Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Investeringsfond - Investeringskalkyl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INVESTERINGSKALKYL
när K.m:t beslutar, att den skall utnyttjas,
åter-föres den till beskattning med 3 °/o årligt
ränte-tillägg. Detsamma gäller, om fonden ej tagits i
anspråk inom 10 år. — 1942 infördes i. för
ersättande av förkrigslager. Företag, vid vilket en
dold reserv mobiliserades genom lagerminskning
under kriget, kunde avsätta denna till en i., vilken
sedan kunde användas till att förnya lagret, varvid
detta nedskrevs i motsv. grad. Denna
bestämmelse är nu ersatt med 1948 års k.f. om
provisoriska bestämmelser ang. i. för ersättande av
normallager. Avsättning får ske av dold reserv, som
mobiliseras genom lagerminskning från
utgången av det beskattningsår, varför taxering skett
1947. C.Wr.
Investeringskalkyl, den kalkyl, som en
företagare gör, när han skall planera en investering
(jfr Realkapital). En i. göres ej blott när ett
företag skall anläggas utan även när nya
maskiner skola anskaffas el. företaget eljest skall
utbyggas el. moderniseras. Ofta kan en företagare
härvid välja mellan olika kombinationer av
produktionsfaktorer. Han kan t.ex. välja mellan å
ena sidan att använda relativt mycket arbetskraft
och relativt litet realkapital och å andra sidan att
mekanisera driften genom att ersätta arbetskraft
med maskinkraft. Ju mera maskinkraft han har
pr arbetare, desto större blir arbetskraftens
avkastning och vice versa. Målet är dock ej att
ernå maximal avkastning pr enhet av den ena
el. andra faktorn, d.v.s. att för dess del nå tekniskt
optimum, utan att välja den kombination av
produktionsfaktorer, som medför lägsta kostnad pr
producerad enhet. Endast om den ena faktorn
erhålles gratis, lönar det sig att ernå tekniskt
optimum för den andra. Sålunda skulle det blott
i ett land, där jorden erhölles gratis i obegränsad
mängd, löna sig att använda så mycket jord pr
arbetare, att avkastningen pr sådan bleve
maximal. Redan i valet av kapacitet vid t.ex. en
industri kan ligga ett val mellan arbetskraft och
realkapital. Vill man sålunda producera en viss
varumängd medelst ett företag med liten
kapacitet, kan det bli nödvändigt att införa oekonomiskt
övertidsarbete, det blir svårt att effektivt utnyttja
arbetskraften etc., varigenom lönekostnaderna pr
producerad enhet bli relativt höga. Stor kapacitet
betyder å andra sidan höga räntor och
avskriv-ningskostnader. Men man kan även genom att
införa arbetsbesparande maskiner övergå till en
annan teknik, som sparar arbetslön på bekostnad
av ökade räntor och avskrivningar. Ju lägre
räntor, maskinpriser etc. äro, desto mera lönande
ställer sig detta. Ett annat ex. på betydelsen
av produktionsfaktorernas inbördes pris erbjuder
byggnadsverksamheten. I en storstad med höga
tomtpriser nyttjar man litet jord i förh. till
bygg-nadskapitalet, d.v.s. man bygger högt, medan
motsatsen är fallet på landet. På samma sätt
lönar sig ett intensivt jordbruk bättre, ju dyrare
jorden är (jfr Avkastningslagen).
Stordrift erbjuder ej blott fördelar utan även
nackdelar, varför ett företag har ett ekonomiskt
optimum, där det arbetar med lägsta
genomsnittskostnad, försåvitt blott dess kapacitet är optimalt
utnyttjad (jfr Kostnad). Det lönar sig dock ej att
konstruera företaget för en sådan kapacitet,
för
såvitt avsättningen ej är tillräcklig för att utnyttja
denna. Om man kan räkna med konstant
efterfrågan på ett företags produkter, lönar det sig att
utbygga dess kapacitet till den punkt, där det
sista kostnadstillskottet, d.v.s. gränskostnaden, är
lika med motsv. inkomsttillskott. Vanl. medför
dock den växlande avsättningen, att det ej är
möjligt att uppnå denna kapacitet, utan företaget
måste arbeta med en kapacitet, som är väl liten
för ”topparna” men för stor för ”dalarna” i
efter-frågekurvan. Ex. på hur man genom att utjämna
efterfrågan söker bättre utnyttja företagets
kapacitet erbjuda t.ex. elektricitetsverkens låga
natttaxor. Ang. företagets placering se
Lokali-seringsteori.
I fråga om företagets livslängd kan man
skilja mellan frågan, hur lång sådan det lönar
sig att ge ett företag och hur denna skall uppnås
med minsta möjliga kostnad. Förutsättningen för
att det skall löna sig att behålla en anläggning,
som man ej ämnar förnya, är givetvis, att den
lämnar någon intäkt utöver kostnaderna för
underhåll och drift. Dessutom får hänsyn tas till
att fortsatt slitage på anläggningen kan minska
dess saluvärde samt till att man förlorar räntan
på detta genom att behålla anläggningen. När
man ersätter t.ex. en ännu ej försliten maskin
med en ny, är orsaken i regel, att den senare
ant. har större kapacitet el. att den arbetar med
lägre driftskostnader i form av råvarukostnader,
arbetslöner etc. Förutsättningen för att i sistn.
fall en ersättning skall löna sig är, att den nya
maskinens totala kostnader, inkl, räntor och
avskrivningar, överstiga den gamla maskinens
driftskostnader. Det är alltså ej riktigt, att det, som
ofta antas, lönar sig bättre att ersätta en
avskriven maskin än en icke avskriven sådan. Fördelen
med att en maskin är avskriven, när den ersättes,
är blott, att dess utrangering då ej framträder
som en bokföringsmässig förlust samt att
av-skrivningsmedlen kunna användas till att bekosta
den nya maskinen. En anläggnings livslängd kan
förlängas såväl genom att man bygger den
stabilare, varigenom anläggningskostnaden ökas, som
genom mera omsorgsfullt underhåll. Det gäller
att åstadkomma den kombination av
anläggnings-och underhållskostnad, som ger den minsta
kostnaden pr år av den tid, varunder det lönar sig
att behålla anläggningen.
Vanl. mäter man en anläggnings räntabilitet
genom att jämföra dess avkastning med
anläggningskostnaden. Avkastningen växlar dock under
olika år. Att välja ett medeltal för dessa är ej
tillräckligt, utan man måste även ta hänsyn till
att ju längre fram i tiden ett belopp ligger, desto
mindre nuvärde har det. Man får därför jämföra
anläggningskostnaden med det kapitaliserade el.
diskonterade värdet av den förväntade
avkastningen. Om en investerings på så sätt beräknade
kapitalvärde överstiger dess anskaffningskostnad,
d.v.s. en investeringsvinst uppkommer,
är investeringen räntabel. Man kan också uttrycka
saken så, att den ränta, som gör, att den
kapitaliserade avkastningens nuvärde blir lika med
anskaffningskostnaden, d.v.s. den interna
räntan, skall vara större än den, med vilken
företagaren räknar. Antag t.ex., att ett hyreshus
be
— 615 —
— 616 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
