Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insektbett - Insektblommor - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTER
Fig. 2. Olika typer av antenner.
a, c pärlbandslika, b sågad, d klubbformig rak, e, f
klubbformiga knäböjda, g vid basen pärlbandslik, i
spetsen trådlik, h med förtjockade basalleder och
trådlik spetsdel, i reducerad med biled i spetsen, j
med bladformigt utdragna yttre leder.
t.ex. myggan, loppan, vissa lusarter, införa direkt
vid sina bett giftämnen, som föranleda
motsvarande hudreaktioner. Dessa behandlas på samma sätt
som bistyng (se Insektstyng) el. med tvättningar
med sprit, eau de Cologne e.d. Rivning av
kvadd-larna bör undvikas; dylik blott förvärrar klådan
och kan leda till infektion av bettet. Myggbett
förebyggas effektivast genom ingnidning i huden
av preparat, innehållande dimetylftalat som
verksam beståndsdel, t.ex. ”Burma” och ”Eresco”. —
Betr, insekternas roll som smittospridare se
Epi-demiologi. [J.G.A.]A.G.
Insektblommor, se Pollination.
Insekter (av lat. insec’tum, någonting inskuret,
grek. en’tomon), Hexap’oda (Insedtd), en klass
leddjur, utmärkt därigenom, att kroppen hos den
full-bildade insekten är uppdelad i tre tydligt åtskilda
regioner, huvud (cap’ut), mellankropp (thorax) och
bakkropp (abdo’men), genom förekomsten av 3 par
ben och i allm. 2 par vingar samt av ett hårt, av
kitin bildat hudskelett (se fig. 1). I huvudet anses
ingå 6 el. 7, i mellankroppen 3 och i bakkroppen
10 å 11 segment. — Huvudet bildar oftast
en starkt kitiniserad kapsel (cra’nium). Dess form
och storlek äro hos olika i. mycket växlande och
stå i allm. i direkt förhållande till mundelarnas
mer el. mindre kraftiga utveckling, ögonen äro
av två slag: sammansatta (fasett-, sido-) ögon,
belägna ett på var sida av pannan och uppbyggda
av ett ofta stort antal, många tusen, småögon
(ommatidier), som utåt avteckna sig som små sex-
sidiga fält el. fasetter; och enkla punktögon
(oceller), vanl. 3 st, belägna hos de fullbildade djuren
på hjässan mellan sidoögonen. Huvudet bär alltid
(undantag ordn. Protu’ra) 1 par antenner el.
pann-spröt, som i form, längd och ledantal variera
starkt (se fig. 2). På lederna finnas sinnesborst
el. tappar och gropar, som förmedla lukt och
känsel. Omkring munöppningen äro m u n d e 1 a
r-n a grupperade. Dessa utgöras av 3 par käkar,
liksom antennerna ombildade extremiteter. I
munpartiernas utformning förekommer en stor
variation i anslutning till växlande levnadssätt m.m.,
men de kunna dock alltid föras tillbaka till
samma grundplan. Man urskiljer bitande och
sugande mundelar (fig. 3). De förra äro
ursprungligast och finnas bl.a. hos rätvingar och
skalbaggar samt utgöras av ett par överkäkar
(mandibler), ett par underkäkar (maxiller) och
underläppen (lab’ium) jämte den s.k. hypopharynx.
Mandiblerna äro enkla, odelade och oftast starkt
kitiniserade bildningar, hos rovinsekter vanl.
långa, spetsiga och starkt tandade, hos
växtätar-na däremot korta och trubbtandade. Närmast
bakom mandiblerna följa de mycket svagare
maxil-lerna, som sammansättas av ett antal rörliga och
i sin änddel till trådlika palper, maxillar- el.
käk-palperna, utformade smådelar. Labium, belägen
bakom munöppningen, motsvarar ett par
ävenledes av flera smådelar bildade maxiller, vilkas
ba-salstycken sammansmält till två opariga plattor,
submen’tum och mentum, medan änddelarna äro
utbildade till ett par känseltrådar (labialpalper), som
äro försedda med smakorgan. Hypopharynx el.
”tungan”, belägen på munhålans golv ovan labium,
är ett hos lägre stående i., ss. fjällborstsvansar,
rätvingar, dagsländlarver o.a., högt utvecklat
organ, å vars bas i allm. spottkörtlarna mynna. De
sugande och stickande mundelarna visa genom
ombildningar, reduktioner m.m. ofta en stark om-
Fig. 3. Olika typer av mundelar.
1—3. Bitande mundelar av mullvadssyrsa: 1 huvud med
överkäkar och överläpp, 2 underkäkar, 3 underläpp.
4. Sugande mundelar; huvud av fjäril (v. överkäken
och v. läppalpen borttagna). 5—6. Sugande och
stickande mundelar: 5 skinnbagge, mundelarna åtskilda,
6 mygga, mundelarna åtskilda.
a antenn (i 1 antennfäste), c käkled, h hypopharynx, i inre
tugglob, k underkäke, m överkäke, o överläpp, oc sidoöga,
oc’ punktöga, pi käkpalp, pi läppalp, 3 underkäkens
skaftdel, u underläpp, y yttre tugglob.
— 461 —
— 462 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
