Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
varor (timmer, säd o.s.v.). Men Magnus
Laga-böter, som ville genomdriva en för hela Norge
gemensam lag, önskade, att samma lag, något
modifierad, skulle gälla även för I. Efter en del
förhandlingar och icke utan motstånd antogo
islän-darna en ny lagbok, den senare s.k. Jönsboken
(1281). Det föll av sig självt, att den gamla
författningen nu icke mera kunde vara lämplig.
Kungen måste ha inseende över och inflytande på
lagstiftningen och måste ha representanter i
landet. Det upprättades först ett, så två
lagmansäm-beten, och lagmännen blevo ett slags kungl.
ämbetsmän. Då denna nya lag antagits, måste
lag-sagomansämbetet försvinna jämte allt, som
därmed hörde samman. Lagrätten bibehölls, men nu
som dömande myndighet, liksom den alltid varit i
Norge. Därmed försvunno alla fristatens
domstolar. Det var sålunda en genomgripande
förändring, som försiggick i det offentliga livet.
Lagrättens medlemsantal inskränktes under tidens lopp,
och 1800 bestod den av blott 11 medl. Sistn. år
avskaffades den helt och ersattes med en
landsöver-rätt i Reykjavik. Intill dess hade den hållits på det
gamla alltingsstället. Isländarna bevarade
emellertid länge en relativ självständighet och kunde resa
kraftigt motstånd mot norska kungars övergrepp.
Under självständighetstiden allt ifrån
landna-met voro isländarna mycket gynnsamt ställda i
ekonomiskt hänseende. De hade mycken och
billig arbetskraft och kunde utnyttja alla landets
tillgångar både till lands och sjöss. I början
färdades de på egna skepp från land till land, utförde
själva sina produkter (vadmal och skinn) och
hämtade själva sina förnödenheter i utlandet. Men
efter hand gick detta tillbaka; man hade icke råd
att hålla uppe skeppens antal, och handeln gick
småningom över till norrmännen, som varje
sommar kommo med sina varor och ofta övervintrade
på I. Redan under 1100-talet var detta
förhållandet, medan t.ex. under 900-talet icke mindre än
25 skepp från det egentliga I. velat följa med Erik
Röde, då han 985 lämnade landet för att bosätta sig
i det just förut upptäckta stora landet v. om L, som
fick namnet Grönland*. — De följ. årh. blevo
vanskliga för L, som hemsöktes av mångahanda
olyckor; polarisen blockerade flera gånger landets
kuster och vållade ödeläggelser för gräsväxten.
Vulkaniska utbrott, ofta av förfärande häftighet,
ödeläde hela bygder och fruktbara distrikt. Även
hemska farsoter rasade; människor och kreatur
omkommo ofta i hundrade- och tusenvis; det är
i själva verket förunderligt, hur motståndskraftigt
folket trots allt visade sig vara, icke minst i
andligt avseende, vilket bl.a. framgår av folkets
oavlåtliga sysslande med litteratur. — 1380 förenades
Norge med Danmark, varigenom också I. kom i
förbindelse med sistn. rike. Att börja med skedde
ingen förändring i I:s ställning till Norge, och
den direkta förbindelsen med detta land liksom
ock känslan av samhörighet varade ännu länge.
Under tidernas lopp förändrades emellertid detta,
och förbindelsen med Norge lossnade efter hand.
Under 1400-talet började danskar och danska
ämbetsmän komma till L De och deras tjänare bragte
den danska folkviseskatten till landet. När
kungariket Norge 1537 upphävdes, kom i själva verket
I. i en betydligt innerligare förbindelse med
Dan
mark än med Norge. Reformationen stod för
dörren, den infördes i Danmark, och danske konungen
önskade den införd även på I. Det fanns vid denna
tid två stridbara och dugande biskopar på L,
ög-mund Pålsson i Skålholt och Jon Arason på
Ho-lar, båda kraftfulla förkämpar för påvemakten,
ögmund, som blivit gammal och blind, bortfördes
med våld från I. 1540 och dog kort därefter. I
hans ställe kom Gizur Einarsson (1540—48), I:s
förste lutherske biskop. Genom hans verksamhet
blev reformationen under fredliga former
genomförd i Skålholts stift. Annorlunda gick det i
H6-lar stift. Jön Arason ville icke böja sig för den
kungl. befallningen och reste motstånd mot
protestantismen. Han vek icke tillbaka för att
underlägga sig även Skålholts biskopsdöme efter Gizurs
död och att återföra det till katolicismen. Jämte
sina två söner begick han åtskilliga
våldshandlingar, vilket slutade med att han och de
sommaren 1550 tillfångatogos och fördes till Skålholt,
där de utan lag och rätt halshöggos, varefter
H6-lar stift också blev protestantiskt. Det gällde nu
att befästa en ny tingens ordning. 1571 blev den
unge Gudbrand Thorlaksson (f. 1542) biskop i
H6-lar. Han verkade kraftigt för kyrkans väl och för
kyrklig upplysning, skaffade sig ett boktryckeri
och införskrev en svensk boktryckare för dess
skötsel. Hans huvudmål var att få till stånd en
övers, av hela Bibeln, vilket jämförelsevis snabbt
lyckades. Den utkom 1584; redan tidigare hade
NT översatts (tr. i Roskilde 1540), och denna
övers, intogs med blott små ändringar i den nya
Bibeln. Gudbrand utgav även många andra böcker
av religiöst innehåll, vilka fingo stor betydelse för
det kyrkliga livet på I.
Det var norrmännen, som under 1200- och
1300-talen ombesörjde el. skulle ombesörja handeln på
I. Den blev nu ett slags kungl. regale. Omkr. 1400
började engelsmän och Hansans köpmän att söka
sig hit för att driva handel. Ofta gick det allt
annat än fredligt till, men landet fick dock på detta
sätt några av de utländska varor, som det
behövde. Sådana voro förhållandena fram till
Kristian IV:s tid. I enlighet med tidens
handelsprinci-per upprättade han 1602 ett isländskt
handelsmonopol, vilket under tidens lopp visade sig vara ett
synnerligen fördärvligt företag. Det bestämdes,
att blott Köpenhamn, Helsingör och Malmö skulle
få handla på L Taxor fastställdes för både
utländska och isländska varor, men dessa
respekterades icke, och köpmännen foro fram med stor
egenmäktighet. Ständigt saknade man de
nödvändigaste varor, och ideligen klagades över
varornas kvalitet. Landet delades i handelsdistrikt, och
det var förbjudet att handla med andra köpmän än
dem, som innehade distriktet; försyndelser
häremot straffades strängt. Upprepade gånger
fram-buros klagomål, men de hade ringa verkan. O.
1700 voro förhållandena fullkomligt olidliga. Den
danskfödde amtmannen L. Gottrup genomdrev då,
att han blev sänd till Danmark för att förhandla
med konung och regering; det upprättades nu nya
taxor, och flera förbättringar genomfördes, men
det hjälpte blott för en kortare tid. Ett av
resultaten var, att hela landets ekonomiska ställning
skulle undersökas och en noggrann jordebok
upprättas över L Detta skedde 1702—14, huvudsaki.
— 723 —
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
