Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSEKTER
Fig. 15. Larver av olika insekter med fullständig
förvandling.
1. Fritt levande skalbaggslarv (Dascillus), med väl
utvecklade ben och mundelar. 2. Larv av guldbagge
(Cetonid); larven är tjock och korvlik och lever i
multnande växtdelar. 3. Trälevande skalbaggslarv
(Tomoxid), mjukhudad med förkrympta ben. 4. I ved
levande vivellarv, helt utan ben. 5. Parasitstekellarv,
mjukhudad med mycket litet huvud och helt utan yttre
bihang. 6. Fluglarv med nästan helt tillbakabildat
huvud. 7. Fjärillarv (Cossus) med korta
mellankropps-fötter och 5 par vårtlika bukfötter.
varar den flera år. — I. äro en utpräglad
land-djurstyp, vars hela organisation är tillpassad till
livet på land, och de träffas här i alla tänkbara
miljöer. Ej få förekomma i sötvatten. I det öppna
havet saknas i. däremot och representeras här
endast av den med våra vattenlöpare besläktade
fam. havslöpare, Halobafidae.
Insektsystemet har de senaste årtiondena varit
föremål för betydande omgrupperingar som följd
av väsentligt vidgade kunskaper om i:s anatomi
och i sht upptäckter inom paleoentomologien. Nedan
återgivna system grundar sig huvudsaki. på H.
Weber. Särsk. viktigt är, att den gamla indelningen
i blott två underklasser, Apterygogen ea
(Aptery-gota) och Pterygogen’ea, övergivits. Av de talrika
fossila ordn. medtagas blott de viktigaste,
betecknade med f.
I. Underklass Oligoentom’ata.
i. Ordn. Collem’bola, hoppstjärtar.
II. Underklass Myrientom’ata.
i. Ordn. Protu’ra.
III. Underklass Euentom’ata.
A. Thysanu’ra.
i. Ordn. Entognath’a (Diplu’ra), larvborstsvansar.
2. Ordn. Ectognath’a (Thysanura s.str.),
fjällborst-svansar.
B. Pterygo’ta, vinginsekter.
a. Paleop’tera.
i. Överordn. Palaeodictyopteroi’deaf.
i. Ordn. Palaeodietyop’tera.
2. Ordn. Megasecoptera.
2. Överordn. Libelluloi’dea.
i. Ordn. Protodona’ta, urtrollsländor t.
2. Ordn. Odona’ta (Paraneurop’tera), trollsländor.
3. överordn. Ephemeroi’dea.
1. Ordn. Ephemeri’da (Plectop’tera), dagsländor,
b. Neop’tera.
4. överordn. Perloi’dea.
1. Ordn. Plecop’tera, bäcksländor.
5. överordn. Embioi’dea.
1. Ordn. Embio’dea, spinnfotingar.
6. överordn. Orthop’tera.
— 469 —
1. Ordn. Protorthop’tera, urrätvingarf.
2. Ordn. Grylloblattoi’dea, syrsborstvansar.
3. Ordn. Saltato’ria, hopprätvingar.
4. Ordn. Phas’mida, vandrande pinnar el.
spök-skräckor.
5. Ordn. Dermap’tera, tvestjärtar.
6. Ordn. Hemimeri’da (Diploglossa’ta).
7. överordn. Blattaefo’rmia.
1. Ordn. Protoblattoi’dea, urkackerlackorf.
2. Ordn. Blattoi’dea, kackerlackor.
3. Ordn. M antode’a, bensyrsor.
4. Ordn. Isop’tera, termiter.
5. Ordn. Zorap’tera, marklöss.
8. överordn. Psocoi’dea.
1. Ordn. Copeognath’a (Psocop’tera), stövsländor.
2. Ordn. Phthirap’tera, äkta löss och pälsätare.
9. överordn. Thysanopteroi’dea.
i. Ordn. Thysanop’tera (Physop’oda),
blåsfo-tingar el. tripsar.
10. överordn. Hemip’tera, halvvingar.
1. Ordn. Homop’tera, växtsugare.
2. Ordn. Heterop’tera, skinnbaggar el. stinkflyn.
11. överordn. Neuropteroi’dea.
1. Ordn. Neurop’tera, nätvingar.
2. Ordn. Mecop’tera, klosländor.
3. Ordn. Trichop’tera, nattsländor.
4. Ordn. Lepidop’tera, fjärilar.
5. Ordn. Dip’tera, tvåvingar.
6. Ordn. Aphanip’tera (Sucto’ria, Siphonap^era),
loppor.
12. överordn. HymenopteroPdea.
1. Ordn. Hymenop’tera, steklar.
2. Ordn. Strepsip’tera, vridvingar.
13. överordn. Coleopteroi’dea.
1. Ordn. Coleop’tera, skalbaggar.
De två första underklasserna jämte Thysanura
förenades förr under namnet Apterygogenea
(Ap-t er y got d).
Fossila i. (paleoentomologi). Frånsett en
något osäker uppgift om fossila hoppstjärtar från
devonperioden härstamma de äldsta i. från
stenkoistiden (överkarbon). De voro alla vingade
och hade större genomsnittsstorlek än nutidens.
Av nutida ordn. voro med säkerhet endast
kac-kerlackorna företrädda; de ha varit karaktärsdjur i
de fuktiga stenkolsskogarna. Talrika voro
Palaeo-dictyoptera och därmed närbesläktade, ss.
Megasecoptera. Urtrollsländor, urkackerlackor (fig. 16)
och urrätvingar voro artrika. Bland de förstn.
skall nämnas Meganeu’ra mon’yi med en vingbredd
av c:a 70 cm, den största kända i. Alla
stenkoistidens i. voro heterometabola. Under
perm-tiden uppträdde talrika av de recenta ordn.,
däribland holometabola i., ss. skalbaggar och
klosländor. Paleodictyopteroiderna kvarlevde med
blott få arter. Perm är övergångstiden mellan
de ursprungliga
stenkolsinsekterna
och den yngre
insektsfaunan. Under
trias tillkomma
ordn. nattsländor
och tvåvingar,
under jura steklar
och blåsfotingar;
talrika av de nutida
fam. utbildades
redan då.
Tertiärtidens i. ha i det
stora hela en helt
modern prägel. Till
äldre tertiär
(oligo-cen) hör den
baltiska bärnstenen med
den rikaste fossila
insektfaunan med
Fig. 16. Fossil av kackerlacka,
Aphthoroblattina jahnsoni, från
stenkolsformationen i England.
Se även bild vid Bärnsten.
— 470 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
