Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istanbul, Konstantinopel - Istar - Isted - Istel, Edgar - Ister (fett)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTER
tillbakagång i stadens handel, vilket bl.a. yttrar
sig i att antalet anlöpande fartyg minskat. 1913
angjordes hamnen av fartyg på tillsammans 17,4
mill. t; 1927 var motsv. siffra 10,6 mill. och 1930
10,1 mill., varav 20 °/o turkiska fartyg, och med
säkerhet är minskningen i lossat och lastat gods
mycket större. Numera utföras från I.
huvudsaki. vävnader, ull, mohair, lammskinn, dragant,
opium, råsilke, siden och filigranarbeten.
Inv.-an-talet har starkt nedgått, från 1,200,000 1914, till
1 mill. 1918, 900,000 1925, 700,000 1927 och 690,857
1930. Härtill har givetvis också bidragit, att en
stor del av administrationen överflyttats till den
nya huvudstaden Ankara. Mellan 1930 och 1945
synes emellertid en återhämtning ha ägt rum.
De senaste siffrorna utvisa näml, en befolkning
på 845,316 inv. Ökningen torde sammanhänga
med den tidigare nämnda industrialiseringen av
staden. I. har blivit Turkiets ledande
industristad, vilket givetvis medfört en betydande
inflyttning.
Landfronten saknar moderna permanenta
befästningar, men i den s.k. Tschataldjalinjen, 35
km v. om L, anlades under balkankrigen 1912
—13 fältbefästningar, som hejdade bulgarernas
framträngande mot I. Kustförsvaret var under
1 :a världskriget mycket starkt genom längs
Bosporen och Dardanellerna liggande kustfort och
-batterier, vilka skyddade I. för anfall från
enten-tens flottor (se Dardanellerna). Genom freden
i Lausanne och 1923 års konvention tvingades
Turkiet nedlägga en del av dessa befästningar
men återfick vid Montreuxkonferensen 1936
rätten att befästa och försvara sunden.
Befästningarna lära nu vara moderniserade och
försedda med starkt artilleri.
På höjdplatån på Istanbulhalvön reste sig
fursteboningen sedan uråldriga tider. De bysantinska
kejsarnas palats efterträddes av sultanernas av
en mängd byggnader, kiosker och trädgårdar
bestående Topkapu Saray (”Gamla slottet”), nu
till större delen förvandlat till museum
(dyrbara möbler, textilier och porslin). Kring
Hip-podromplatsen (längre åt n.) lågo också
bysantinska palats samt längre västerut Yedikule,
sju-tornsborgen, varav betydande rester återstå. Till
denna förde utifrån ”Gyllene porten”, med de
bysantinska kejsarnas forna triumfbåge vid
muren. Denna är den största och mest pittoreska
stadsmuren i Europa; den byggdes vid 400-talets
mitt som en dubbelmur med torn av växlande
former; 192 sådana kvarstå. På landsidan är
muren rätt väl bibehållen och har flera stora
portar, åt Bosporen ligger den mestadels i
ruiner. Flera minnespelare kvarstå, dock skadade:
Konstantins kolonn, Arcadius’ och den s.k.
Theo-dosiuskolonnen. Vid ena smalsidan av
Hippo-dromplatsen (At-Meydan) står en med reliefer
prydd kolonn, trol. rest av Konstantin VII, och
på andra sidan en från Heliopolis i Egypten
hämtad obelisk; dit är också förd den s.k.
ormpelaren från Delfi. Från bysantinsk tid kvarstå
vattenledningar och cisterner, störst bland dessa
är ”1,001 kolonnernas”. Utgrävningar ha
företagits både i Istanbul och på den asiatiska sidan,
t.ex. i Kadiköy (Chalkedon). För den kristna
konsten blev den östromerska huvudstaden från
Konstantins tid en viktig utgångspunkt jämte
Jerusalem och Rom; efter Jerusalems intagande
av muhammedanerna och Roms förstöring och
förfall var I. i närmare 1,000 år den kristna
konstens förnämsta centrum. Hagia Sofia (se
Sofiamoskén) intog första platsen bland alla
kyrkor; det centrala byggnadssystemet förhärskade.
