Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inköpscentralernas ab. ICA - Inlag - Inlaga - Inlagt arbete - Inland - Inlands ab. - Inlandsbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLAG
mensam ekonomisk organisation för ab. Hakon
Swenson i Västerås (1917, 10 mkr,
verksamhetsområde Mellansverige), ab. Eol i Göteborg (1938,
7,5 mkr, v. och s. Sverige), ab. Speceristernas
varuinköp i Stockholm (1922, 3,5 mkr, Stockholm,
Östergötland och Gotland) samt Nordsvenska
köpmanna ab. i Östersund (1939, 3,5 mkr,
Norrland). Dessa fyra detaljistledda företag äro i
första hand inköpscentraler för de till företagen
anslutna 11,500 detaljisterna (innehavare av
aktiemajoriteten i företagen) men utföra även
andra tjänster, ss. rådgivning ang. detaljistreklam
och ekonomisk stödverksamhet i form av lån till
rörelsekapital till ny- och ombyggnader, m.m. I.
företräder ICA-företagen vid förhandlingar med
leverantörer, statliga myndigheter etc. samt
verkställer i viss utsträckning centrala inköp främst
av importvaror. Sedan 1940 äro dessutom
in-köpscentralernas medl. sammanslutna i en ideell
organisation, I C A-f örbundet (Köpmännens
inköpscentralers riksförbund). I. driver bl.a.
restaurangrörelse (I C A-r estauranger a b.)
med restauranger och mjölkbarer i ett flertal
städer, tidnings- och förlagsrörelse (I C A-f ö
r-laget a b.) samt förser detaljhandeln med
effektiv försäljningsutrustning (ab.
Köpmannatjänst). I:s omsättning var 1948 400 mkr (därav
ab. Hakon Swenson 146 mkr, ab. Eol 131 mkr,
ab. Speceristernas varuinköp 58 mkr, Nordsvenska
köpmanna ab. 45 mkr). H.Rbg.
Inlag (lat. depos’itum), jur., överlämnande av lös
sak i annans förvar (”deponerande”),
överlämna-ren (”deponenten”) äger när som helst återtaga
saken men är, så vida ej motsatsen avtalats el.
tydligen avsetts, skyldig att betala ersättning för
förvaringen (t.ex. ”garderob-avgift”). Förvararen
(”depositarien”) har skyldighet att ägna tillbörlig
omvårdnad åt saken, så att denna ej på gr. av
hans ”vangömmo el. vållande” skadas el.
förstö-res, i vilket fall han skulle ha att ersätta
deponen-tens förlust. Rätt att begagna saken har
depositarien icke, med mindre deponenten givit honom
sin tillåtelse. Sker överlämnandet under
medgivande att det överlämnade utbytes mot annat av
lika art och myckenhet, ss. vid insättning å s.k.
depositionsräkning hos bank, föreligger ej i.
utan försträckning*. Ang. nedsättande av
penningbelopp i ”allmänt förvar” se
Deponerings-rätt. C.G.Bj.
Inlaga. 1) Skriftlig handling, vari part hos
myndighet utvecklar sin talan. — 2) Den av om- och
täckblad omgivna huvuddelen av en cigarr.
Inlagt arbete, konsttekn., se Inläggning.
Inland, s. delen av Bohusläns fastland upp till
Uddevalla, består av de fyra häraderna Inlands
Fräkne, Inlands Nordre, Inlands Södre och
Inlands Torpe härad. — Namnet är betygat fr.o.m.
1485 som Indiand etc. och har skapats som
motsättning till Utland, d.v.s. Hisingen och
väst-götadelen av Göteborgs och Bohus län. Hur det
skall uppfattas, är ej helt säkert. Se ”Ortnamnen i
Göteborgs och Bohus län”, 5 (1939), sid. IX.
Inlands ab., se Hjärtum.
