Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Isabella el. Elisabet (drottning av Frankrike) - 1. Isabella, den katolska (drottning av Kastilien) - 2. Isabella (drottning av Spanien) - 3. Isabella II (drottning av Spanien) - Isabella (österrikisk prinsessa) - Isabellafärg - Isabellastil - Isaberg - Isabey, 1. Jean Baptiste - Isabey, 2. Eugène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISABELLAFÄRG
i hans strid mot rikets regent, Johan den orädde
av Burgund. Efter mordet på Ludvig 1407 drog
sig I. en tid tillbaka från händelsernas centrum.
En aktion, som leddes av hennes son dauphin,
sedermera Karl VII, och konnetabeln av
Arma-gnac mot hennes älskare, Louis de Bois-Bourdon,
grundläde fiendskap mellan henne och dauphin.
I. slöt sig nu till sin förre motståndare, hertig
Johan av Burgund, och tog med dennes hjälp
hämnd på Armagnac-partiet. Efter mordet på
hertigen 1419 slöt sig I. till hans efterträdare, Filip
den gode, och Henrik V av England. Med
Henrik V s och Karl VI:s död 1422 miste hon allt
inflytande. E.Lö.
Spanien. 1) Isabella (spa. I sabel) den
katolska, drottning av Kastilien (1451—1504),
dotter till Johan II av Kastilien, växte upp
under sin halvbror
Henrik IV :s oroliga
regering. Hennes
yngre bror Alfons
gjorde uppror mot
Henrik, hyllades 1465 som
kung men dog redan
1468. Henriks
motståndare sökte nu
förmå I. att utropa sig
till drottning, men hon
vägrade och gjorde
endast gällande
arvsanspråk på kronan,
med förbigående av
Johanna La Beltra-
neja, dotter till Henriks gemål och — som det
antogs — dennes älskare. S.å. erkände Henrik I.
som tronarvinge, 1469 äktade hon sin kusin,
Ara-goniens tronföljare Ferdinand. Trots att Henrik
ånyo började verka för La Beltraneja och denna
av cortes erkändes som tronarvinge, blev I. vid
Henriks död 1474 drottning; ett portugisiskt
ingripande till förmån för rivalen misslyckades. L
och Ferdinand, som i Kastilien etablerade
samre-gering, förblevo landets herrar; en personalunion
med Aragonien kom till stånd, då Ferdinand 1479
blev kung där. Som regent lade I. i dagen
betydande härskargåvor: Kastiliens finanser sanerades
och nådde genom I:s skattereformer ett
blomstrande skick, ordningen i landet återställdes genom
en nyorganiserad poliskår, Santa Hermandad. De
andliga riddarordnarna underställdes kronan. På
det kyrkliga området stödde I. ivrigt
inkvisitionen, som nu infördes. I striden mot morerna, som
slutfördes genom Granadas intagande 1492, var I.
intresserad och än mer maken. — Det understöd,
hon direkt gav Columbus, fick världsomvälvande
följder. — Litt.: Biogr. av W. T. Walsh (1931). B.
2) Isabella, drottning (1602—44), se Elisabet,
Spanien 2).
3) Isabella II Marie Louise, drottning (1830
—1904), ärvde till följd av att fadern, Ferdinand
VII, nyligen ändrat tronföljdsordningen vid
dennes död 1833 den spanska kronan; hennes mor,
änkedrottningen Maria Kristina, blev förmyndare.
Den följ, tiden fylldes till stor del av det långvariga
medborgarkrig, som föranleddes av farbrodern
don Carlos’* tronkrav och vari regentinnans
liberala anhängare hemburo segern. Även efter kar-
listkrigets slut fortfor oron: regentinnan sökte
stödja sig främst på det moderata partiet men
måste lämna landet 1840; progressisten Espartero
övertog regeringen men störtades själv 1843; 8/n
s.å. blev I. i förtid myndigförklarad, och modern
återvände. Frågan om I:s äktenskap sysselsatte
nu Europas stormaktsdiplomater, till dess
Frankrike vann spelet. I. förmäldes med en
degenererad kusin, Frans av Assisi, som man antog
skulle bli barnlös; hennes yngre syster Louise
förmäldes med Ludvig Filips av Frankrike son,
hertigen av Montpensier, och man tänkte sig, att
tronföljden skulle gå över till denna linje.
Äktenskapet blev olyckligt, I. omgav sig med älskare,
och hovet fick dåligt rykte. Då I. var mycket
beroende av sin omgivning, bigott och inskränkt,
vanstyrde hon landet, och ministärerna växlade på
gr. av hovintriger. I
allm. sökte hon stödja
sig på det moderata,
numera alltmer
höger-orienterade och
kleri-kala partiet, men 1854
kommo
progressister-na till makten.
Långsamt utvecklades
styrelsen dock åter i
konservativ riktning
för att slutl. hamna i
klerikal reaktion. I
sept. 1868 utbröt ett
militäruppror under
ledning av bl.a. Prim,
de rojalistiska trupperna besegrades, och I.
flydde 3% till Frankrike. 1870 avsade hon sig
sina tronanspråk till förmån för sin son,
sedermera Alfons XII. S.å. skilde hon sig från sin
gemål. Efter Alfons XILs tronbestigning 1876
återvände hon till Spanien, hade efter dennes död
1885 vissa planer på att söka bli regent men
fullföljde dem ej och tvingades 1888 att definitivt
lämna Spanien. — Litt.: Biogr. av P. de Luz
(1934). [P.Dhl]B.
Österrike. Isabella, prinsessa (1501—26),
dansk drottning, se Elisabet, Danmark.
Isabellafärg, en brungrågul färg, liknande
mjölk-blandat kaffe, uppkallad efter drottning Isabella
av Spanien el. efter ärkehertiginnan Isabella, som
lovat att icke byta linne, förrän Granadas, resp.
Ostendes belägring lyckligen avslutats. — Jfr
Isabell.
Isabellastil, se Spanien, konst.
Isaberg, skogbeväxt, av gnejs uppbyggd
bergshöjd i Jönköpings län, strax s.ö. om Hestra
station vid Borås—Alvesta järnväg; 309 m ö.h. I s.
höjer sig I. c:a 150 m brant över omgivningen,
medan det i n. småningom övergår i Bjärsveds
klint. I:s utsiktstorn erbjuder en av de bästa
utsiktspunkterna över småländska höglandet.
Isabey [izabä’]. 1) Jean Baptiste I., fransk
miniatyrmålare (1767—1855), elev av David, Marie
Antoinettes, konventmedl:s och Napoleons
gunstling. Representerad Nationalmuseum, Stockholm,
med ett Napoleon- och ett damporträtt
(Wican-derska saml.).
2) Eugène Louis Gabriel L, den föreg:s son,
målare och litograf (1803—86), berömd för sina
— 679 —
— 680 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
