- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 14. Högbo - Johansen /
513-514

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intelligensmätning - Intelligens-prov, -test, -ålder - Intelligent - Intelligentia - Intelligibel - Intendent - Intendentsdepartement - Intendentur - Intendenturdepartement - Intendenturförråd - Intendenturförvaltning - Intendenturförvaltningsskolan (IntS) - Intendenturkompani - Intendenturkåren - Intendenturmateriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INTENDENTURMATERIEL

försök att objektivt bestämma även andra
psykiska egenskaper, så t.ex. karaktärsegenskaper.
Den har även varit förebildlig för kunskaps- och
färdighetsprövningar. Intelligensundersökningar ha
använts i skolarbetet vid avskiljandet av barn till
specialklasser och till högre skolor. Vid lösandet
av frågor, som sammanhänga med
yrkesrådgiv-ning och personurval för vissa tjänster, ha de
även kommit till användning. — I nyare psykologi
användas dock sällan enbart intelligenstestserier
för att avgöra en människas yrkesplacering,
eftersom man alltmer kommit till insikt om att
icke blott intelligens utan även
karaktärsstruk-turen i övrigt (t.ex. i fråga om energitillgång och
viljefasthet) är av stor betydelse för framgången
inom ett yrke.

Grupptestskalor, som tillåta samtidig
undersökning av ett stort antal personer, finnas nu
tillgängliga. Bland dessa är den amerikanska s.k.
a-testskalan, som under i:a världskriget användes
för undersökning av armépersonalen, den mest
bekanta. Även i Sverige ha grupptestskalor
kommit till flitig användning inom krigsmakten, sedan
1932 för fast anställt manskap inom marinen,
senare för samtliga försvarsgrenar, ofta
kompletterade med andra prov. Grupprövning
förekommer numera även vid samtliga
inskrivningsför-rättningar för värnpliktig ungdom. — Även om
intelligensprov ofta ingå i prövningsserier för
bestämmandet av yrkesfallenhet, är emellertid
intelligensundersökning ej likabetydande med prov
för personurval (se Psykoteknik). — Litt.: H.
Siegvald, ”Om intelligensundersökningar och
deras pedagogiska betydelse” (1928),
”Experimentella undersökningar rörande intellektuella
köns-differenser” (2 bd, 1944); R. Anderberg,
”Recruit-ment at the Royal Swedish Navy with the aid of
in-telligence tests” (1935), ”Experimentell
intelligensundersökning” (3 uppl. 1944); L. M. Terman & M.
A. Merrill, ”Measuring intelligence” (1937; sv. övers.
1943); S. Hallgren, ”Grupptestning” (1943); T.
Husén, ”Begåvning och miljö” (1948),
”Konstruktion och standardisering av svenska krigsmaktens
inskrivningsprov” (s.å.), ”CVB-skalan” (2 uppl.
1949); G. Ekman, ”1.” (1947). [R.Ag]E.Bng.

Intelligens-prov, -test, -ålder, se
Intelligensmätning.

Intelligent’, se Intelligens.

Intelligen’tia [-tsia] (lat.; se Intelligens), i
tsartidens Ryssland beteckning för de samhällsskikt,
som kännetecknades av djupare intellektuella
intressen el. ägnade sig åt intellektuella
sysselsättningar; stundom även om motsvarande skikt i
andra länder.

Intelligi’bel (av lat. intelligere, förstå), det som
kan fattas genom (blotta) förståndet, det osinnliga.
Intelligibel åskådning skulle enl. Fichte vara
åskådning av det andliga som ting i sig och är enl.
honom för människan omöjlig.

Intendent’ (av lat. inten’dens, eg.: som riktar sin
uppmärksamhet på), titel på åtskilliga tjänstemän,
såväl statens som enskilda med skilda uppgifter.
Titeln, som ofta förekommer i sammansättningar,
närmare angivande dess art i det särskilda fallet,
är vanligast förknippad med tjänster av
huvudsaki. förvaltande, vårdande och redovisande natur.

Intendentsdepartementet, från V7 1937 ombe-

SU 14.

17 —• Red. avsl. 2S/u 49.

nämnt till Intendenturdepartementet, se
Arméförvaltningen.

Intendentu’r (av intendent), militär tjänstegren
för ordnande av en armés el. flottas, ett
truppförbands o.s.v. beklädnad, förplägning och
allmänna hushållning.

Intendenturdepartementet, se Arméförvaltningen.

Intendenturförråd, krigsv., förråd av livsmedel
och intendenturmateriel*, förekomma dels som
förråd och magasin vid förbanden, dels som
centrala intendenturanstalter (i Stockholm, Karlsborg
och Boden, omfattande såväl livsmedel som
materiel, samt i Växjö, Arboga och Östersund,
omfattande materiel) och centralmagasin
(Hässleholm, Motala, Kil, Östersund och Tingstäde),
dels som försvarsområdesförråd, avsedda för
lo-kalförsvarsförbanden.

Intendenturförvaltning, se Militärförvaltning.

Intendenturförvaltningsskolan (IntS),
Stockholm, tillkom jämlikt 1942 års försvarsbeslut. I.
lyder närmast under generalintendenten. Den har
till uppgift att meddela dels officerare och
underofficerare den undervisning i
intendenturförvalt-ningstjänst, som erfordras för anställning på
aktiv stat vid Intendenturkåren som officer, resp,
förvaltare i förrådstjänst, dels underofficerare den
undervisning i kassatjänst som erfordras för
anställning på aktiv stat som förvaltare i
kassatjänst vid försvaret. S.E.B.

Intendenturkompani, se Intendenturtrupper och
Trängtrupperna.

Intendenturkåren upprättades 1880 och bestod då
av reg.-intendenter, reg.-kommissarier och förvaltare
vid förbandens förråd och magasin samt lägre
personal. Personalen var civilmilitär och
anställdes på vederbörligt förbands stat. Chef för I.
blev generalintendenten. 1892 fick I. en mera
självständig ställning, varvid bl.a. tillsattes
fältintendenter, vilka skulle tjänstgöra vid
arméför-delningsstaberna, vid huvudstationen och vid
Arméförvaltningens intendentsdep. Från 1907
utövades den centrala ledningen från
generalintendentens exp., där personal-, organisations- och
utbildningsärenden handlades. 1914 blev I:s
personal militär personal. Samtidigt ombildades
generalintendentens exp. till Intendenturstaben
(till 1936), till vilken även förlädes en
militärför-valtningskurs, där officerare utbildades för blivande
anställning vid I. — I:s personal på aktiv stat
består av 1 generalintendent, tillika chef för L,
2 överstar, 6 överstelöjtnanter, 15 majorer, 90
kaptener, 8 löjtnanter, 125 förvaltare, 9
fanjunkare och 14 sergeanter. Därjämte finnas
övergångsstat, reservstat och reserv. Personalen
tjänstgör främst som intendenter och förvaltare
vid staben, förband och förråd, som befäl vid
intendenturkompanierna samt inom
Arméförvaltningens intendenturavd. I:s aktiva personal
rekryteras från arméns övriga truppslag efter
genomgången utbildning vid
Intendenturförvaltningsskolan. — Före I:s upprättande hade
intendentur-göromålen bestritts av reg.-cheferna med biträde
av kvartermästare, auditör, reg.- och
mönsterskrivare. I krig tillsattes reg.- och fältkommissarier,
fältproviantmästare o.s.v. [E.O.B.]S.E.B.

Intendenturmateriel omfattar materiel för
beklädnad, förläggning och förplägracf, såvida

— 5M —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 22 02:51:08 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-14/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free