Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ister (fett) - Isterband - Istersill - Istevoner - Isthmiska spelen - Isthmos - Isticin - Istider el. glacialtider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTERBAND
liska fetter, som vid vanlig temp. ha
salv-artad konsistens men vid en temp., som
ligger i närheten av människans kroppstemp., äro
flytande. S v i n i s t e r, a. suilTus, har förutom
som näringsämne medicinsk användning som lätt
resorberbar beståndsdel i salvor. Det erhålles
genom utsmältning (skirning) av fettlagret, ”istran”,
hos svinet och måste härvid göras så vattenfritt
som möjligt, annars härsknar det lätt.
Beståndsdelarna äro växlande mängder av tristearin,
tri-palmitin och triolein. Om a. benzoa’tus se
Bensoe-ister; a la’nae, se Ullfett; a. lanae cum aq’ua, se
Lanolin. J.H.
Isterband, korv, gjord på gryn, vanl.
korngryn, isterfett och fläskkött. Korven lättrökes.
Ofta får den hänga och ”surna” och kallas då
på sina håll småländsk hängkorv. Den
anses bäst komma till sin rätt efter denna
hängning.
Istersill, se Matjessill.
Istevoner [-å’-], folk, se Istveoner.
Is’thmiska spelen, se Isthmos.
Isthmos’ (grek., näs; lat. Is’tkmus), namn
framför allt på det s.k. korintiska näset, som förenar
Peloponnesos med Centralgrekland. I. är nu
genomskuret av Korintkanalen, som fullbordades
1893. Redan i antiken hade man haft planer på
att gräva en sådan på samma ställe, där den
moderna utförts. Mindre fartyg drogos då över land
på en bana {Di’olkos), som användes änpu på
noo-talet e.Kr. Nära Diolkos låg en helgedom
åt Poseidon, det s.k. Poseidonion med tempel åt
gudarna, teater, stadion o.s.v. Nordsidan av
helgedomen begränsades av I.-muren, som skyddade
Peloponnesos mot infall från n. Inom denna
helgedom firades under korintisk ledning
vartannat år de s.k. i s t h m i s k a spelen, ett av
det antika Greklands fyra stora nationella festspel,
med tävlingar i atletik, kappkörning och s.k.
mu-sisk konst. De isthmiska spelen användes
stun
dom för politiska
proklamationer o.d. Vid ett
sådant tillfälle utropades
Alexander den store 336
till härförare mot
Persien. Av helgedomen
finnas åtskilliga rester
bevarade. [N.U.1K.H.
Istici’n, ett syntetiskt
framställt
dioxiantraki-nonpreparat, ett gulvitt,
kristalliniskt pulver. Det
kan användas som
avfö-ringsmedel, varvid det
ökar tjocktarmens
peri-staltiska rörelser liksom
en hel del
antrakinonhal-tiga droger, t.ex. aloe,
frangulabark, rabarberrot
och sennablad. Har mest
användning i
veterinärmedicinen.
Istider el. g 1 a c i a 11
i-d e r, de skeden i
jordens historia, under vilka
de olika klimatzonerna
legat förskjutna så
myc
ket mot ekvatorn, att betydande arealer av
fastlanden legat över snögränsen och nedisats. I
äro kända genom sina avlagringar (tilliter) även
från äldre skeden av jordens historia, så t.ex. redan
i prekambriska lager i Nordamerika och Kina
samt framför allt genom den permokarbona
nedisningen med sin karakteristiska
Glossop’teris-flora inom de områden, som en gång tillhörde
Gondwanakontinenten. Mest känd är den kvartära
nedisningen.
Istiden, kvartära i.,
pleistocenpe-r io den el. diluvium, kallas den äldre delen
av den kvartära tiden, som kännetecknas av väldiga
nedisningar. Tertiärtidens höga temp. undergick
vid slutet av pliocen en kraftig sänkning,
beräknad för Europa till 5 å 6°, vilket åstadkom en
stark snö- och isbildning i polartrakterna samt
i bergsområden över hela jordklotet. — Redan
tidigt hade istidsbildningarna uppmärksammats
såsom bildade under andra klimatiska
betingelser än de nu rådande men tolkades som
avsatta ur en stor flod, ”rullstensfloden”, el. ur hav
med kringsimmande isberg (Lyells d r i f 11 e o ri).
Genom arbeten i början av 1800-talet av bl.a.
L. Playfair och A. Ramsay i Skottland, J. V.
Charpentier och L. Agassiz i Alperna samt
genom en del svenskar, främst O. Torell och Axel
Erdmann, utkristalliserades den s.k. g 1 a c i
alte o r i e n. Alla de för i. så karakteristiska
fenomenen kunde tolkas som bildade av landisar
liknande dem, som nu finnas i Alperna, på Grönland
och Antarktis: moräner, lösa block och
berg-artsskollor, rullstensåsar, randdeltan, rundhällar,
isräfflor, överfördjupning av fjordar, cirkusdalar,
urströmdalar, jordflytning m.m., och allt detta i
trakter, som nu ligga långt utanför och nedanför
nutida landisar. Dylika bildningar ha konstaterats
utom i n. Europa även i Alperna, Karpaterna, n.
Pyrenéerna, Asien, Amerika, Australien och
Cen-tralafrikas högland samt Arktis och Antarktis.
— 795 —
— 796 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
