Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
sögur” med utförliga biogr. över landets biskopar
i äldre tid. — Som historia betraktade man
kanske även de mytisk-heroiska sagorna, t.ex.
”Vplsungasagan”, en omskrivning till prosa av
Eddans volsungadikter, och ”Hervararsagan”.
Dessa ”fornaldarsagor” bilda väl jämte översatta
romaner utgångspunkten för de rena
underhållningsromaner, lygispgur, av oftast mycket enkelt
slag, som vid medeltidens slut jämte rimorna
utgjorde den mest omtyckta litteraturen. Till de
bästa hör ”Fritjofsagan”, som torde innehålla
en hel del vandrande, delvis kanske orientaliskt
novellstoff. En lygisaga, ”Gautrekssagan”, var
den först tryckta isländska sagan (1664 av
Ve-relius); tidigt publicerades också den vulgära
”Bösasagan”. — Även utanför historien finns
en betydande vetenskaplig litteratur. Snorres
”Edda” är närmast en lärobok i poetik med
huvudvikten lagd vid läran om kenningar och
framställningen av den hedniska mytologien.
Vidare märkas en del grammatiska och retoriska
avh., av vilka ”den första grammatiska avh.”
(från 1100-talet) är mest betydande. Märkliga
vittnesbörd om det vetenskapliga livet på I.
under medeltiden äro även de
kalendervetenskapliga och astronomiska traktaterna (”Rimbeygla”).
Fristatstidens lagar finnas samlade i ”Grågås”
(1200-talet), efter föreningen med Norge ersatt
av ”Jönsbök”. En omfångsrik, teologisk och
uppbygglig litteratur, bestående av
helgonlegender, predikningar m.m., mest dock övers., finns
också.
Efter reformationen. Redan o. 1530
hade ett tryckeri inrättats av I:s siste katolske
biskop Jon Arason (1484—1550), som även
var en framstående diktare. Emellertid trycktes
ända fram mot slutet av 1700-talet mest religiös
litteratur — en stor roll spelade Jon
Vida-lins (1666—1720) postilla. Den åtm.
kvantitativt betydande profana litteraturen från 1500- och
1600-talen kan därför svårligen överblickas och
värdesättas. NT översattes av Oddur
Gottskålks-son 1540, hela Bibeln av GuÖbrandur
Thorlåks-son 1584. Bland 1600-talets andliga diktare
märkes Hallgrimur Pétursson (1614—74;
”Passiusålmar”, 1666). Mot slutet av 1500-talet
grundlädes ett vetenskapligt studium av I. och
dess historia av Arngrimur Jönsson
Vidalin (1568—1648; ”Crymogæa”, 1609) m.fl.
Intresset för fornlitteraturen, som på I. alltid
varit levande, vaknade även i Danmark och
Sverige och föranledde en livlig insamling av gamla
handskrifter. Den största samlingen gjordes av
Ärni Magnusson (1663—1730). I fråga om
ut-givningsarbetet gick Sverige i spetsen (fr.o.m.
1664). — Den förnämsta litterära personligheten
under 1700-talet är Eggert Ölafsson (1726
—68), upplysningsman och varm patriot. Stor
betydelse för landets kulturella och litterära
utveckling fingo dels några litterära sällskap
från slutet av 1700- och början av 1800-talen,
av vilka HiÖ islenzka Bökmenntafélag, stiftat 1816,
ännu existerar, dels den 1835 startade tidskr.
”Fjölnir”. Under 1800-talet rönte
skönlitteraturen, utan att uppge sin nationella egenart,
påtagligt inflytande av allmäneuropeiska
strömningar, så under 1800-talets förra del av dansk
och tysk romantik. Banbrytare för den moderna
litteraturen var lyrikern Bjarni
Thoraren-sen (1786—1841). Andra bekanta skalder under
1800-talet äro den högt skattade Jönas H a
11-grimsson (1807—45), som utövat ett
betydande inflytande på senare diktare, S i g u r ö u r
BreiÖfjörÖ (1798—1846), Grimur
Thom-sen (1820—96), som besjunger utpräglat
isländska ämnen, den egenartade folkskalden B ö 1
u-Hjålmar (1796—1875), mångfrestaren
Benedikt Gröndal d.y. (1826—1907), Matthias
Jochumsson (1835—1920), under ett halvt sekel
det stora namnet bland I:s skalder och
nationalskalden framför andra. På prosans område är först
att märka den av Jön Amason (1819—88)
1862—64 utg. stora folksagosaml. ”fslenzkar
J)j6d-sögur”, av stort litterärt och vetenskapligt värde.
En realistisk romankonst grundlädes av Jön
Thoroddsen (1819—68) och fördes vidare, i
början med brandesiansk färgning, av G e s t u r
Pålsson (1852—91) och Einar H j ö r 1 e i f
s-son Kvaran (1859—1938), vilka liksom
lyrikerna Hannes Hafstein (1861—1922) och
Porsteinn Erlingsson (1858—1914) i
Danmark hade påverkats av den danska
kulturradikalismen. På mera inhemskt folklig grund
stå prosaisterna Jön Stefånsson, pseud.
P o r g i 1 s gjallandi (1851—1915), G u
Ö-mundur FriÖjönsson (1869—1944), G u
ö-m u n d u r Magnusson (pseud. Jön T r a u
s-ti; 1873—1918) och den i Canada verksamme
lyrikern Stephan G. Stephansson (1853
—1927), medan hos den med Sveriges 90-talister
i åtskilliga stycken befryndade Einar B en
e-diktsson (1864—1940) den isländska
grundtonen utfylles med ett stort internationellt såväl
modernt som mystiskt register. I början av
1900-talet framträdde några skickliga dramatiker
och prosaister, som skrevo på danska och
sålunda bidragit till att göra I. mera känt, i varje
fall för den nordiska publiken: Jöhann S
i-gurj önsson (1880—1919), vars drama
”Bjærg-Eyvind og hans Hustru” (1911) blev
internationellt känt, den högproduktive, icke minst i
Danmark högt skattade Gunnar Gunnarsson
(f. 1889), länge den utanför I. mest kände av
landets förf., och GuÖmundur Kamban
(1888—1945), vars dramatik och romaner likaså
uppmärksammats långt utanför I. På norska
skriver, stundom i Sigrid Undsets anda,
roman-förf. Kristmann Guömundsson (f. 1902).
Den nyaste isländska litteraturen har två
verkligt betydande prosaförf. att uppvisa, den bisarre
expressionisten Pörbergur PörÖarson (f.
1889) och framför allt den mångsidige, tidigare
katolskt, sedermera radikalt inriktade
symbolis-ten Halldör Laxness (f. 1902), vars rika,
såväl internationellt som nationellt betonade
alstring väckt stort intresse även utanför I. Bland’,
andra namn från senare tid kunna nämnas
prosaisterna GuÖmundur G i s 1 a s o n H a g
a-lin (f. 1898) och Halldör Stefånsson (f.
1892) samt lyrikerna Stefan SigurÖsson
(1887—1933), David Stefånsson (f. 1895),
Tömas Guömundsson (f. 1901) och J
ö-hannes ür Kötlum (f. 1899).
Den vetenskapliga alstringen under 1800- och.
— 741 —
— 742 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
