Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Island - Litteratur - Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND
1900-talen ligger till stor del på det filologiska
och historiska området. Bland mängden av namn
förtjäna särsk. nämnas Sveinbjörn E g i 1
s-son (1791—1852), lexikograf och
Homeros-över-sättare, frihetskämpen Jon SigurÖsson (1811
—79), tillika filolog och historiker, filologerna
G u Ö b r a n d ur Vigfüsson (1827—89), Björn
Magnusson Olsen (1850—1919), Finnur
Jönsson (1858—1934), samtliga högt förtjänta
om studiet av Islands klassiska litteratur, S i g u
r-öur Nordal (f. 1886), den isländska
andliga kulturens mångsidigaste skildrare,
inflytelserik även som kulturkritiker, och filologerna
och litteraturhistorikerna Jön Helgason (f.
1899), verksam i Danmark och känd även som
skald, och Einar Ölafur Sveinsson (f.
1899). . [E.No.]L.
Teater. Från 1720 härstammar traditionen för
uppförandet av s.k. ”herredagar” (isl. herranott,
ett slags burschikost teaterstycke på såväl latin
som isländska) av eleverna vid latinskolan i
Skäl-holt, och plägseden fortlevde, sedan skolan 1784
flyttats till Reykjavik, tills den slutligen
upphörde 1799. Som den isländska teaterns
egentliga födelseår brukar man emellertid räkna I791,
då en isländsk originalpjäs spelades av
latin-skoleeleverna i Reykjavik. När denna skola 1803
förlädes till Bessastad, upphörde även de
regelbundna teaterföreställningarna i Reykjavik.
Visserligen spelade man sporadiskt 1813—14 och
1820 i Reykjavik, bl.a. Holberg, men först när
latinskolan 1846 flyttade tillbaka till
huvudstaden, kom teaterlivet där i gång igen på allvar.
1847 och 1849 spelade eleverna Holberg i
isländsk övers., och 1854 uppförde stadsborna en
pjäs av Th. Overskou. Vintern 1861—62 blev
ett märkesår i isländskt kulturliv. Då
uppfördes på latinskolan Matthias Jochumssons
sagospel ”Ütilegumennirnir”, som sedan blivit ett
av den isländska teaterns repertoarstycken. Till
dessa kan man även räkna Indriöi Einarssons
”Nyårsnöttin” (1871), ett romantiskt skådespel,
byggt på isländsk folktro. Under 1860- och
1870-talen inlade målaren SigurÖur GuÖmundsson stora
förtjänster om teaterlivet i I. Förutom inhemska
pjäser uppfördes även Molière och Holberg men
framför allt Hostrups lustspel och Heibergs
vaudeviller på GuÖmundssons ambulerande scen
i stadens klubblokaler. 1888 byggdes
Goodtemplar-huset i Reykjavik, och därmed fick I. sin första
fasta scen. Repertoaren bestod mestadels av
farser och lättare skådespel. 1892 spelades Ibsen
f.f.g. i I.; det var ”Härmännen på Helgeland”.
1893 byggdes ett nytt hus med scen,
Breidfjords-huset. 1897 grundades Leikfélag Reykjavikur
(Reykjaviks teaterfören.) och byggdes en ny
teaterbyggnad, lönaöarmannahüsiö.
Teaterföreningen och dess byggnad ha alltsedan dess varit
centrum för all teaterverksamhet i I. och äro
föregångare till nuv. Nationalteatern. Lokala
teaterföreningar sörjde för att även landsbygdens
teaterbehov blev tillgodosett.
Den unga isländska teaterns första uppgifter
voro enkla och obetydliga och bestodo mestadels
av sångspel och komedier. Framsynta
sceninstruktörer lyckades emellertid småningom höja
repertoaren till en god konstnärlig nivå, och
Teaterföreningen erhöll redan på ett tidigt
stadium understöd från stat och kommun. All
teaterverksamhet i I. har emellertid intill senaste
tid haft amatörteaterns icke professionella men
därför ingalunda dilettantmässiga karaktär.
Standarden var i regel mycket hög.
Yrkesskådespe-lare i modern mening ha först under de två
senaste årtiondena vuxit fram ur amatörernas
led. Omkr. 1930 företogs emellertid en
genomgripande omändring av verksamheten i
professionell riktning. Som en följd härav började allt
flera ungdomar söka sig till elevskolor hemma
el. utomlands, framför allt i Köpenhamn. De
skådespelarkrafter, som i detta nu äro knutna till
Nationalteatern, utgöra på få undantag när andra
och tredje generationen av dem, som bildade
företaget. En ny högmodern teaterbyggnad med
700 platser står (1949) inför sin omedelbara
fullbordan, och 1950 kan alltså anses som den
professionella isländska nationalteaterns födelseår.
Goda skådespelare ha ingalunda saknats; den
mest berömda var under 1900-talets första
decennier Stefania Guömundsdöttir, som spelade
de ledande kvinnorollerna. Tre av hennes
döttrar gingo till scenen, bl.a. Anna Borg, en av Det
Kgl. Teaters i Köpenhamn ledande krafter, g.m.
Poul Reumert. Den ovannämnde dramatikern
Indriöi Einarsson ledde Teaterföreningen i många
år från dess början, och flera av hans pjäser
uppföras täml. regelbundet. Han anses vara den
ursprunglige initiativtagaren till Nationalteatern.
Fyra av hans döttrar blevo skådespelerskor, bland
dem GuÖrun IndriÖadottir, som var samtidig med
fru Guömundsdöttir. Bl.a. berömda isländska
dramatiker vid 1900-talets början märkas Johan
Sigurjönsson och Guömundur Kamban. De
bosatte sig emellertid i Köpenhamn och skrevo sina
skådespel på både isländska och danska. En annan
ledande kraft, både som dramatiker och som
praktisk teaterledare, var Einar Kvaran. Den
mest berömde nu levande dramatikern är David
Stefansson, vars skådespel ”Den gyllene porten”
blivit en stor framgång och bl.a. uppförts i Oslo,
Oxford, Edinburgh, under ett isländskt
teatergästspel i Helsingfors 1948 samt i svensk radio.
Jämsides med den inhemska repertoaren har man
det senaste decenniet alltmer berett plats för den
europeiska och amerikanska dramatiken, både av
äldre och av nyare datum. Av svenska förf, äro
hittills endast Strindberg, Geijerstam, Tor
Hedberg, Lagerkvist och Moberg spelade.
Av Nationalteaterns ledande krafter, både som
skådespelare och som regissörer, må nämnas
Haralöur Björnsson, Lärus Pälsson och Indriöi
Waage, den senare dotterson till Indriöi Einarsson
och en tid ledare för Teaterföreningen. Av
skådespelerskor märkas främst Arndis Björnsdöttir
och av skådespelare Brynjölfur Johannesson. Till
chef för den nygrundade Nationalteatern utsågs
1949 GuÖlaugur Rosinkranz.
Den isländska teatern har icke kunnat undgå
att influeras starkt från både danskt och norskt
håll. Isländska regissörer och skådespelare ha
studerat el. gästspelat i Köpenhamn och Oslo,
och Teaterföreningen i Reykjavik har i sin tur
gästats av regissörer från Danmark och Norge.
I de flesta större orter i I. finnas
amatör
— 743 —
— 744 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
