Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Interparlamentariska unionen (IPU) - Inter-Parliamentary Union - Interpellation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTER-PARLIAMENTARY UNION
mentarisk grupp; den schweiziske medl. var urspr.
byråns självskrivne ledare med ställning som dess
dir. el. generalsekr. Medl. av byrån utses för
varje år av konferensen. Byrån var först förlagd
till Bern, överflyttades 1909 till Bryssel, höll
under 1 :a världskriget till i Oslo men har sedan
1920 haft sitt säte i Genève. Högsta antalet
anslutna parlamentariska grupper har varit 31 (1937).
— Av de ämnen, som dryftats på de årliga
konferenserna, vilkas program efter hand betydligt
utvidgats, må nämnas: folkrättens utveckling och
kodifiering, nedrustning och mellanfolklig
säkerhet, skydd för nationella minoriteter,
kolonifrågor, reformer i det parlamentariska styrelsesättet,
internationella ekonomiska och finansiella
spörsmål o.s.v. Framför allt har ett betydelsefullt
arbete nedlagts för att främja tillkomsten såväl av
Permanenta skiljedomstolen i Haag som av Nat.
förb. efter i:a världskriget. Alla frågor
förberedas av kommissioner. Den 1 :a konferensen efter
2:a världskriget hölls i Köpenhamn 1946, den 2:a
i Kairo 1947. Därvid behandlades bl.a.
flyktingproblem, frågor om valutastabilisering o.a.
aktuella ekonomiska och finansiella spörsmål i
samband med återuppbyggnadsarbetet. Den 38:e
konferensen ägde rum i Stockholm i sept.
1949. — I. får sina inkomster genom bidrag
från de stater, som ha parlamentsgrupper anslutna
till den. Även Sverige har sedan 1909 lämnat ett
årligt bidrag till byrån och sekretariatet samt
därjämte sedan 1904 särskilda anslag till
kostnaderna för riksdagens interparlamentariska grupp,
dess deltagande i konferenser o.d. För budgetåret
J949/5O är i statsbudgeten för detta ändamål
upptagen en post på 32,000 kr. — I. har utg. en
rad publikationer av olika slag, tidskr., årsböcker,
samlingar av resolutioner o.s.v. — På initiativ av
den danska interparlamentariska gruppen hölls ett
förberedande privat möte 1906, varvid de svenska
deltagarna voro L. G. Broomé, Nils Persson i
Malmö och E. Wawrinsky, för att utröna
förutsättningarna för ett närmare samarbete mellan de
nordiska grupperna. Året därpå kom ett sådant
officiellt till stånd genom bildandet på ett möte
i Köpenhamn av Nordiska
interparlamentariska förbundet; Finland anslöt sig
1924 och Island 1926. Dess syfte är att genom
samarbete mellan ifrågavarande grupper främja
I:s allmänna ändamål samt att utveckla det goda
samförståndet mellan de nordiska folken. Det
nordiska förbundets angelägenheter handhas av ett
råd, bestående av de olika gruppernas ordf, och
v. ordf, samt 2 särsk. valda led. från varje grupp.
Arbetsprogrammet har i mycket varit likartat med
I:s men även gett uttryck åt de nordiska staternas
speciella intressen. — I Sverige har intresset för
I. alltid varit livligt. De senare åren ha samtliga
led. av den svenska riksdagen tillhört I.; därjämte
äro 6 f.d. riksdagsmän särskilda ledamöter. —
Litt.: E. Beckman, ”Den interparlamentariska
unionen” (1902); ”Handbok, utg. av Svenska
riksdagens interparlamentariska grupp 1914” (1915);
E. Wawrinsky, ”Den svenska riksdagens
interparlamentariska grupp 1892—1917” (1917); C. L.
Lange, ”L’Union interparlamentaire, son æuvre
et son organisation” (1921); R. Eickhoff, ”Die
Interparlamentarische Union (1889—1914), der
Vorläufer des Völkerbundes” (s.å.); F.
Johannesson, "L” (1928). H.Ci.
Inter-Parliamentary Union [inta-palomen’tari
jo’njan], se Interparlamentariska unionen.
Interpellatio’n (lat. interpella’tio, av interpella’re,
se Interpellera), fråga, som i (el. av) riksdags
kammare i viss ordning framställes till minister
el. regering i ämne, som ligger utanför
föredragningslistan. Ang. svenska förhållanden se nedan.
Statsr. Enl. nuv. svenska regler (RO § 52 och
kamrarnas ordningsstadgor § 20) skiljer sig i. (”i
egentlig mening”) från enkel fråga* genom sitt
syfte, som ej blott är upplysningarnas inhämtande,
och i yttre måtto dels genom motivering, dels
genom att kammarens samtycke är betingelse för i:s
framställande (i F.k. sedan 1912, i A.k. sedan 1867;
betänketid kan erhållas genom en bordläggning;
beslutet fattas utan föregående överläggning; sedan
1949 kan svar på i. före avgivandet utdelas till
kammarens led.; det muntliga svaret kan då
begränsas till en sammanfattning av
huvudpunkterna). Medelst i. kan från riksdagens sida utövas
inflytande på regeringsärenden, dels innan de
avgöras, dels genom efterföljande kontroll;
formligt uttalande av kammarens mening genom beslut
sker dock icke (jfr Dagordning). Fr.o.m. 2:a
världskriget ha spörsmålen i betydelse vida
överträffat Konstitutionsutskottets granskning.
Antalet i. var i A.k. 1867—1905 70, 1906—31 386, 1932
—38 171 och 1939—48 o. 500 jämte 160 besvarade
enkla frågor (enl. tidigare regler hade motsv.
framställningar formen av i.), i F.k. 1867—1905
17, 1906—31 147, 1932—38 79 jämte 1 besvarad
enkel fråga och 1939—48 o. 200 jämte 84
besvarade enkla frågor. Mången gång har i. avsett
regeringens, d.v.s. det samlade statsrådets
ställning till frågan. 1867 års i. i A.k. framställdes
ej av led. med kammarens samtycke utan av
kammaren själv.
Soörsmål till riksföreståndaren, rådet el.
rådsmedlem för att vinna upplysningar el. erhålla
råd, utfästelser etc. el. eljest i kontrollsyfte
omfattades av medeltidens svenska rättsåskådningar,
vilka i förevarande avseende i det väsentligaste
överensstämde med gammalgermansk
statsupp-fattning. Framställningar, som mer el. mindre
klart hade förevarande innehåll, bildade en
regelmässig beståndsdel i tidens politiska liv;
betydelsefulla spörsmål till rådet el. dess främste medl.
ingingo i flera av senmedeltidens viktigaste
händelseförlopp. Grundåskådningarna förblevo
desamma, särsk. till 1680 (till 1718 om man bortser
från kungamaktens 1680 ändrade ställning).
Under äldre vasatiden medförde ändrade politiska
förhållanden delvis ändringar i spörsmålets
politiska historia; ett åskådligt ex. på framställning
till rådet, till syftet ganska mycket påminnande
om moderna i., är känt från 1589. 1600-talets
betraktelsesätt var genomträngt av den gamla
liknelsen om kroppen och dess lemmar.
Kommunikation mellan de skilda statsorganen framstod
därför som en naturlig och nödvändig betingelse,
för att statsverksamheten skulle lända till båtnad
för det allmänna. I ståndens, särsk. Riddarhusets,
praxis möta regelmässigt framställningar till
rådet el. särskilda dess led. för att få upplysningar
el. förklaringar, t.ex. närmare kunskap om
rege
— 591 —
— 592 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