Ett 20-tal bysantinska kyrkor kvarstå som moskéer.
Den gamla utsmyckningen av mosaiker och
fresker är bäst bibehållen i det forna Coraklostrets
kyrka (Kahriye Cami, i n. stadsdelen från
1000-talets slut). Turkarna, som redan i Mindre Asien
upptagit centralsystemet och som mött det även
i Persien, fortsatte att bygga efter detta mönster,
med central- och sidokupoler samt med
omgivande öppna kolonnhallar och kiosker över
vattencisterner el. brunnar samt med minareter (2,
4 el. 6). Jämte ovan omtalade moskéer, av vilka
Sulejmanmoskén (o. 1560) är den praktfullaste,
må nämnas Bajasidmoskén (o. 1500), som är en
gravhelgedom. Furstegravarna uppfördes annars
som kupolkrönta kapell (flera sådana vid
Sofiamoskén). Drag från den europeiska (italienska)
gotiken och sedermera renässansen framträda i
dessa byggnader. Bland I:s över 900 moskéer
må även nämnas Muhammed II :s moské (över
den forna Apostlakyrkan med kejsargravarna)
samt Ejjubmoskén. — Det inre av dessa
helgedomar prydes av glaserat tegel i brokiga
mönster, snidade träarbeten samt dyrbara mattor. •—
Nära gamla Seraljen ligger Ottomanska museet
(jfr Hamdi bej), som har dyrbara skulpturer o.a.
föremål från sengrekisk, östromersk och
bysantinsk tid; där bredvid ligger en kiosk för senare
konst (konstindustri) från närmaste turkiska
områden. I ett f.d. (muhammedanskt) kloster förvaras
nu dyrbara vävnader samt miniatyrprydda böcker
från moskéerna. — Litt.: R. Puaux,
”Constanti-nople et la question d’Orient” (1920); G. Young,
”Constantinople” (1926); H. G. Dwight,
”Constan-tinople” (1927); J. Frödin, ”1. och Ankara” (i
”Svensk geogr. årsb.”, 1931); R. Mayer,
”Byzan-tion, Konstantinupolis, I. — Eine genetische
Stadt-geographie” (i ”Denkschriften der Akademie der
Wissenschaften in Wien. Phil.-hist. Klasse”, 71,
1943). [J.F. ;E. W.]Å.Er;A. W. G. ;G.Jg.
Istar, religionsv., se Isjtar.
Isted, by n. om staden Schleswig. Genom slaget
vid I. 25/v 1850 bragtes det schleswig-holsteinska
upproret mot Danmark (1848—50) till slut.
Danskarna, o. 40,000 man under general Krogh,
besegrade motpartens 25,000 man, vilka anfördes av
general Willisen. Förlusterna i slaget utgjorde på
danska sidan o. 3,600, på den andra o. 4,500 i döda,
sårade och fångar. Efter slaget retirerade
Willisen till Rendsburg.
Istel, E d g a r, tysk musikskriftställare och
tonsättare (f. 1880), sedan 1920 bosatt i Madrid. I.
har bl.a. komponerat 7 komiska operor, körer
och solosånger. Förutom biografier om P.
Cor-nelius, Paganini och Bizet har han bl.a. utg. ”Die
Entstehung des deutschen Melodramas” (1906),
”Das Kunstwerk R. Wagners” (1910), ”Das
Libretto” (1914), ”Die möderne Oper” (1915), ”Das
Buch der Oper” (1919). — G.m. den amerikanska
operasångerskan Janet Wylie.
Ister (ad’eps el. axun’gid), benämning på anima-
— 793 —
— 794 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
