Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Iravadi, Irrawaddy - Irazú - Irbe, Karl - Irbis, snöleopard - Irbit - Ireland - Ireland, William Henry - Ireland, John (teolog) - Ireland, John (tonsättare) - Irenaeus - Irene (mytologi) - Irène (kvinnonamn) - 1. Irene (bysantinsk furstinna) - 2. Irene (bysantinsk furstinna) - 3. Irene (bysantinsk furstinna)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRENE
breda estuarier. Liksom Ganges täckes det
innanför estuarie- och mangrovebältet av ofantliga
risfält. Med källfloderna beräknas I. ha en längd
av 2,250 km och ett dräneringsområde av 410,000
km2. På gr. av den rikliga nederbörden i
bergen är vattenmängden mycket stor, vid deltats
början vid lågvatten 2,400 m3/sek, vid högvatten
50,000 m3/sek. I. är en av världens bästa
flodtrafikleder. Visserligen är blott den västligaste
och den östligaste deltaarmen segelbar, men
stora flodångare trafikera I. hela året ända till
Bhamo, 1,200 km från havet. Fastän en
järnväg nu parallellt med floden går ända till
Myit-kyina, är I. alltjämt Burmas viktigaste
trafikled. [J.F.]S.D.
Irazü [-so’], vulkan i Costa Rica*.
Irbe, Karl, lettisk biskop (1861—1934),
kyrkoherde i Livland 1888—1905, gymnasiedirektör i
Riga 1905—15, under i:a världskriget själasörjare
för lettiska flyktingar i Ryssland, efter
återkomsten till Riga 1920 en av de ledande vid
utarbetandet av ny författning för Lettlands
evang.-luthers-ka kyrka, biskop 1922 (invigd av ärkebiskop
Söderblom), teol. hedersdr i Lund 1923. I striden
ang. domkyrkan i Riga (om den skulle tillhöra
letterna el. tyskarna) tog I. tyskarnas parti och
måste därför 1931 lämna sin biskopstjänst. I.
deltog även i ekumeniska rörelsen. E.Ltn.
Irbis, snöleopard, Felis un’cia, en i
Central-asiens bergsområden levande art av kattsläktet av
2,2 m längd och 60 cm boghöjd. öronen äro små,
svansen lång (90 cm) och den yviga pälsen gulvit
med svarta fläckar. I. klättrar gärna i träd och
överfaller härifrån sitt byte, som utgöres av vilda
getter och hönsfåglar.
Irbi’t, stad i n. delen av Uralbergens
industri-och gruvregion inom Sverdlovskområdet, RSFSR,
rid floden Irbits mynning i Obs biflod Nitsa
och vid järnvägen Sverdlovsk—Tavda; 23,500
inv. (1933; 11,732 1926). Järn- och maskin-,
dia-tomit-, tegel-, läder-, kvarn- och
livsmedelsindustri. Stadsrättigheter 1775. Den bekanta
Irbit-mässan, näst Nizjnij-Novgorod-mässan den
största i Ryssland, fick särsk. under 1860-talet en
enorm omsättning (40—50 mill. rubel, o. 100,000
besökare) och var en viktig handelsplats mellan
europeiska Ryssland och Sibirien. Mässan
upphörde fr.o.m. 1930. Edg.K.
Ireland [ai’ølønd] (eng.), Irland.
Ireland [äi’ølønd], William Henry,
engelsk litterär förfalskare (1777—1835), uppgav sig
ha funnit en mängd Shakespeare-manuskript, och
hans skickliga förfalskningar vunno i början
allmän tilltro, men efter en tid måste han själv
medge, att han förfalskat. — Litt.: D. Bodde,
”Shakespeare and the I. forgeries” (1930). Jfr även H.
Schück, ”Ur gamla papper”, 1 (1892).
Ireland [äi’ølønd], John, amerikansk katolsk
teolog (1838—1918). L, som var född på Irland,
blev 1888 ärkebiskop i S:t Paul (Minnesota). Han
företrädde en av amerikansk patriotism präglad
katolicism, inom vilken han även sökte ena tro
och vetande i likhet med I. T. Hecker, till vars
omstridda biografi av Elliott han skrev ett berömt
förord. Då Leo XIII:s fördömande av
”amerika-nismen”* kom, underkastade sig I.
Ireland [ai’ølønd], John, engelsk tonsättare
Irbis.
(f. 1879), studerade pianospel för Cliffe och
komposition för Stanford vid Royal College of
Music i London. L, som är en av Englands
mest framträdande tonsättare, bidrog kring
sekelskiftet verksamt till den engelska musikens
pånyttfödelse efter en lång nedgångsperiod. Liksom
Delius står han litet vid sidan om
huvudströmningarna i modern engelsk tonkonst men har
under senare år helt kunnat frigöra sig från alla
mera märkbara spår av sitt beroende av
Brahms-Debussy-Ravel. M.Ag.
Irenaeus [-ne’-], biskop av Lyon (f. mellan 115
och 140, d. efter 190). Född i Mindre Asien lärde L
genom Polykarpos känna traditionen från
apostlarna. I påskstriden ingrep han förmedlande genom
brev till påven Victor. I sitt mot gnosticismen
riktade huvudarbete, ”Elenchos” (”Vederläggning
av den föregivna visheten”), lade I. stor vikt vid
kyrkans heliga skrifter, trosregel och episkopat. I.
var sin tids främste teolog och påverkade starkt
den kommande läroutvecklingen. Hans
grundtanke var, att i Kristus (Logos) blev Gud människa
(inkarnation) och besegrade våra fördärvare,
döden och synden; så återställdes (recapitula’tio) och
fullkomnades den i syndafallet förlorade
livsgemenskapen med Gud. Urval av I:s skrifter i ty.
övers, i ”Bibliothek der Kirchenväter”, 3—4 (1912).
— Litt.: Monogr. av G. N. Bonwetsch (1925), W.
Schmidt (1934). A.Mn.
Ire’ne (lat.; grek. Eire’ne), grek, myt., se Eirene.
Irène [irä’n], franskt kvinnonamn, av lat. Ire’ne.
Ire’ne, bysantinska furstinnor.
1) Irene från Aten (d. 803), gemål till Leo
IV, moder till Konstantin VI. Maktlysten och
blint hängiven munkarna lyckades I. under sin
sons minderårighet på det 7:e ekumeniska mötet
i Nicaea 787 återinföra bilddyrkan. Genom
ovärdiga ränker förstörde hon Konstantins ställning.
Slutl. bländade modern själv sin son. I. tvangs
att abdikera 802.
2) Irene (Dukas), o. 1077 förmäld med
Alexios I, moder till Johannes (II) och Anna
Komnena, vars make, Nikeforos Bryennios, hon
sökte skaffa kronan.
3) Irene, dotter till Isak II, förmäld med
Filip av Schwaben, hos vilken hennes broder
Alexios, som sedan genom 4:e korståget (1202
SU 14. — 641 —
ai — Red. avsl. 28/n 49-
— 642 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
