfatt-ningens historiska utveckling” (1866); S. Ågren,
”Karl XI :s i. för armén” (1922); E. Kumm,
”Indelt soldat och rotebonde” (1949). T.Hm.
Indelta armén, den del av armén, som avlönades
genom indelningsverket*.
Indemnite’t (av lat. indem’nis, skadeslös). 1) Eg.
strafflöshet; ansvarsfrihet, spec. om den
ansvarsfrihet, som ett lands lagstiftande församling i
efterhand beviljar en regering, när denna i ett visst
läge tvingats överskrida sin lagliga befogenhet.
Ett dylikt indemnitetsförfarande sker i England
och USA genom att parlamentet, resp, kongressen
antager en särskild act of indemnity. — 2) I fransk
statsrätt användes termen indemnité parlementaire
— 235 —
— 236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
