Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingman, Carl - Ingman, 1. Anders Wilehlm - Ingman, 2. Lauri - Ingman, Oscar - Ingmarsö - Ingolfexpeditionen - Ingolfr Arnarson - Ingolstadt - IngOS - Ingram, John Kells - Ingram, Rex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGRAM
samt några år tjänstgjorde i kansliets utrikesexp.
1775 blev han legationssekr. i Dresden, 1776 v.
kommissionssekr. och 1777 chargé d’affaires i
Petersburg, där han genom högt levnadssätt
råkade i skulder och begick åtskilliga olagligheter,
varefter han rymde till Norge och antog namnet
Manderfelt. Härifrån och senare från
Köpenhamn hemsände han spionrapporter, vilka 1790
belönades med full amnesti för hans förbrytelser
och med titeln lantråd; samtidigt fungerade
han emellertid som spion för dansk räkning.
1790 utgav han broschyren ”Falsk Politik og
slette Administrationer”, vars huvudsakliga
intresse ligger däri, att den gav Thorild
anledning att (mot Kellgrens välbefogade kritik
av den obetydliga skriften) författa sin ”Kritik
öfver kritiker”. 1799 återvänd till Sverige
fortsatte Manderfelt utan större framgång sina försök
att spela en roll som politiker och litteratör; bl.a.
utgav han 1811—12 veckotidn. ”Den oväldige
granskaren”. — Litt.: H. Fröding, ”L-Manderfelt”
(1901). C.
Ingman. 1) Anders Wilhelm L, finländsk
teolog (1819—77), prof, i biblisk exegetik i
Helsingfors 1864. L, som var en av de första, som
använde finska i teologiska vetenskapliga skrifter,
utgav 1859 en övers, av bibeln och 1868—77 en
bibelkommentar på finska.
2) Lars (Lauri) Johannes I., teolog och
politiker (1868—1934), prof, i praktisk teologi
i Helsingfors 1916, Finlands ärkebiskop 1930;
teol. hedersdr i Uppsala 1932. I. var statsminister
nov. 1918—april 1919, maj 1924—mars 1925,
kyrko-och undervisningsminister 1920—21, 1925—26, 1928
—29, led. av prästeståndet i den sista
stånds-lantdagen 1905/06, av enkammarlantdagen 1907—
18, av riksdagen 1922—29, av kyrkomötet 1913,
1923, 1928, 1933. I sitt författarskap behandlade
I. exegetiska, religionspedagogiska och politiska
Inglinge hög med bautasten och stenklot.
Lars Ingman.
frågor och var även
verksam som
publicist. Hans
föreläsningar i Uppsala 1922
om ”Finlands kyrka
efter 1809” trycktes i
”Kyrkohistorisk
årsskrift” (1922). Som
parlamentariker var I.
en av den finska
högerns yppersta
förmågor. [A.S.1R.R.
Ingman, Oscar,
estlandssvensk ledare
(1861—1931), son av
en till Reval
inflyttad finlandssvensk
sjö
kapten, blev småningom direktör för
träföräd-lingsfirman A. M. Luther. I. var länge en av
de ledande krafterna inom det estlandssvenska
kulturarbetet och en frikostig främjare därav
såväl i Reval som på andra orter i Estland.
Ingmarsö, ö i Stockholms skärgård, se Ljusterö.
Ingolfexpeditionen, dansk havsexpedition, som
1895 utforskade haven kring Island samt
Danmark-sundet och Davis sund. Resultatet av I. utgives i
ett omfattande verk, ”The Danish Ingolf-exp.”,
som ännu ej är avslutat.
Ingolfr Arnarson (o. 850—o. 900) var (enl.
Is-lendingabok, Landnåmabok m.fl. källor) Islands
förste landnamsman. Han kom 874 (enl. vanlig
men osäker datering) jämte sin fosterbroder Leif,
senare kallad Hjorleif, till den kort förut
upptäckta ön. Hjorleif blev mördad av trälar, men
I. slog sig efter gudarnas anvisning ned vid
Reykjavik.
Ingolstadt [irfgåljtat], stad i Bayern, n.ö. om
Augsburg, på båda sidor om Donau c:a 370 m ö.h.;
33,454 inv. (1939). L omtalas redan 806 och hade
stadsrättigheter, då det 1255 kom under
Ober-bayern. 1392—1445 var I. residens för hertigarna
av Bayern-L, varefter det tillföll Bayern-Landshut.
Ett univ. fanns här 1472—1800. 1539 började
staden utbyggas till en stark fästning. Vid
bombningar i 2:a världskriget vållades skador på bl.a.
några kyrkor i gamla staden på n. flodsidan; där
finnas åtskilliga vackra, äldre byggnader, utom
kyrkor och borgarhus det gamla univ. och slottet
från 1400-talet, nu museum. I. har bryggerier,
mekaniska verkstäder, trä- och tobaksindustri. P.
IngOS, förk. för Ingenjörofficersskolan.
Ingram [ig’gram], John K e 1 1 s, irländsk
nationalekonom (1823—1907), prof, vid Dublins univ.,
där han utom i ekonomi undervisade i grekiska,
litteraturhistoria och sociologi. I unga år blev han
en övertygad anhängare av A. Comte, och detta
färgade starkt hans författarskap. I etiska och
religiösa frågor skrev han sålunda positivistiska
böcker, och i sina ekonomiska skrifter, t.ex. den
mycket lästa ”History of political economy” (1888;
sv. övers. ”Nationalekonomiens historia”, 1892),
hävdar han, att ekonomien bör behandlas
utveck-lingshistoriskt och i nära samband med det
sociologiska skeendet. Han polemiserade därvid mot
den klassiska nationalekonomien, särsk. sådan den
utvecklats av J. E. Cairnes. Ln.
Ingram [ingram] (eg. Fitchcock), R e x,
ir
— 405 —
— 406 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
