Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Indonesien, Indonesiens förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDONESIEN
bramanister och i mill. buddister. — Ang. de
geografiska förhållandena f.ö. se Ostindiska öarna
och artiklar om de olika öarna. — Under ledning
av Achmed Soekarno utropades på Java i aug.
1945 efter Japans kapitulation Indonesiska
republiken. Under 6 veckor rådde på ön ett
akut revolutionärt tillstånd med massakrer och
plundringar. I slutet av sept. s.å. landsattes
brittiska trupper under befäl av general A. F. P.
Chris-tison för att kontrollera de japanska
ockupationstruppernas vapennedläggelse, omhänderta
européerna i de japanska fånglägren och hjälpa
holländarna att återställa ordningen. I okt. s.å.
upprättades i Indonesiska republiken en
folkförsamling och en provisorisk regering under
ledning av den moderate nationalisten och
socialisten Soetan Sjahrir. Regeringen i Haag
vägrade att erkänna dessa myndigheter men kunde
icke förhindra, att de utsträckte sitt inflytande
på Java och till Madoera och Sumatra, ty först
efter hand anlände större nederländska
truppstyrkor från hemlandet Även på de övriga
öarna uppstodo frihetsrörelser, som dock voro
lugnare och vänskapligt stämda mot de gamla
makthavarna, och i juli 1946 förhandlade
nederländske generalguvernören H. J. van Mook med
representanter för yttre Indonesien om bildande
av ett indonesiskt statssystem inom ramen av
ett nederländskt samvälde. Ehuru Indonesiska
republiken misstrodde detta motdrag, trädde den
genom förmedling av en speciell brittisk
emis-sarie, Lord Killearn, i kontakt med en utsänd
nederländsk delegation, och i nov. s.å. ingicks
det s.k. Linggadjati-avtalet. Därigenom erkändes
republikens myndigheter som de facto
maktägande på Java, Madoera och Sumatra utom i de
av holländarna besatta områdena, huvudsaki. v.
Java och 5 mindre kustremsor. Vidare
överens-koms preliminärt att upprätta Indonesiens
förenta stater, som skulle bestå av
Indonesiska republiken, östindonesien (Bali,
Ce-lebes, Moluckerna och Nederländska Timor)
samt Borneo och övriga territorier. Hela I.
skulle inordnas i en union med Nederländerna
(redan 1942 hade drottning Vilhelminas
exilregering i London utfäst sig att ge kolonialfolken
större frihet). Linggadjati-avtalet godkändes med
vissa reservationer av Generalstaterna i Haag i
dec. s.å. och undertecknades formellt i Batavia
i mars 1947. Dess förverkligande stötte på stora
svårigheter. Betydande holländska truppstyrkor
utsändes successivt till I. Samtidigt fingo
ex-tremister överhand i Indonesiska republiken;
Sjahrir tvangs att avgå i juni s.å., och
Soekarno upprättade i Djokjakarta en ny
regering under den radikale socialisten Amir
Sjari-foeddin. Holländarna befarade en fortsatt extrem
utveckling, inledde i juli s.å. militära
operationer och besatte hastigt stora delar av Java och
Sumatra. Aktionen avbröts 4/s efter ingripande
av FN:s säkerhetsråd, som tillsatte en
medlings-kommission. I jan. 1948 ingingo parterna
ombord på den amerikanska kryssaren ”Renville”
ett nytt avtal, som bekräftade tidigare
överenskommelser, och i mars s.å. bildades i Batavia
en provisorisk all-indonesisk regering med både
holländskt och indonesiskt inslag. Nya
stats
bildningar hade under tiden tagit form, bl.a. i
ö. I. och på Borneo. På Java hade läget
komplicerats. Sundaneserna hade bildat en
väst-javansk stat Pasoendan. På Sumatra krävde
flera folk särskild status. I sept. 1948 utbröt
på ö. Java en kommunistrevolt mot
republikens regering. Den leddes av en i Moskva
utbildad kommunist Muso och av Sjarifoeddin,
som i jan. s.å. hade avsatts i Djokjakarta och
efterträtts som statsminister av den moderate v.
presidenten Muhammed Hatta. Upproret
ned-slogs av republikens armé, varvid Muso och
flera andra kommunistiska ledare dödades.
Konflikten med holländarna blev i dec. s.å. åter
akut; Djokjakarta besattes genom ett blixtanfall
av luftlandsättningstrupper, och republikens
ledande män tillfångatogos av holländarna. FN:s
säkerhetsråd ingrep ånyo, och i samverkan med
FN-kommissionen slöts i maj 1949 ett avtal,
enl. vilket Indonesiska republikens regering
återupprättades i Djokjakarta under president
Soekarno och Muhammed Hatta. I aug. s.å. inträdde
vapenstillestånd på Java och Sumatra, och 2
veckor senare inleddes i Haag en
rundabords-konferens mellan nederländska regeringen och
indonesiska delegater för närmare utformande av
den nederländsk-indonesiska unionen.
Dessförinnan hade de indonesiska staterna och områdena
vid en konferens i Djokjakarta inbördes principiellt
enats om en författning, en förbundsregering och
ett gemensamt parlament med federativ senat för L,
som officiellt fick namnet Repoeblik I n d
o-nesia Serikat (Republiken Indonesiens
förenta stater). Rundabordskonferensen i Haag
avslutades 2/n 1949, varvid Nederländerna erkände
I. och lovade att högtidligen överlåta
suveräniteten före årets slut. De holländska trupperna
skulle utrymma I. under de första 6 mån. av 1950 och
flottstyrkorna dragas tillbaka inom 1 år.
Soera-baja skulle provisoriskt förbli holländsk flottbas.
Frågan om Nya Guineas ställning skulle avgöras
genom nya förhandlingar före utgången av 1950.
Förbundsstaten har antagit den javanesiska
republikanska frihetsrörelsens rödvita flagga, som
jämte parollen ”Merdeka!” (oberoende) utgjorde
samlingstecken under striderna. I. består av 7
autonoma stater och 9 oavhängiga områden.
Huvudstad är Batavia.
Enl. den 1949 föreliggande provisoriska
författningen för I. väljes statspresidenten, som även
är överbefälhavare, av representanter för
delstaterna och de oavhängiga områdena. Statschefen
utser 3 personer som ”kabinettsbildare”, vilka
inbördes enas om vem av dem, som skall bli
ministerpresident. Detta förslag kräver
godkännande av statschefen, som även utnämner övriga
medl. av regeringen. Inrikes-, utrikes-, försvars-,
finans- och ekonomiministrarna utgöra
tillsammans ett inre kabinett. Förbundsparlamentet skall
upprättas enl. tvåkammarsystem. Delstaterna och
de oavhängiga områdena få vardera 2
representanter i senaten, vars president utnämnes av
statschefen. Representanthuset skall bestå av 150 led.;
Indonesiska republiken väljer sina; de övriga
delstaterna samt de oavhängiga områdena få själva
avgöra, huruvida de skola välja el. utse ledamöter.
Representanthuset väljer sin president. De kine-
— 327 —
— 328 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
