Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industriell demokrati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRIELL DEMOKRATI
helt utanför deras kompetensområde. I den
mån begränsad beslutanderätt tilldelats dessa
organ, ss. i Frankrike och England, har den endast
berört sociala och liknande frågor.
Motiven för i. ha varit flera. Ett av de
starkaste är trygghet i anställningen. Närbesläktat
motiv är de anställdas intresse av säkerhet,
sundhet och trivsel i arbetet. Möjlighet att genom
ökad insyn i företagens ekonomiska förhållanden
kunna mera rättvist bedöma det ekonomiska
utbytet av arbetet för de anställda är ett annat.
Då de anställdas ekonomiska villkor på
avgörande sätt sammanhänga med näringslivets
förmåga att stegra produktionens effektivitet, har
det ansetts angeläget, att de anställdas intresse
för produktionsproblemen fördjupas. Detta kan
åstadkommas genom att låta de anställda direkt
och fortlöpande få följa produktionsutvecklingen.
Ett vidgat utrymme för en mera personlig
medverkan och ställning i produktionen är i sin tur
ägnat att främja samhörighetskänslan mellan
arbetare och företag och tillföra det sistn. mera
av de anställdas intresse, erfarenheter och
yrkesskicklighet. Undervärderingen av den levande
arbetskraften som produktionsfaktor och
bristande hänsyn till människan i produktionen ha
därtill varit betydelsefulla anledningar för de
anställda att framföra kravet på i.
Redan före i:a världskriget hade
fackföreningsrörelsen i skilda länder framfört krav på
arbetarnas deltagande i industriens ledning. I
England hade ett samarbete vuxit fram i vissa
industrier genom s.k. fabriksnämnder (vuorks
committees), sammansatta av representanter från
fackföreningen (shop stewards) och driftsledningen.
Under i :a världskrigets tryck och tvingande
behov till effektivisering av produktionen tog den
engelska regeringen initiativ till åtgärder att
förstärka och utbygga samarbetet. 1916 tillsattes
den s.k. Whitley-kommittén med uppgift att
föreslå åtgärder ”för en stadigvarande förbättring
i förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare”. I kommitténs slutrapport föreslogs, att
rådgivande organ, sammansatta av arbetsgivare
och arbetare, skulle inrättas, dels centrala för
varje industrigren (national councils), dels
distrikts-råd (district councils) och fabriksråd (vuorks
councils). Kompetensområdet begränsas till
ar-betstidsfrågor, arbetarskydd och yrkeshygien,
disciplinfrågor samt arbetets effektivitet och
organisation. Systemet fick ganska stor
omfattning. Det kom i tillämpning för nästan hela
statsförvaltningen (civil service). Inom industrien
mötte dock stora svårigheter. Då
Whitley-kom-mittéerna icke tillförsäkrade arbetarna något
inflytande på företagens förvaltning, tillfredsställde
de icke arbetarnas önskemål. — De revolutionära
omvälvningarna under mellankrigstiden på
kontinenten ledde till att i. i skilda former infördes
i ett antal europeiska länder. Medan utvecklingen
i England, betr, kommittéernas sammansättning,
ledde till representation av både arbetsgivare och
arbetare, innebar det system, som utbildades på
kontinenten (driftsråd), en ensidig representation
av arbetare och tjänstemän. I Tyskland
angavs i Weimarförfattningen, att ”arbetare och
anställda äro berättigade att på lika grundval
som företagarna medverka vid reglerandet av
löne- och arbetsvillkoren liksom i hela den
ekonomiska utvecklingen av de produktiva
krafterna”. En driftsrådslag genomfördes 1920. Denna
tilldelade dock icke driftsråden några allmänna
ekonomiska uppgifter, som ur företagens
synpunkt inneburo inflytande på gestaltningen av
hela näringslivet. I lagens ingress framhölls
driftsrådens uppgift vara att ”tillvarata
arbetstagarnas gemensamma ekonomiska intressen
gentemot arbetsgivaren samt bistå denne, då det
gäller att förverkliga företagets syften”.
Driftsråden skulle medverka till högsta effektivitet i
produktionen och införandet av nya
arbetsmetoder, förhindra rubbningar i driften, medverka
vid medling i tvister mellan arbetsgivare och
arbetstagare, övervaka gällande kollektivavtal,
kontrollera anställande och avskedande av
arbetare samt bekämpa olycksfalls- och hälsorisker
inom företaget. Delegerade hade rätt att begära
upplysningar om företagets verksamhet men voro
bundna av tystnadsplikt i konfidentiella frågor.
Driftsråden förlorade efter hand i betydelse.
Arbetarna ansågo sig icke ha fått det inflytande
på företagens ledning, som man räknat med.
Vid Hitlers makttillträde upphävdes
driftsrådslagen. — I Österrike hade en i väsentliga
stycken likartad lag genomförts 1919. — I
Ryssland ledde revolutionen 1917 till
inrättande av arbetar- och soldatråd. Den ryska
bonde- och arbetarklassen fick genom
revolutionen ett avgörande inflytande på utvecklingen
men saknade för ändamålet lämpliga fackliga
organisationer. Fackföreningsrörelsen i Ryssland
var vid denna tid svagt utvecklad. Spontant
uppstodo arbetar- och soldatråd. Dessa blevo
dock framför allt bärare av arbetarklassens
politiska strävanden och krav på kontroll över
produktionen. Den följande utvecklingen reducerade
väsentligt driftsrådens betydelse genom att den
fulla bestämmanderätten lades hos
företagsledaren. — I andra länder, ss.
Tjeckoslovakien, Italien och Norge, prövades i. i
olika former och med växlande framgång. I
Förenta staterna etablerades på sina håll
ett liknande samarbete mellan företagare och
arbetare. Fackföreningarna voro dock icke
engagerade i detta.
I Sverige tillsattes 1920 av ministären
Bran-ting en kommitté under ordförandeskap av E.
Wigforss, som 1923 framlade förslag till lag om
driftsnämnder. Förslaget innebar, att
driftsnämnder skulle inrättas inom industri och hantverk
för att ”bereda de anställda ett tryggat inflytande
på företagets förvaltning och allmänna
utveckling, och därigenom främja en ofta saknad
solidaritet hos industriens arbetare och den
produktion, som deras arbete skapar”. Lagförslaget
anknöt i huvudsak till det engelska systemet.
Det mötte kritik från både arbetsgivare och
ar-betarhåll. Svenska arbetsgivareföreningen ansåg
sig av principiella skäl icke kunna tillstyrka det,
och fackföreningsrörelsen betraktade det som
täml. otillfredsställande ur arbetarnas synpunkt.
Någon proposition avlämnades icke i ärendet.
Under och efter 2:a världskriget aktualiserades
ånyo frågan om i. England blev även nu
— 347 —
— 348 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
