Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isolering - Isoleringsmaterial - Isoleringsrör, isolerrör - Isoleringssystem - Isolerrör - Ísólfsson, Páll - Isolichenin - Isolit - Isolon - Isoluxkurva - Isomer - Isomeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOMERI
den varma (i fig.
högra) väggytan,
att spärrens temp.
alltid med säkerhet
befinner sig ovan
daggpunkten tj.
Samtidigt bör
fuktigheten ha fri
möjlighet att
diffunde-ra ut från den
kalla väggytan.
Problemet har
aktualitet för
ytterväggar till bostadshus.
Än mer utpräglat framträder det vid kylskåps- och
fryshuskonstruktioner. Ett sätt att kringgå det
består i att utföra väggen av icke-hygroskopiskt
material, t.ex. av skiktade aluminiumfolier
(alfol-solation) el. av luftskikt, som sakta
genomströmmas av luft från den kalla till den varma
sidan. — Ang. värmetransporten genom väggar
och i. se K-värde samt Värmeledningstal och
Värmeövergångstal.
Vid väg- och järnvägsbyggnader
användas isoleringslager för att på
tjäl-skjutande mark hindra jäslera och dyartad jord
att upptränga i och minska bärigheten hos
vägbanan el. järnvägens ballast. För sådan i., vars
effekt till viss del består i att underlaget hindras
att frysa, användes sand-, torv- el. risbädd med
i å 2 dm tjocklek. För. att bli effektivt måste
isoleringslagret vara väl dränerat. A.Lg.
2) Elektrotekn. För i. av elektriska ledare
användas olika slag av s.k. isolationsmaterial.
Dessa utgöras av vissa för den elektriska strömmen
oledande ämnen (jfr Dielektrikum). Ett för
ändamålet lämpligt material bör vara okänsligt för
fukt och värme och bör dessutom, särsk. vid i.
för höga spänningar, besitta stor hållfasthet mot
genomslag. Bland de vanligaste
isolationsmate-rialen må nämnas gummi, guttaperka, bomull,
silke, papper, presspan, glimmer, mikanit, porslin,
bakelit samt olja (transformatorolja). Under de
senaste åren ha vidare vissa plaster kommit till
användning. För i. av elektriska
inomhusled-ningar användes huvudsaki. vulkaniserat gummi,
för jordkablar impregnerad cellulosa och för
luftledningar porslinsisolatorer (se vidare Elektriska
ledningar och Elektrisk isolator). Klenare
ledningstrådar för reläspolar o.d. isoleras med
emaljlack el. silke, trådar för maskin- och
transfor-matorlindningar med bomullsomspinning,
impregnerad med isolerande lacker. För i. av de i
spår förlagda lindningarna i en maskin
användas rör av mikanit (glimmerblad, sammanfogade
med kabellack), vilket material har stor
genom-slagshållfasthet. Transformatorolja användes icke
blott i transformatorer utan även i apparater,
särsk. sådana för högspänning. Som isolerande
konstruktionsmaterial för apparater av olika slag
användes i stor utsträckning porslin, steatit el.
andra keramiska material samt bakelit, det
senare materialet särsk. för smärre
installations-apparater, ss. dosströmbrytare, vägguttag och
kopplingsdosor. R.Ln.
3) Med., åtgärd för att skydda befolkningen mot
smitta från personer, som lida av smittsamma
sjuk
domar. I. sker vanligast på epidemisjukhus, mera
sällan i annan, tillräckligt avskild lägenhet. Enl.
epidemilagen av 19/ö 1919 äro epidemidistrikten
skyldiga att ombesörja vård av personer, som ant. lida
av el. misstänkas lida av följ. s.k. anmälningspliktiga
sjukdomar: pest, kolera, smittkoppor, difteri,
fläckfeber, nervfeber (tyfoidfeber), paratyfus, akut
barnförlamning, scharlakansfeber, smittsam hjärnfeber,
rödsot (dysenteri), återfallsfeber, sömnsjuka och
un-dulantfeber (kastsjuka). — I. användes också i stor
utsträckning vid behandlingen av andra sjukdomar,
t.ex. sinnessjukdomar och vissa nervsjukdomar. G.Ag.
Isoleringsmaterial, se Isolering.
Isoleringsrör, i s o 1 e r r ö r, rör av
impregnerad papp med en mantel av förblyad järnplåt
el. mässing, avsett för indragning av elektriska
ledningar (se d.o. och Bergmannrör).
Isoleringssystem vid straffverkställighet, se
Cellstraff och Fängelsesystem.
Isole’rrör, se Isoleringsrör.
isölfsson, P å 11, isländsk tonsättare och
organist (f. 1893), utbildades 1913—18 vid
konser-vatoriet i Leipzig, där han bl.a. studerade för
Karl Straube och under två år tjänstgjorde som
bitr, organist vid Thomaskyrkan. Sina
orgelstudier fortsatte han 1925 för Joseph Bonnet i
Paris. Efter debuten i Leipzig 1916 har I. med
stor framgång uppträtt i Skandinavien, Tyskland
och England, både som orgelspelare och som
kör- och orkesterdirigent. Som Bach-tolkare anses
han vara en av samtidens främsta. — t. är sedan
1930 rektor för Musikskolan i Reykjavik, därjämte
musikchef i isländska radion och organist vid
domkyrkan i Reykjavik. Som tonsättare står I.
helt på romantisk grund, och hans produktion
omfattar orkesterverk, bl.a. en passacaglia, verk
för kör och orkester, bl.a. en prisbelönt kantat
vid alltingsjubiléet 1930, kompositioner för orgel,
musik till flera skådespel, bl.a. till David
Sté-fanssons ”Den gyllene porten”, solo- och
körsånger, pianostycken m.m. B.Hgn.
Isolicheni’n [-k-], se Lavstärkelse.
Isolft, varubeteckningen för den av Skånska
ättikfabriken, Perstorp, tillverkade bakeliten.
Iso-litlack är en lösning av i. i organiska
lösningsmedel, som användes för rostskyddslackering av
järnplåtsdetaljer.
Isolon [-å’n], kem., handelsbeteckning på en
fenolharts av bakelittyp. Se Konstmassor.
Isolux’kurva (till grek. is’os, lik, och lat. lux,
ljus), fys., linje, som i ett diagram sammanbinder
punkter av samma belysningsstyrka.
Isome’r, se Isomeri.
Isomeri’ (till grek. is’os, lik, och me/os, del).
1) Bot., det förhållandet, att de olika kransarna i en
blomma* ha samma antal blad, varvid blomman
säges vara i s o m e r. Förekommer ett lägre tal
i någon el. några av kransarna, särsk. vanligt i
fruktbladskransen, talar man om o 1 i g o m e r i,
och kransen säges vara o 1 i g o m e r; har någon
krans ett högre tal, benämnes förhållandet p 1 e i
o-m e r i, och kransen säges vara p 1 e i o m e r.
2) Kem. Kemiska föreningar, vilka ha samma
kvalitativa och kvantitativa sammansättning men
olika fysikaliska och kemiska egenskaper, sägas
vara i s o m e r a. Orsaken till i. kan vara olika
molekylstorlek, s.k. p o 1 y m e r i, t.ex. acetylen,
— 761 —
— 762 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
