Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel (folk) - Israel (stat) - Författning - Rättsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAEL
förvant Egypten stupade Josia (609 f.Kr.); landet
lades först under egypterna men efter några år
under babylonierna, vilka deporterade de
härskande skikten och förvandlade Juda till babylonisk
provins. Jfr Babyloniska fångenskapen,
Judendom, Mose, Profet. — Litt.: E. Stave, ”1. i helg o.
söcken” (2 bd, 2 uppl., 1928); R. Kittel, ”Geschichte
des Volkes I.” (3 bd, 6—7 Aufl., 1923—29); A.
Bentzen, *T:s Historie” (1930); A. Lods, ”1.” (s.å.);
C. Toussaint, ”Les origines de la religion d’L”
(1931); Th. H. Robinson & W. Oesterley, ”A
histo-ry of I.” (2 bd, 1932); J. Pedersen, ”1.” (4 bd, 1920
—34); J- Lindblom, ’T:s religion” (1936). G.Bsm.
1’srael, judisk stat i Palestina, utropades i
Tell-Aviv (provisorisk huvudstad; 183,000 inv. 1948)
14/s 1948 vid upphörandet av det brittiska
mandatet över Palestina. I oavhängighetsförklaringen
åberopades Balfourdeklarationen och FN:s
rekommendation i nov. 1947 om Palestinas
uppdelning i en arabisk
och en judisk stat.
Inga statsgränser
nämndes och hade
ännu i dec. 1949
icke definitivt
fastställts. I.
omfattade då större delen
av förutv. Palestina
inom
demarka-tionslinjer, som
hade bestämts efter
krig med de
arabiska grannstaterna
(se nedan). Enl.
folkräkning i nov.
1948 uppgick
invånarantalet i I. då
till 782,000
personer, varav 713,000
judar, och var i
hastig tillväxt
genom obegränsad
immigration av
judar från alla
världsdelar (o. 320,000
hade i nov. 1949
anlänt sedan
statens grundande;
huvuddelen av
arab
invånarna på israeliskt område flydde under
kriget). Hebreiska är officiellt språk. — Vid
statens grundande i maj 1948 blev nationalrådet,
Vaad Leumi, provisoriskt riksråd och dess
exekutiva organ provisorisk regering. Arbetarpartiet
Mapais ledare David Gurion blev
premiärminister och Jewish Agencys representant i FN,
Moshe Shertok (S haret t, efter senare
namnändring), utrikesminister. Till provisorisk
statspresident valdes Chaim Weizmann.
Haganah* blev reguljär armé, och allmän
värnplikt påbjöds. Oavhängighetsförklaringen ledde
till krig med Arabiska förbundets stater. Redan
på morgonen 15/s inträngde trupper från
Egypten, Irak, Libanon, Syrien och Transjordanien i
Palestina för att bevara detta som arabiskt land.
FN:s säkerhetsråd ingrep och utsåg greve Folke
Bernadotte till medlare. Fyra veckors vapenvila
Israels gränser de facto
V10 1949.
inleddes We, men striderna började åter 9/?. Ny,
icke tidsbegränsad vapenvila trädde i kraft 19/?
men bröts flera gånger av bägge parterna. 47/g
mördades greve Bernadotte av judar i Jerusalem.
Ehuru de egyptiska trupperna i början vunno
framgångar och den av britter utbildade
Arabiska legionen från Transjordanien fick fast
grepp om det inre, mellersta Palestina, segrade
judarna före årets slut. De bemäktigade sig
förutom de i FN:s delningsplan nämnda
områdena även v. Galiléen och lyckades hålla Nya
staden i Jerusalem. I. slöt 24A 1949
vapenstillestånd med Egypten; egypterna behöllo blott en
liten ockupationszon i s. Med Libanon ingicks
vapenstillestånd 23/s s.å. (demarkationslinje:
Libanons och Palestinas förkrigsgräns).
Vapen-stilleståndsavtalet med Transjordanien 3A s.å.
gällde även det av irakiska trupper besatta
området. Transjordanien behöll det inre, centrala
Palestina som ockupationszon och i Jerusalem
Gamla staden. Enligt vapenstilleståndsavtalet med
Syrien 20/7 s.å. blev gamla gränsen Palestina—
Syrien demarkationslinje (se vidare Palestina,
historia). — 25/i s.å. valdes en konstituerande
församling (Kneset). Valet blev en seger för
socialdemokratiska partiet Mapai. Chaim
Weizmann valdes W2 till president. I mars s.å.
bildade Gurion en koalitionsregering med stöd av
liberalerna och ortodoxa grupper.
Regeringsprogrammet upptog en 4-årsplan för I:s ekonomiska
utveckling och fördubbling av befolkningen
genom immigration. I. har erkänts de facto el. de
jure av mer än 50 stater och upptagits som
medlem av FN (1949). — Ang. geografiska
förhållanden m.m. se Palestina. S.Br.
Författning. Enl. det 1949 föreliggande
förslaget till statsförfattning är I. en suverän
demokratisk republik, vilken som nationalhem skall
mottaga alla judar, som önska slå sig ned på
dess område. Den lagstiftande makten utövas av
ett genom allmän rösträtt valt
enkammarparla-ment. Valsättet är proportionellt. Varje
medborgare, som har fyllt 21 år, äger rösträtt och
kan vid fyllda 25 år bli deputerad. Domare,
ämbetsmän och officerare få dock icke väljas.
Varje medborgare äger rätt att, ensam el. tills,
med andra, till presidenten, regeringen el.
parlamentet inkomma med förslag till nya el.
ändrade lagar. Statspresidenten har ung. samma
ställning som Frankrikes statschef men med
starkt begränsad rätt att upplösa parlamentet.
Premiärministerämbetet är inrättat efter brittiskt
mönster. Ingen rättsinskränkning får ske mot
invånare på gr. av ras, religion, språk el. kön.
Alla äga lika borgerliga och politiska rättigheter.
Envar har rätt till arbete; en modern
socialpolitik är grundlagsfäst. Till skydd för den
parlamentariska demokratien fastslås, att
konstitutionens garanti för yttrande- och föreningsfrihet
icke gäller yttranden, sammankomster el.
föreningar, som åsyfta att undertrycka
styrelseskicket. Grundlagsändring kräver 2/3 majoritet vid
två på varandra följande parlamentssessioner. S.Br
Rättsväsen. Enl. det 1949 föreliggande förslaget
till statsförfattning för I. skall lagstiftningen
”ansluta sig till den judiska rättens
grundläggande principer”. Den sedan 1920 gällande
upp
— 781 —
— 782 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
