Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indien - Historia - Författning och förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIEN
krigets avslutning gick labour-regeringen under
Attlee in för att omedelbart acceptera I:s
oberoende. Våren 1946 lyckades en brittisk
rege-ringskommission komma överens med de indiska
partierna om grunderna för val till en
konstituerande församling, som skulle utarbeta det fria
I:s författning. Vid valen till denna församling
i juli erhöll kongresspartiet 201 av de 210
hinduiska mandaten och Moslem League 73 av de
78 islamiska. Nehru bildade som konseljpresident
en interimsregering, som även omfattade tre
ministrar ur Moslem League, men vid den
konstituerande församlingens första möte i dec.
ute-blevo Moslem League-delegaterna. Den indiska
enheten var definitivt sönderbruten. Efter
segslitna underhandlingar under den nye vicekonungen
Lord Mountbatten enades man om
gränsdragningen mellan de två dominier, som skulle
ersätta Brittiska Indien: Pakistan* med
huvudstad i Karachi skulle omfatta huvuddelen av n.v.
I. samt en stor del av Bengalen, Indien
(Indiska unionen) med huvudstad i Delhi
skulle omfatta resten av Brittiska Indien.
Furstestaterna skulle ha frihet att ansluta
sig till den dominion de föredrogo el. stanna
utanför som helt självständiga stater. Genom
India Independence Act (lagen om I:s oberoende)
godkände parlamentet ih 1947 I:s oberoende
och uppdelning. I enlighet med indiska
önskningar utnämndes Lord Mountbatten till
generalguvernör i Indiska unionen, Jinnah (med titeln
Qaid-i-Azam, ”högste ledare”) till
generalguvernör för Pakistan. Som siste vicekonung över
det odelade I. överförde Mountbatten
suveräni-tetsbefogenheterna till de nya maktinnehavarna
i Karachi 14/s och i Delhi påföljande natt.
Generalguvernörer och (efter 1858) vicekonungar
av Indien:
Warren Hastings 1774—85
Lord Cornwallis.. 1786—93
Sir John Shore.. 1793—98
Lord Mornington
(sedermera
Wellesley) .... 1798—1805
Lord Cornwallis
(andra gången) 1805
Sir George Bar-
low ........... 1805—07
Lord Minto .... 1807—13
Lord Moira
(sedermera Hastings) ........ 1813—23
Lord Amherst .. 1823—28
Lord Bentinck .. 1828—35
Lord Auckland .. 1835—42
Lord Ellen-
borough ....... 1842—44
Sir Henry
Har-dinge .......... 1844—48
Lord Dalhousie.. 1848—56
Lord Canning .. 1856—62
Lord Elgin .... 1862—63
Sir John Law-
rence ......... 1864—69
Lord Mayo .... 1869—72
Lord Northbrook 1872—76
Lord Lytton .... 1876—80
Lord Ripon .... 1880—84
Lord Dufferin .. 1884—88
Lord Lansdowne 1888—94
Lord Elgin .... 1894—99
Lord Curzon .... 1899—1905
Lord Minto .... 1905—10
Lord Hardinge .. 1910—16
Lord Chelmsford 1916—21
Lord Reading .. 1921—26
Lord Irwin _____ 1926—31
Lord Willingdon 1931—36
Lord Linlithgow 1936—43
Sir Archibald
Wawell ......... 1943-—47
Lord Mountbatten 1947—48
De indiska dominierna skakades kort efter
frigörelsen av häftiga oroligheter mellan å ena
sidan muhammedaner och å andra sidan hinduer
och sikher. Gränsdragningen hade lämnat stora
religiösa minoriteter i bägge dominierna, och
blodiga förföljelser utbröto, som tvingade till
stora omflyttningar av de förföljda minoriteterna.
I furstestaten Kashmir revolterade en del av den
islamiska befolkningen mot det hinduiska hovet
och regeringen, som önskade anslutning till
Indiska unionen, och ett långvarigt inbördes- och
interventionskrig följde (se Kashmir). 30/i 1948
mördades Gandhi av en braman av
Mahäsabhä-partiet, som ogillade hans politik mot de
kastlösa. u/g s.å. avled den muhammedanske
ledaren Jinnah och efterträddes som
generalguvernör över Pakistan av K. N a z i m u d d i n. I
sept. ledde spänningen mellan Hyderabad, vars
härskare (nizam) gjorde svårigheter att biträda
Indiska unionen, till väpnad konflikt.
Unionsstyr-korna avväpnade nizamens armé, och
Hyderabad tvingades in under Indiska unionen.
Samtliga furstestater, som vid delningen kommo under
unionens inflytande, ha senare blivit integrerande
delar av densamma. Utkastet till författning för
en suverän, demokratisk indisk republik
offentliggjordes i febr. 1948, men konstituerande
församlingen fullbordade verket först i nov. 1949.
Indiska unionen beslöt att kvarstanna inom
Brittiska samväldet och tillerkändes vid en
samväl-deskonferens i London s.å. fortsatt fullt
medlemskap trots övergång till republikanskt
statsskick. 28/i 1950 utropades den nya republiken
av dess förste president dr Ra j e n dr a P r
a-s a d. St.W.;S.Br.
Författning och förvaltning. Den 1946 valda
konstituerande indiska församlingen antog 26/u 1949
Indiska unionens författning, vilken därefter
trädde i kraft 26/i 1950. Urspr. avsedd att för hela
I. skapa förbundsorgan för utrikespolitik,
för-svarsväsen och kommunikationer såg den
konstituerande församlingen genom India Independence
Act (se ovan sp. 275) av 1947 sin uppgift
ändrad till att konstituera ett av Storbritannien
oberoende dominion, Indiska unionen, vars
territorium genom uppdelning av Brittiska Indien i
Indiska unionen och Pakistan hade begränsats
väsentligt. Enl. författningen består Indiska
unionen av 9 förutv. s.k. governors’ provinces, som
voro kvar efter delningen, 5 förutv. s.k. chief
commissioners’ provinces och c:a 550 furstestater,
som 1947—49 ant. assimilerades med angränsande
governors’ provinces el. konsoliderade sig med
andra stater till större enheter. Såväl
provinserna som de gamla furstestaterna och de nya
enheterna benämnas i författningen stater.
Furstestaternas inlemmande i unionen fullbordades genom
att Hyderabad och Mysore accepterade
författningen. Kashmir är dock ännu omstritt (se
Kashmir). Unionsparlamentet kan genom lag
upprätta nya delstater, öka el. minska varje stats
territorium och ändra dess gränser och namn.
I författningen, som består av 395 artiklar och
7 bihang, fastslås, att hindi i devanagariskrift är
officiellt språk; under en övergångstid av 15 år
skall engelska alltjämt användas som statsspråk.
Som chef för unionens exekutivmakt träder en
president, som ej såsom den tidigare
generalguvernören utses av brittiska kronan utan av ett
inhemskt valkollegium, omfattande dels
unions-parlamentets båda hus, dels delegerade, vilka
genom proportionell valmetod utsetts av
legisla-turerna i de delstater, varav Indiska unionen
är sammansatt. Sitt ämbete innehar Indiska
unionens president i 5 år, såvida icke parlamentet
dessförinnan genom impeachment skiljer honom
därifrån för brott mot författningen. Han kan
sammankalla, prorogera och upplösa parlamentet
med vissa inskränkningar. Så är han skyldig
— 275 —
— 276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
