Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indigo, indigotin, indigoblått - Indigo-blått, -brunt - Indigofera - Indigoider - Indigo-karmin, -kyp, -lim - Indigolit - Indigo-lösning, -purpur, -rött - Indigosol 0 - Indigosulfonsyror - Indigotin, Indigovitt - Indigoväxter - Indikan - Indikation - Indikativ - Indikator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDIKATOR
Indigofera tincloria.
fitlösning, el. också användes färdig, reducerad
indigokyp. Vävnaden, som skall färgas,
neddop-pas i och genomdränkes med lösningen och
utsät-tes därefter för luftens inverkan, då indigovitt
oxideras till i. Färgen är både ljus- och
tvättäkta. — Upplöses i. i koncentrerad svavelsyra,
erhållas indigosulfonsyror (mono- och
disulfonsyra). Lösningen (indigolösning)
användes som reagens på oxiderande ämnen, ss.
salpetersyra och klorsyra. Monosulfonsyran och dess
salter kallas indigopurpur. Disulfonsyrans
natriumsalt kallas indigokarmin el. löslig i.
och användes förr för färgning av silke och
ylle direkt i surt bad. — Ang. röd i. se Persio,
bastardindigo se Amorpha. [Lj.]El.
Indigo-blått, -brunt, se Indigo.
Indigofera, släkte
av fam. ärtväxter
med o. 350,
företrädesvis i Gamla
världen, särsk. tropiska
Afrika och
Kaplan-det, inhemska arter,
buskar, halvbuskar
el. örter med vanl.
parbladiga blad,
purpurröda el.
rosafärgade, i klasar
anordnade blommor och
långsträckta, ofta
snäckformigt
inrullade baljor, vilka
genom skiljeväggar
äro avdelade i rum
med vartdera ett frö.
Viktiga kulturväxter för beredande av indigo äro
I. tincto’ria (från Ostindien och sydasiatiska
öar-na), I. Anil (tropisk kosmopolit) och I. argen’tea
(från n.v. Afrika). G.
Indigoi’der, sammanfattande benämning på alla
färgämnen, som ha indigoliknande struktur. De
äro derivat av indol el. tionaften.
bensopyrrol
(indol)
bensotiofen
(tionaften)
Till i. höra de mest använda och synnerligen
färgäkta kypfärgämnena, som lämpa sig för
såväl ylle som bomull.
Indigo-karmin, -kyp, -lim, se Indigo.
Indigoli’t, miner., blå turmalin.
Indigo-lösning, -purpur, -rött, se Indigo.
Indigosol 0 [-å’l], en löslig indigoförening, som
direkt kan användas för färgning utan reduktion.
Oxidationen på textilmaterialet sker vanligen
icke genom luftning utan med salpetersyrlighet.
Indigosulfonsyror [-å’n-], kem., se Indigo.
Indigotin, Indigovitt, se Indigo.
Indigoväxter, till skilda släkten och fam. hörande
växtarter, vilka innehålla glykosiden indikan och
ur denna postmortalt bilda färgämnet indigo*. De
viktigaste bland dessa äro: Indigofera tincto’ria,
Anil och ar gen’tea; I Satis tinctoria, alpi’na och
par-viflo’ra; Polyg’onum tincto’rium; många Phajus-,
Calan’the- och CrotaZaVra-arter, Echi’tes religio’sa
och Wri’ghtia antidysenter’ica. — Som p s e u d
o-i n dik an v äx t e r betecknas sådana, som bilda
ett blått el. blågrönt, men från indigo artskilt
färgämne, ss. vätteros, ögontröst, höskallra, buskmåra
och tallört. G.
Indika’n, kem., se Indigo.
Indikatio’n (lat. indica’tio, av indica’re, angiva,
utvisa; jfr Indicera), antydan, fingervisning om
förekomsten av något, en viss utveckling e.d.
Med., sammanfattningen av de skäl, som
föreligga för att en viss behandlingsmetod (t.ex.
operation) el. ett visst läkemedel skall givas patienten.
I. bestämmes i första hand av diagnosen, men
även andra hänsyn måste ofta tagas, för att i.
skall kunna följas, t.ex. de behandlingsresurser,
som stå till buds, patientens motståndskraft, ålder,
ekonomiska och familjeförhållanden (sociala i.)
o.s.v. När skäl föreligga för att en viss
behandling ej skall genomföras, talar man om
kontraindikation.— Adj.: i n d i c e’r a d, resp,
kon-t r a i n d i c e’r a d. L.;Wk.
In’dikativ, språkv., modus*, som berättar om el.
konstaterar vissa fakta (i s.k. påståendesatser).
Indika’tor (av lat. indica’re, angiva). 1) Biol., se
Biologiska indikatorer.
2) Kem., substans, som anger början el. slutet av
en reaktion och som därför användes i den ke
miska analysen, t.ex. järnammoniumalun vid
titrer-analys med rodankalium el. stärkelse i jodimetrien.
Särsk. viktiga äro de i., vilka användas inom
acidi-metrien el. alkalimetrien (se Analys, sp. 909) och
vilka genom färgomslag visa, när en lösning
övergår från sur till alkalisk reaktion el. omvänt. Så är
t.ex. lackmus röd i sur och blå i alkalisk lösning.
Till sin natur äro dessa i. ant. svaga syror el.
svaga baser, vilka i jonform ha annan färg än i
odissocierat tillstånd. Färgen blir därför beroende
av deras dissociationstillstånd och därigenom av
lösningens surhets-, resp, alkalitetsgrad. En serie
i. har framställts för bestämning av surhetsgraden
el. vätejonkoncentrationen*, som uttryckes i pH
De olika i. ha ett visst omslagsområde, som
framgår av nedanst. tab.:
Indikator Färgomslag PR
Tymolblått .................. röd—gulbrun 1,5— 3
Metylorange ................. röd—gul 3 •— 4,5
Metylrött ................... röd—gul 4,5— 6
Bromkresolpurpur ............ gulbrun—lila 5,5— 6,5
Bromtymolblått .............. gul—blå 6 ■— 7,5
Kresolrött .................. gul—röd 7,5— 8,5
Fenolftalein ................ färglös—röd 8,5— 9
Tymolftalein ................ färglös—blå 9 •—10
Vid titrering av starka syror el. baser kan vilken
som helst av i. från metylorange t.o.m. fenolftalein
användas. Vid titrering av svaga syror måste man
använda en i., vars omslag ligger på den alkaliska
sidan, ss. fenolftalein, och vid titrering av svaga
baser en i., vars omslag ligger på den sura sidan,
ss. metylorange. I annat fall är neutralisationen
icke fullständig vid färgomslaget. Lj.
3) Tekn. a) Instrument för åskådliggörande och
registrering av arbetsförloppet i en ångmaskins-,
förbränningsmotor el. kompressorcylinder.
Härvid erhålles ett indikatordiagram, princi-
— 309 —
— 310 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
