Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Internationell kreditgivning - Internationell privaträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTERNATIONELL PRIVATRÄTT
produktionsapparat på ett sätt, som möjliggör
ökad export el. minskad import. En annan
möjlighet är, att den minskade tillgång på utländsk
valuta, som blir en följd av räntebetalningen,
försämrar bankernas likviditet och därigenom
leder till en räntestegring. Försämrar denna
konjunkturläget inom landet, betyder detta
minskad import och ev. även, tack vare prisfallet,
ökad export. Den minskade tillgången på
utländsk valuta kan även förbättra handelsbalansen
genom att medföra en depreciering av valutan.
Särsk. under en internationell lågkonjunktur är
det dock ej givet, att en dyl. ”automatisk”
transferering kan äga rum, enär det ej är möjligt
att ernå det erforderliga exportöverskottet.
Gäl-denärslandet får då ant. tillgripa handels- och
valutarestriktioner el. inställa betalningarna.
Bor-gernärslandet kan besvara det senare genom att
medelst clearing utnyttja likviden för ett
importöverskott till räntebetalningar och amorteringar
(jfr Clearing). Under en lågkonjunktur ha
länderna dock ofta varit ointresserade av att motta
det importöverskott, som erfordras för att
transferera räntor och amorteringar, som de ha att
fordra från utlandet. En av orsakerna till det
internationella betalningssystemets sammanbrott
under 1930-talet var sålunda, att USA krävde
Europa på räntor och amorteringar på de lån,
som lämnats under 1 :a världskriget, samtidigt
som exporten från Europa till USA försvårades
genom tullar. C.Wr.
Internationell privaträtt (el., som det riktigare
borde heta, privat internationell rätt i mots. till
offentlig internationell rätt el. folkrätt) utgör i
inskränkt mening sammanfattningen av de
rättsregler, som avgöra, vilken rättsordning som är
tillämplig betr, ett privaträttsligt
rättsförhållande av s.k. internationell karaktär, d.v.s. som har
naturliga anknytningspunkter till mer än en
rättsordning; parterna äro t.ex. av olika
nationalitet el. bosatta i skilda länder, ett avtal ingås
i ett annat land, än där det skall uppfyllas, o.s.v.
I vidare mening omfattar i. även rättsregler, som
avse motsv. frågeställningar inom andra
rätts-sfärer, alltså internationell förvaltnings-,
straff-och processrätt o.s.v. I. avser således icke eg.
att ge direkt lösning på en föreliggande
rättsfråga utan endast att bestämma, om och i vad
mån en främmande stats lagar kunna medges
inflytande på den egna statens rättskipning, och
för sådana fall ge anvisning på tillämplig lag.
Den är sålunda särsk. av vikt vid skiljaktighet
i de olika ländernas lagstiftning. I. säges därför
bestå av ett system av kompetensregler el.
kol-lisionsnormer, som avgöra lagkonflikter; härav
den engelska benämningen på i., conflict of laws.
I allm. ha de olika ländernas domstolar en
viss, i och för sig naturlig benägenhet att döma
efter det egna landets lagar (lex foPi). Eljest
torde numera den vedertagna huvudprincipen
vara att utgå från det närmaste sambandets lag,
d.v.s. utreda, till vilket lands rättsordning ett
visst rättsförhållande synes ha den närmaste
anknytningen. I tillämpningen härav komma
emellertid olika grundsatser till användning. Betr,
personliga rättsförhållanden hylla sålunda de
flesta europeiska stater
nationalitetsprinci
pen, d.v.s. en utlänning bedömes efter lagen
i det land, vars medborgare han är (se
Persona-litetsprincipen). Danmark och Norge, liksom
England och USA, omfatta däremot
domicil-principen, enl. vilken man bör följa lagen i
det land, där utlänningen har stadig hemvist.
Till följd av denna skiljaktighet mellan Sveriges
och de övriga nordiska ländernas inställning har
under de senaste åren en viss omsvängning inträtt
i svensk praxis för att främja det nordiska
samarbetet. Betr, fast egendom brukar man tillämpa
lagen i det land, där den finnes. I fråga om
andra förmögenhetsrättsliga förhållanden går man
gärna efter den lag, som parterna avsett el.
rimligen borde ha åsyftat (partsautonomi).
I. är en av de mest svårarbetade grenarna
av rättsvetenskapen. Först under de senare
årtiondena har den erkänts som en självständig
vetenskaplig disciplin efter att tidigare mest ha
behandlats i anslutning till de inomstatliga
rättsreglerna på varje särskilt område. I huvudsak
har i. utbildats i modern tid och mest genom
rättslärdas utläggning, ty på många håll saknas
ännu mera omfattande, direkta lagbestämmelser
för hithörande fall. Särsk. fransk och tysk
rättsvetenskap ha därvid spelat stor roll. På senare
tid har den anglosaxiska doktrinen fått ökat
inflytande. Försök ha gjorts att genom kollektiva
statsfördrag nå en viss enhetlighet på olika
rättsområden. Av stor betydelse har här varit det
arbete, som nedlagts vid en rad internationella
konferenser i Haag, liksom i Nat. förb:s, senare
också FN :s, regi. De senaste årtiondenas
internationella jurisdiktion har också avsatt en del
resultat. Särsk. fruktbringande har för de
skandinaviska ländernas del varit den på samfällda
konventioner uppbyggda, gemensamma
lagstiftning, som under det senaste halvseklet
genomförts, framför allt inom familjerätten men även
inom t.ex. civilprocessen. För svensk rätt äro
här att nämna en rad lagar. Dels finnas lagar,
som vila på Haagkonferenserna* o.a.
internationellt samarbete. Dit höra lagar 1904 om vissa
internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap och förmynderskap och 1912 om äktenskaps
rättsverkningar, 1899 års lagar om handräckning
åt och om vittnesförhör vid utländsk domstol
samt om verkställighet i visst fall av utländsk
domstols beslut, ävensom 1929 års lag om
utländska skiljeavtal och skiljedomar. Dels
finnas lagar, som vila på samnordiska konventioner.
Dit höra 1931 års förordningar om äktenskap,
adoption och förmynderskap samt om indrivning
av underhållsbidrag, 1932 års lag om erkännande
och verkställighet av dom, som meddelats i ett
nordiskt land, i de övriga, 1934 års lagar om
konkurs samt lagar 1935 och 1937 om dödsbo.
— Litt.: L. v. Bar, ”Theorie und Praxis des
internationalen Privatrechts” (2 Aufl., 2 bd, 1889);
C. A. Reuterskiöld, ”Handbok i svensk privat
internationell rätt” (2 uppl. 1912); F. W.
Ekström, ”Sju internationellt privaträttsliga
uppsatser” (1920); ö. Undén, ”Internationell
äkten-skapsrätt” (1922); A. Pillet, ”Traité pratique de
droit international privé” (2 bd, 1923—24); J.
Westlake, ”A treatise on private international law”
(7 ed. 1925); O. A. Borum, ”Personalstatutet”
- 585 -
— 586 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
