Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermediär - Intermediära bergarter - Intermediära former - Intermediär nedärvning - Intermediärtariff - Intermezzo - Intermittent - Intermodal - Intermontana zonen - Intern - Internat - International
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONAL
IntermediäT, mellanliggande.
Intermediära bergarter, geol., eruptivbergarter,
som betr, mineralogisk och kemisk
sammansättning, särsk. mängden kiselsyra (SiO2), stå mellan
de sura och de basiska. SiO,-halt 65—50 °/o.
Intermediära former, inom växt- och
djursystematiken sådana typer, som i sina egenskaper
intaga en mellanställning mellan andra typer. I sht
användes beteckningen för bastarder, vilka
framträda som mellanformer mellan föräldratyperna.
Intermediär nedärvning. S.k. konstant i., vilken
under ärftlighetslärans första utveckling ansågs
strida mot mendelska klyvningslagarna, innebär,
att avkomman från en bastard ej är variabel utan
i stort sett lik modertypen samt intermediär
mellan de ursprungliga föräldrarna. Vanl. betingas
företeelsen av likverkande (”polymera”) arvsanlag.
I sådana fall behövs ett stort individantal, för att
variationen i avkomman skall bli tydlig. Är
individantalet begränsat, uppkomma vanl. endast
individer med ett medelmåttigt antal arvsanlag för
egenskapen i fråga. Någon tydlig variation kan i
så fall ej iakttagas, och avkomman visar då i.
I fråga om artkorsningar kan företeelsen också
bero på en summering av föräldraarternas
kro-mosomantal. Detta leder till bildning av konstant
bastardavkomma, vilken intar en mellanställning
mellan föräldraarterna. Mng.
Intermediärtariff, se Mellantariff.
Intermezzo [-mäd’zå] (ital.), mellanspel, oväntat
avbrott. — Mus. (även lat. intermed’ium, fra.
inter-mède, entr’acte), mellanspel, i sht om musik mellan
akterna i ett drama el. en opera. Under
renässansen försågs i. med vokala inlägg, som under
barocken utvecklades till självständiga verk. — I. är
även titel på korta kompositioner, särsk. för piano,
av bl.a. Schumann och Brahms. — Teaterv., se
Italien, sp. 871.
Intermittent’ (av lat. intermitfere, lägga emellan,
avbryta, lämna mellanrum), återkommande efter
viss mellantid (t.ex. om feber el. fyrsken), ofta
avbruten, ojämn (t.ex. om puls). Motsats:
permanent.
Intermoda’l (till lat. inter, mellan, och mod’us,
mått, sätt), psykol., om sådan sinneskvalitet*, som
kan uppfattas på mer än ett sinnesområde, t.ex.
i fråga om färgbegrepp som ljushet och mörkhet,
vilka kunna hänföras både till syn- och
hörselsinnet (t.ex. ljusa toner).
Intermonta’na zonen, se Växtgeografi.
Intern’ (lat. inteKnus), som adj.: inre, invärtes;
gällande en sluten krets; som subst.: person,
internerad i anstalt, som står i skydds- el.
tvångs-uppfostrans tjänst el. i interneringsläger. Motsats:
extern. — En i. i fångvårdsanstalt kallas numera
”intagen”, oavsett vilken fångkategori han tillhör.
Intema’t, se Internatskola.
Internationa’1 (till lat. inter, mellan, och na’tio,
folk), mellanfolkligt, internationellt förbund,
världsförbund.
1) Benämning på ett antal politiska och
fackliga sammanslutningar mellan arbetarpartier i
skilda länder och vid skilda tider. Särsk. tre av
dem ha haft historisk betydelse.
Första internationalen bildades i
London 28/g 1864 av socialister och revolutionära
republikaner under namnet International JVorking
Men’s Association (Internationella
arbetarassociationen). Namnet är betecknande.
Visserligen anmodades föreningar att ansluta sig
kollektivt, men tyngdpunkten låg på den enskilde
individen i vida större utsträckning, än som varit
fallet i senare internationella organisationer. Denna
sammanslutning är allmänt känd som den
ursprungliga (första) i. och bär i historien denna
beteckning. Under de föreg. årtiondena hade
insikten alltmer mognat om nödvändigheten av
samarbete och vänskap mellan folken, och man
hade alltmer fått upp blicken för att arbetarnas
problem i olika länder voro likartade och därför
för sin lösning erfordrade någon form av
organiserat internationellt samarbete. Redan under
1840- och -50-talen hade försök gjorts att skapa
internationella socialistiska organisationer. Bl.a.
hade landsflyktiga tyska socialister samlat sig
kring parollen i ”Kommunistiska manifestet” av
1847: ”Proletärer i alla länder, förenen Eder!”
Det blev emellertid det polska upproret 1863, som
gav den direkta impulsen till bildandet av en
internationell organisation. En del franska arbetare
kommo näml, till London för att delta i
demon-strationsmöten för Polens sak. Härvid knötos
kontakter, och året därpå grundades i. Detta
skedde under personlig ledning av Karl Marx
och Friedrich Engels; den förre gjorde upp dess
program 1866, den berömda s.k. inauguraladressen.
Det vilade på en allmänt arbetarvänlig grund och
var hållet i en ganska moderat ton för att icke
stöta fackföreningarnas flertal. Det stora målet
var emellertid arbetarklassens ekonomiska
frigörelse, d.v.s. erövringen av produktionsmedlen. Men
detta var icke möjligt utan att arbetarna först
tillkämpat sig den politiska makten. För att
vinna styrka i denna kamp måste arbetarna i alla
länder gå tillsammans, och därför var det
nödvändigt att bilda en internationell
arbetarorganisation. I. fick i början ganska god vind i seglen.
Snart nog blevo emellertid de
marxistisk-socialistiska tendenserna alltmer framträdande, särsk.
genom oppositionen mot den enskilda
äganderätten. 1868 hade den ryske anarkisten Michail
Ba-kunin med sina närmaste anhängare anslutit sig
till i. Härmed hade ett svårt splittringselement
tillförts i., och på dess 5:e kongress i Haag 1872
blev Bakunin utesluten och grundade en
konkurrerande sammanslutning, som fann sitt främsta
stöd i Sydeuropa. Den gamla i. överflyttade nu
sitt säte till New York, men redan 1876 blev den
i all stillhet upplöst. Bakunins parti, vars medl.
själva kallade sig autonomister, gick mera
våldsamma öden till mötes. Genom att ta del i
upproret i s. Spanien 1873 sökte de förverkliga den
centrala punkten i sitt program om statens
våldsamma tillintetgörelse men slogos efter svåra
strider ned av regeringstrupperna. Partiet levde
visserligen kvar ytterligare några år, men 1879
var sammanbrottet fullständigt.
Det dröjde sedan ända till 1889, innan Andra
internationalen grundades vid en
konferens i Paris, där ombud från 19 länder, bland dem
Sverige, deltogo, som en rent politisk
sammanslutning mellan olika länders
marxistisk-socialistiska rörelser. Ett av de första mål man beslöt
att arbeta för var att organisera en gemensam
— 525 —
—- 526 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
