Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Historia - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
Stefan Jöhann Stefansson regeringen i
samverkan med Självständighetspartiet och
Framstegspartiet. Orsaken till regeringsskiftet var främst
att söka i meningsskiljaktigheter om hur
inflationens problem skulle lösas (prisindex för dec.
1942 hade redan stigit till 272 mot 100 i sept.
1939), de utländska truppstyrkorna hade stor
köpkraft, och denna rubbade den ekonomiska
balansen. Följderna härav blevo höga löner och
subventioner åt jordbruket. Samtidigt
investerades väldiga kapital i jordbruk och fiske; en
omfattande byggnadsverksamhet igångsattes,
vilken bl.a. medförde Reykjaviks förvandling till
en modern stad. Denna utveckling fortsatte
efter kriget, och omfattande inköp gjordes i
utlandet av trålare o.a. fartyg samt maskiner bl.a.
för silloljefabrikationen. I dec. 1948 hade
prisindex stigit till 326, statsskulden var alltjämt i
stigande. Först fr.o.m. 1948 lyckades I. att
motverka försämringen i handelsbalansen med en
import för 456,7 och en export på 395 mill. isl.
kr (1946 443,4, resp. 291,4 mill.). I. importerade
mest från England, USA och Danmark och
exporterade huvudsaki. till England, Tyskland och
Holland, vilket hade till följd en försämring av
dollarproblemet samt I:s deltagande i
Marshallhjälpen.
Efter kriget blev I:s första stora
utrikespolitiska problem förhållandet till de amerikanska
militära styrkorna i landet och frågan om deras
baser på ön. En stark opinion växte fram med
krav på att USA snarast möjligt skulle lämna I.
och överlämna alla sina anläggningar till de
isländska regeringsmyndigheterna. USA
överlämnade också till isländarna de flesta baserna 1945—46,
medan däremot förhandlingarna om den stora
flygplatsen vid Keflavik drogo ut på tiden. I.
avvisade de mer el. mindre officiella amerikanska
planerna på ett förvärvande och säkrande för
framtiden av denna bas som ett led i USA:s
försvarssystem, och först i okt. 1946
ratificerades ett avtal mellan I. och USA ang. Keflavik
och den amerikanska personalen på I. Efter
denna överenskommelse upphörde det tidigare
avtalet av 1941 att gälla; Keflavik blev isländsk
statsegendom, och amerikanerna garanterade
utrymning inom 180 dagar; i gengäld skulle USA
ha rätt att använda flygplatsen först och främst
med avseende på trafiken till Tyskland samt att
hålla amerikansk betjäning för de amerikanska
maskinerna, intill dess att islänningarna hade
insatts i dessas skötsel av amerikanerna. Det
framhölls i överenskommelsen, att I:s
suveränitet icke skulle beröras, och sedd mot bakgrunden
av tidigare militära önskemål om arrendering på
99 år av 3 marin- och flygbaser framstår
överenskommelsen av 1946 som en vinst för
isländska regeringen. Det oaktat blev den
mottagen med ovilja på många håll, i det att man
önskade ett totalt upphävande av den
amerikanska förmånsrätten på L, och först efter
engelsk påtryckning gick regeringen med på avtalet;
kort tid därefter måste den avgå, efter det att
socialisterna lämnat regeringen. Vid
ratifice-ringen i alltinget avgåvos 32 röster för
avtalet, T9 röstade emot det (10 kommunister, 2
socialdemokrater och 7 medl. av
Framstegspar
tiet). Flygfälten på I. äro av stor strategisk
betydelse, då man med dessa framskjutna baser
med nuv. bombflygplanstyper kan nå vitala delar
av såväl Sovjetunionen som viktiga centra i
Nordamerika. I :s läge ger ön dessutom en
första-rangsplats vid bedömandet av Nordkalottens
strategiska problem, även om ön icke direkt ligger
inom den arktiska zonen. Den arktiska strategien
tilldelas f.n. en starkt framträdande plats vid
diskussionen om framtida militärpolitiska problem.
— I nov. 1946 upptogs I. som medl. av FN. I
samband med avvecklingen av unionen med
Danmark har man från isländskt håll
framdragit problemet om I:s deltagande i fisket vid
Grönland samt om utlämnandet av vissa
isländska handskrifter (en del av den Arnamagneanska
samlingen); med anledning härav tillsatte det
danska undervisningsministeriet 1947 en
kommission för utredning av hela denna fråga. F.J.;J.D.
Författning. Enl. författningen av 17/e 1944 är
I. en republik med ett konstitutionellt styrelsesätt.
Den lagstiftande makten tillkommer parlamentet,
alltinget, i förening med presidenten. Den
verkställande makten utövas av presidenten och andra
regeringsorgan i enlighet med författningen och
landets övriga lagar. Den dömande makten
utövas av domstolarna.
Presidenten väljes av folket. Valbar är
med bortseende från bosättningskravet envar, som
har rösträtt till alltinget och fyllt 35 år.
Berättigade att deltaga i valet, som är direkt och
hemligt, äro alla, som ha rösträtt till alltinget. En
presidentkandidat måste föreslås av minst 1,500
och högst 3,000 väljare. Den som vid valet
erhåller majoriteten är vald. Om endast en
kandidat framförts, är han utan vidare att anse som
vald. Närmare regler i fråga om såväl
kandidatnominering som val äro att emotse, gående ut
på att antalet förslagsställare i varje fjärding av
landet skall stå i relation till antalet väljare.
Presidentens ämbetstid börjar Vs och slutar 3V? fyra
år senare. Valet äger rum i juni el. juli det
år ämbetstiden utlöper. Om presidenten dör el.
avsäger sig ämbetet före ämbetstidens utgång,
utses ny president för den återstående tiden. I
händelse av vakans el. om presidenten ,ei är i
tillfälle utöva sitt ämbete, utövas det av
talmannen för det förenade alltinget, premiärministern,
och ordf, i högsta domstolen i förening under
den förstn:s presidium. Presidenten får icke vara
medl. av alltinget. Hans lön bestämmes genom
lag och får ej minskas, så länge han är i tjänst.
När han tillträder ämbetet, avlägger han en ed
el. ett högtidligt löfte att upprätthålla
författningen. Han är icke ansvarig för sin
ämbetsutövning och kan över huvud icke åtalas för brott
utan alltingets samtycke. Han är skild från sitt
ämbete i och med att alltinget så beslutar med
V4 majoritet och detta beslut bekräftas genom
folkomröstning. Går denna alltinget emot,
upplöses det omedelbart, och träffas anstalter för
nyval. Presidenten har sitt residens i Reykjavik
el. dess omnejd. Sin makt utövar han genom sina
ministrar. De äro ansvariga för alla
regeringshandlingar enl. särskild lag. Åtal beslutas av
alltinget. Landsdomstolen är domare. Presidenten
utnämner ministrarna och bestämmer deras
så
— 729 —
— 730 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
