Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
Plan och sektion av en isländsk gård (Mikligardur). Jfr sp. 718—719.
sättningstiden. Omkr. 900
var hela ön runt
omkring tagen i besittning;
dock fortsatte i någon
mån invandringen även
under den närmast följ,
tiden. De första
land-namsmännen togo i
regel mycket stora
områden i besittning, varav
de sedan bortgåvo el.
sålde större el. mindre
delar. Påfallande många
betecknas som
befrynda-de med de första
land-namsmännen, och
tydligen är det
släktskapsband, som lockat många
att invandra. De flesta
kommo direkt från
Norge, särsk. detta lands
västkust. Icke så få kommo
från landen i väster, de
britanniska öarna, där de
uppehållit sig längre el.
kortare tid. Några voro
av irisk härkomst, och
ett visst keltiskt inslag
kan spåras; betydelsen
härav bör dock icke
överskattas. — Då o. 920 I.
var i sin helhet
befolkat, var det naturligt, att
inbyggarna kände sig som en enhet med
gemensamt språk och gemensam kultur. Tanken på
en politisk sammanslutning låg nära till hands,
så mycket mer som invandrarna voro vana härvid
från sin ursprungliga hemort. De mest betydande
av hövdingarna synas ha slagit råd om
upprättandet av ett slags stat; de sände en man, Ulfljötr, till
Norge för att med hjälp av norska lagkunniga
utarbeta en för landet gemensam lag. Detta torde
ha skett 926—28 och efter Gulatingslagens
mönster. 930 upprättades det isländska alpin gi
(alltinget), till vars samlingsplats utsågs Jringvellir
i s.v. delen av ön. Det skulle hållas årl. i juni och
bestod av följ, inst.: 1) en l^grétta (lagrätt),
bestående av 36, senare 48 goöar (tempelföreståndare,
se Gode) med 2 s.k. bisittare vid varje rådslagning.
Deras uppgift var huvudsaki. att antaga lagar och
lagändringar. I spetsen för lagrätten stod 2)
Ipg-spgumaör (lagsagoman), vald på 3 år; han skulle
kunna lagen utantill och föredraga den på
alltinget under loppet av de 3 åren och för var och
en, som så begärde, meddela lagens innehåll. Vi
känna hela serien av lagsagomän fram till 1272.
3) En domstol på 36 medl. upprättades, senare
uppdelad i 4 självständiga domstolar, en för varje
landsfjärding; härtill fogades kort efter år 1000
en 5:e domstol, fimtardöwir (femterätten), på 48
medl., varav dock blott 36 skulle döma; till den
kunde appelleras från övriga domstolar, när i dessa
icke uppnåddes enighet. Någon centralmyndighet
för landet upprättades däremot icke, vilket var till
en viss olägenhet.
900-talet och början av 1000-talet voro fyllda av
oro; det var, som om vikingaandan nu rasade ut
i oavbrutna ättefejder, blodiga strider och
rätts-tvister. Det var under denna tid, som stoffet för
de isländska ättesagorna tillkom; den kallas
också sagatiden. Mot dess slut inträffade den
viktiga händelsen, att landet på Olof Tryggvasons
föranstaltande och under fredliga former genom ett
alltingsbeslut övergick till kristendomen (år 1000).
Detta fick betydelsefulla följder för godarna, som
nu blevo uteslutande världsliga hövdingar utan
några religiösa uppgifter. Ett biskopsdöme
upprättades i Skälholt vid 1000-talets mitt, ett annat,
på Hölar, vid 1100-talets början. Under 1000-talet
rådde på det hela taget lugn, men på noo-talet
uppblossade ånyo de gamla stridigheterna med
ofred och våldshandlingar. Än starkare blev
ofreden under 1200-talet. Det var nu i sht den
kraftfulla och rikt begåvade Sturlungasläkten (Snorre
Sturlasson, Sturla Tordsson m.fl.), som uppträdde
med stor maktlystnad. Den dåv. norske konung
Håkon den gamle (d. 1263) umgicks tidigt med
planer att knyta I. till sitt norska rike. Redan
Olof den helige hade gjort försök härtill, och
tanken låg så att säga i luften. Gynnsamt för Håkons
planer var isländarnas inre split, liksom ock
kyrkans, i sht den norske ärkebiskopens, inflytande på
I. 1238 besattes båda de isländska biskopsstolarna
med norska prelater. Efter långa förhandlingar
underkastade sig I. kung Håkon och dennes son
Magnus Lagaböter 1262—64. En formlig traktat
uppgjordes mellan kungen och I.; de viktigaste
bestämmelserna voro, att isländarna skulle behålla
sina gamla inst. och lagar (upptecknade 1117/18,
den s.k. Grågås*) samt att ett visst antal skepp
skulle från Norge tillföra I. för landet nödvändiga
— 721 —
—■ 722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