Inlandsbanan, gemensam benämning på de
statsbanedelar, som tillsammans bilda en
sammanhängande järnvägslinje från Gällivare i n. över
Östersund till Kristinehamn i s., ett avstånd av
1,290 km. I betraktande av dess längd och
trafikområdets geografiska karaktär måste I. anses
vara ett av Sveriges mera imponerande
järnvägsföretag. Den längsta och svåraste delen,
Gällivare—Sveg, 931 km, har byggts av Staten 1907
—37, medan sträckan Sveg—Kristinehamn byggts
långt tidigare i olika etapper av enskilda
järnvägsbolag, vilka senare övertagits av Staten. —
Den första officiellt framförda tanken på en
inlandsbana återfinnes i ett yttrande 1897 av
gene-ralstabschefen med anledning av planerna på
förstatligande och utbyggnad av Malmbanan. I
detta yttrande angavs, att en inre järnvägslinje
från övre Norrland söderut skulle bli en viktig
etapplinje och därmed underlätta Norrlands
försvar. Detta militära skäl supplerades snart av
ett civilt, näml, att I. skulle göra det möjligt
att bättre utnyttja Norrlands naturtillgångar och
skapa bättre förutsättningar för landsdelens
bebyggande. Längre söderut, i Bohuslän, Dalsland,
v. Värmland och v. Dalarne, hade vid sekelskiftet
under trycket av unionssvårigheterna med Norge
uppstått en rörelse för en längdbana genom
gränstrakterna. En sådan järnväg väntades dra
de svenska gränstrakternas trafik över till
svenska hamnar och handelsplatser i st.f. till norska.
Snart nog förenades alla nämnda intressen kring
planer på en inlandsbana från Lappland ända till
bohuslänska kusten. Förberedande
undersökningar av hela denna sträckning verkställdes 1902
—03 av Järnvägsstyrelsen. Efter proposition i
ärendet beslöt 1904 års riksdag, att hela
fråge-komplexet om I. skulle utredas både tekniskt
och ekonomiskt. De härav föranledda
undersökningarna, bl.a. av ekonomisk-geografisk karaktär,
visade emellertid, att särsk. s. delen av banan
skulle bli en förlustbringande affär. Från olika
håll framkastades också tankar på att bygga
kortare bibanor från de s. gränstrakterna till
hamnar vid Vänern, en långt billigare och bättre
lösning av dessa trakters järnvägsfråga.
Förslaget om en längdbana i detta avsnitt fick
därmed förfalla. I dess ställe kommo i sinom tid
Dal—V. Värmlands och Åmål—Årjängs
järnvägar. — Statsmakterna voro emellertid färdiga att
redan 1907 besluta om utförande av den första
länken av L, näml, sträckan
Östersund—Ulriks-fors. 1911 års riksdag bestämde, att I. skulle
fortsättas från Ulriksfors till Volgsjön. Följ, års
riksdag beslöt byggandet av delen Sveg—Brunflo.
Nu återstod för statsmakterna att ta ställning till
sträckan Volgsjön—Gällivare. Mellan sistn. ort
och Porjus hade redan 1911 byggts ett arbetsspår
för kraftverksbygget i Porjus, och sträckningen
i denna del var alltså i stort sett given. 1916 års
riksdag beslöt i princip, att bandelen Volgsjön—
Gällivare skulle komma till stånd, men först följ,
års riksdag bestämde dess sträckning över
Kas-ker och Arjeplog. Därmed syntes allt vara klart
för L, och man räknade med att ha den färdig
1924. Emellertid kommo hinder av olika slag i
vägen; kristid, brist på arbetskraft och därefter
lågkonjunktur. En tid var det allvarligt tal om
att avbryta arbetena, åtm. temporärt. Betydande
delar av I. hade emellertid blivit färdigställda:
Östersund—Ulriksfors med sidolinjer, 129 km,
1911—12; Ulriksfors—Dorotea, 72 km, 1914—15;
— 435 —
— 436 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
