Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inälvsparasiter - Inönü (Ismet pascha) - Io (måne) - Io (mytologi) - Io (kemi) - io (förkortning) - Ioánnina - IOGT - Iohnsoninstitutet - IOJ - IOK - Iokaste - Iol - Iolaos - Iole - Iolit - Iolithus - Ion (mytologi) - Ion (kemi) - Iona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IONA
i vissa områden hela befolkningsgrupper kunna
vara hemsökta av ofta allvarliga parasitära
sjukdomar. Vissa i kallare klimat förekommande i.
kunna även orsaka svåra sjukdomstillstånd; dessa
ha dock vanl. ringa utbredning, och deras
betydelse är därför jämförelsevis liten.
Karakteristiskt för många i. är, att de under sin
utveckling genomgå flera utvecklingsstadier, av vilka
endast ett el. ett par försiggå i människan och
de övriga hos ett el. flera andra värddjur. De
överföras då till människan genom föda, vatten
el. jord, som förorenats, el. genom insektsbett.
Som i. kunna förekomma dels encelliga djur
(protozoer), dels olika maskar. Ex. på
sjukdomar, orsakade av protozoer, äro
amöbadysen-teri (se Dysenteri), tropisk sömnsjuka (se
Sömnsjuka), kala-azar* och malaria*. Av dessa
spri-des amöbadysenterien huvudsaki. genom vatten
och livsmedel, som förorenats med amöba-dynt
från sjukas avföring. De övriga nämnda
sjukdomarna spridas av insekter. En sällsynt,
egenartad, på sistone i Sverige beskriven
protozo-sjukdom är toxoplasmosen. Det har bl.a. visat
sig, att den sjukdomsalstrande protozon,
toxo-plasma, kan överföras från en gravid kvinna,
som ofta icke företett några kliniska symtom, till
fostret, hos vilket protozon kan orsaka
hydrocefa-lus, ev. mikrocefali, och ögonförändringar.
Toxo-plasma är påvisat hos en mängd olika djur, vilka
sannolikt äro smittkällor; smittvägarna äro dock
ej klarlagda, övriga nämnda, av protozoer
orsakade sjukdomar spela på våra breddgrader
ingen praktisk roll. I kampen mot de
insekt-burna protozosjukdomarna har bl.a. DDT blivit
ett viktigt hjälpmedel. Dränering av sumpmarker
har t.ex. i Italien före 2:a världskriget verksamt
bidragit till att minska malariafrekvensen. Betr,
den andra stora gruppen i., i n ä 1 v s m a s k a
r-n a, se Masksjukdomar. A.G.
Inönü, före 1934 Ismet pascha, Turkiets
president (f. 1884), kan betraktas som en av det
moderna Turkiets skapare. I. var armékårchef
på fronten mot
Ryssland 1916 och i Syrien
1917, blev 1918
under-statssekr. i
krigsmini-steriet, anslöt sig 1920
till Kemal pascha
(Atatürk), var
gene-ralstabschef och
senare överbefälhavare på
fronten mot grekerna
i Mindre Asien 1921—
22. Som
utrikesminister 1922—23 gjorde
han en skicklig insats
i
fredsförhandlingarna i Lausanne. I.
var 1923—24 stats- och utrikesminister samt 1925
—37 statsminister och uppbyggde under dessa år
ett omfattande fördragssystem. Vid Atatürks död
i nov. 1938 blev I. dennes efterträdare och
valdes samtidigt till republikanska folkpartiets
ledare för livstid (omvald till statspresident 1943
och 1946). Han har klokt och kraftfullt fullföljt
den turkiska nationalstatens konsolidering.
Under 2:a världskriget förde han i syfte att hålla
landet utanför konflikten en försiktig
balanspolitik. Han sammanträffade med W. Churchill i
Adana 1943 och med denne och F. D. Roosevelt
i Kairo senare s.å.; dessa möten bidrogo till att
Turkiet mera öppet närmade sig de allierade, och
1944 avbrötos de diplomatiska förbindelserna med
Tyskland, men I. lyckades undvika en aktiv
turkisk krigsinsats. Sedan 1945 har han genom en
fast hållning och med stöd främst av USA
hävdat Turkiets integritet gentemot
Sovjetunionen. S.Br.
I’o, den innersta av de av Galilei upptäckta fyra
Jupiter-månarna.
I’o, grek, myt., dotter till konung Inachos i
Argos, älskades av Zeus, varför Hera
förvandlade henne till en ko, bevakad av Argos (se bild
vid d.o.). Efter dennes död sände Hera en
broms, som jagade I. genom många länder, tills
hon slutl. kom till Egypten, där hon återfick sin
gestalt och födde åt Zeus sonen Epafos, som
blev konung i Egypten. Den mytologiska
spekulationen likställde I. med den egyptiska
gudinnan Isis, som ofta framställes försedd med
kohorn. Sagan om I. behandlades av Aischylos i
”Prometheus”. [W.N.fK.H.
lo, kemiskt tecken för (1 atom) ionium.
io, förk. för inskrivningsområde.
loånnina, stad i Grekland, se Janina.
IOGT, förk. för The International Order of Good
Templars (se Godtemplarorden).
lohnsoninstitutet [j-], se Svenska institutet för
internationell rätt.
IOJ, förk. för International Organisation of
Iournalists (se Pressföreningar).
IOK, förk. för Internationella olympiska
kommittén (se Olympiska spelen).
Iokas’te, grek, myt., maka till konung Laios i
Tebe, Oidipus’* moder och maka, tog sig av daga,
då hon upptäckte, vem Oidipus var.
lol, stad, se Caesarea 5).
Iol’aos, grek, myt., Herakles’ vän och körsven,
hjälpte denne i kampen mot den lerneiska hydran*
och dödade sedermera Eurystheus, då denne
krävde, att Herakles’ barn skulle utlämnas till honom.
I’ole (grek. Iol’e), grek, myt., dotter till konung
Eurytos i Oichalia, Herakles’ älskade, uppväckte
Deianeiras* svartsjuka och föranledde därmed
hjältens död (”Nessosmanteln”).
Ioli’t, miner., äldre benämning på kordierit*.
loFithus (till grek. i’on, viol, och lith’os, sten),
artnamn på algen Trentepo’hlia iolithus, som bildar
ett violdoftande överdrag på stenar.
Ton, grek, myt., sonson till Hellen, stamfader
för jonerna. Euripides gör i sitt drama ”lon”
denne till en son av Apollon.
Io’n, kem., se Jon.
lona [äiåu’na] (gammalgael. Hy), liten ö (8
km2) bland Inre Hebriderna, Skottland, utanför
Mull; c:a 240 inv. — 563 grundade Columba d.ä.
ett kloster på I., som trol. tidigare varit en av
druidernas heliga platser. Detta kloster blev
moderhus för talrika andra kloster, och missionärer
utsändes härifrån till England och Skottland. 838
blev I. biskopssäte för ett s.å. upprättat,
Hebriderna omfattande biskopsdöme. 1098 kom detta
biskopsdöme under ärkebiskopens av Trondhjem
jurisdiktion; 1507 blev I. åter biskopssäte, men med
— 625 —
— 626 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
