Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Istider el. glacialtider - Istidernas orsaker - Litt. - Istidshästen - Istiophoridae - Istlefibrer, istlehampa - Istorp - Istrandscha dag(h), Stranca dağı - Istrien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISTIDSHÄSTEN
iso- och eustatiska faktorer gällande som vid den
begynnande nedisningen, fast i motsatt ordning:
då vattnet från landisarna återbördades till havet,
steg havsytan. Inom områden, som ej
nedpressats av landis, nådde den in över högre belägna
delar av kontinenterna. I trakter, där istrycket
lättade snabbare än havsytan steg, blev förhållandet
det motsatta: torrläggning av havsbottnar och
höjning av tidigare strandmärken, kraftigare ju
starkare höjningen var. Härigenom kunde vikar av
världshavet avsnöras till inhav och sedan
genomlöpa sin egen utvecklingshistoria. Så har fallet
varit med Östersjön under sen- och postglacialtid
(se kartskisserna vid Kvartärperioden).
Istidernas orsaker äro ej med någon grad av
visshet kända. Tydligt synes vara, att jordens klimat
sedan långt tillbaka i den geologiska tidräkningen
periodvis växlat mellan varmare, plioterma, och
kallare, mioterma, tider, de senare ofta skärpta
till verkliga istider. Den kvartära i. är m.a.o. ej
något exceptionellt och knappast något resultat av
den fordom befarade, pågående avkylningen av
jordklotet. Problemet i hela sin vidd synes gälla
uppkomsten av de mioterma och plioterma
växlingarna. Lokala orsaker anses vanl. numera
uteslutna till förmån för samverkande kosmiska och
universellt telluriska. Ingen av de hittills
framställda hypoteserna förklarar i. till fyllest. Bekant
är S. Arrhenius’ kolsyreteori, innebärande
att ökning el. minskning av kolsyrehalten i
atmosfären — vilket kan bero på frekvensen av den
vulkaniska verksamheten, den kemiska vittringen,
växternas assimilation m.m. — betyder ökad, resp,
minskad selektiv absorption hos denna. Den av W.
Ramsay framställda reliefteorien grundar
sig på erfarenheten att mioterma perioder, vanligen
istider, inställa sig under och strax efter
bergs-kedjeveckningar, s.k. orogena faser, då jordytans
relief m.a.o. är som mest bruten och höglanden äga
sin största höjd och utbredning, över dessa blir
värmeutstrålningen på gr. av luftförtunningen
abnormt stark med åtföljande värmeförlust och
temperatursänkning för jordklotet i dess helhet. Detta
leder till nedisning först av de högre
bergstrakterna, sedan småningom av de lägre på gr. av
allmän sänkning av snögränsen. Härmed kunna
därjämte samverka förändringar i solens egen
värmeutstrålning.
Litt.: C. Caldenius & R. Sandegren, ”Vårt
land under och efter istiden” (1925); E. Antevs,
”The last glaciation” (1928); P. Woldstedt, ”Das
Eiszeitalter” (1929); R. A. Daly, ”The changing
world of the ice age” (1934); K. Richter, ”Die
Eiszeit in Norddeutschland” (1937); V. Tanner,
”Die Oberflächengestaltung Finnlands” (1938); A.
Rosenkrantz, ”Kortfattet Oversigt over Danmarks
Geologi” (2 Udg. 1939); R. F. Flint, ”Glacial
geo-logy and the pleistocene epoch” (1947). [G.FnlMhn.
Istidshästen, se Hästar, sp. 1267.
Istiophor’idae, se Spegelfiskar.
Istlefibrer, istlehampa, se Bromelia.
Istorp, socken i Marks hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Istorps,
öxne-valla och Horreds pastorat i Marks och
Bolle-bygds kontrakt av Göteborgs stift, vid Viskan
och hallandsgränsen; 45,82 km2, därav 43,44 land;
922 inv. (1949; 21 inv. pr km2). Norrut vid
Lill-ån och Viskan är slättbygd, f.ö. mest kuperade
skogstrakter; på ö. gränsen ligger sjön Fevren
(17 m ö.h.). Åkern utgör 35 °/o av landarealen,
skogsmarken 47 °/o. Folkminskningen har varit
mycket kännbar: 1859 bodde här 1,793 personer.
Kyrkan av sten är gammal; den tillbyggdes och
fick torn 1803—05. — Socknen har namn efter
kyrkbyn, som 1403 skrevs Istatorp, 1465
Ytzsta-torp. Förra leden är bestämd form av en fsv.
superlativform yzt(er), ytterst; övergången av y
till i är dialektalt betingad. Senare leden är thorp,
nybygge. Se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 9:2
(1917), sid. 65. P.;Er.
Istran’dscha dag(h), Stranca d a g 1,
bergsträckning i europeiska Turkiet*.
Istra’ti [fra. utt. -ti’], P an ai t, rumänsk
författare, skrev på franska språket (1884—1935). I.
förde länge liksom Gorkij, med vilken han ofta
jämförts, ett vagabonderande liv, genom
Balkan-länderna, Mindre
Asien, Syrien, Egypten
och Italien. Under
tiden hade han lärt sig
franska och nedskrev
på detta språk en serie
självbiografiska
skildringar, sammanfattade
under titeln ”Les récits
d’Adrien Zograffi”,
omfattande ”Kyra
Ky-ralina” (1924; sv.
övers. 1926), ”L’Oncle
Angheel” (1925; sv.
övers. 1928), ”Les
Hai-doucs” (1925), ”Dom-
nitza de Snagov” (1926); denna serie fortsatte han
1926 med ”Codine” och ”Mikhail”. Bland senare
utg. arbeten märkas ”Nerrantsoula” (1927), ”La
famille Perlmutter” (s.å.), ”Les chardons du
Bara-gan” (1928), ”Mes départs” (s.å.), ”Le pécheur
d’éponges” (1930), ”Pour avoir aimé la terre” (s.å.),
”En Egypte” (1931), ”Tsatsa-Minnka” (s.å.), ”Le
bureau de placement” (1933), ”Vie d’Adrien
Zograffi”, 1—4 (1933—35). L, som hade
förbindelse med äldre ryska kommunister, besökte
1927 Moskva men blev snart desillusionerad inför
vad han upplevde, varom han vittnade i ”Vers
1’autre flamme” (3 bd, 1929: 1. ”Après seize mois
dans 1’URSS”; sv. övers. ”Mot den fjärran elden”,
1930; 2. ”Soviets 1929”; 3. ”La Russie nue”). I.
besatt en sällspord förmåga att giva färg, liv
och rörelse åt sina skildringar, där
passionernas tragik och brottens fasa skoningslöst
blottas av en djupt ärlig och till livsleda upprörd
förf., vilken mästerligt behärskade en sober och
energisk stil. [G.Lw.lE.
Is’trien, ital. Istria, halvö på n. dalmatiska
kusten, tillhör sedan 1947 Jugoslavien med
undantag för den n.ö. delen, som ingår i fristaten
Trieste; c:a 3,800 km2; 294,492 inv. (1936) (s.
om en linje Trieste—Fiume). Inv. utgöras
av kroater, slovener och italienare. I.
uppbygges företrädesvis av bergarter från
krit-och tertiärperioderna, har starkt inskuren
klippkust, v. delen med många badorter och goda
hamnar; störst är Pola. — L, under forntiden
— 799 —
— 800 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
