Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
Sudan inleddes i juli 1940 men hejdades snart
av britterna, som i jan. 1941 gjorde en
koncentrisk motoffensiv, vilken på mindre än V2 år
ledde till att I:s välde i Östafrika bröt samman
(se Etiopien, historia). Från Libyen trängde
marskalk Graziani med en italiensk armégrupp
in i egyptiska västöknen 13/o 1940, men den på
Nildalen baserade brittiska försvarsstyrkan gick
9/i2 s.å. till motoffensiv enl. general Wavells
plan, slog italienarna och besatte hela Kyrenaika.
För att bistå I. organiserade tyskarna den s.k.
Afrikakåren under befäl av general E. Rommel,
som jämte underlydande italienska styrkor i mars
1941 gick till offensiv med Suez som mål (om
dessa strider och följ, ”skyttelkrig” i öknen se
Världskrigen). För att motväga Tysklands
inflytande på Balkan och befrämja strävandena att
göra Medelhavet till ett ”italienskt hav” angrep
Mus-solini 28/io 1940 Grekland, varvid Albanien
användes som bas (se Italiensk-grekiska kriget 1940—
41). Grekiska armén drev tillbaka italienarna och
besatte s. Albanien. Detta nya bakslag för I. var
en av orsakerna till Hitlers Balkan-offensiv. L
deltog i angreppet mot Jugoslavien i april 1941
och besatte delar av detta land samt gjorde
Kroatien till en vasallstat (se Jugoslavien, historia, och
Kroatien, historia). I. deltog även i det fälttåg
mot Sovjetunionen, som Tyskland inledde i juni
s.å. n/i2 s.å. förklarade I. samtidigt med
Tyskland USA krig och ingick militärallians med
Japan. — Sedan italienarna i jan. 1943 hade
förlorat Libyen och i maj s.å. tills, med tyskarna
besegrats i Tunisien, utbredde sig i I. defaitism
och ovilja mot axelpartnern. De allierades
bombning av italienska städer ökade krigsledan. I
febr. 1943 avskedade Mussolini utrikesminister
Ciano och 8 andra ministrar. Inom fascistpartiet
företogos utrensningar. De allierades erövring
av Sicilien i juli s.å. gjorde den italienska krisen
akut. Mussolini förhandlade med Hitler i
Verona, begärde ökad hjälp men erfor, att
tyskarna endast ville försvara n. I. och krävde
nyckelposter i landets styrelse och försvar. Då
Mussolini återvände till Rom med detta besked,
störtades han genom en sammansvärjning. Vid
hovet och inom det högre armébefälet hade
sedan en tid tanken på att fälla diktatorn mognat.
Sin ledare sågo dessa kretsar i f.d.
generalstabs-chefen Badoglio. Vidare hade bildats en grupp
fronderande fascister under ledning av f.d.
ambassadören i London D. Grandi. Vid ett upprört
möte i Fascismens stora råd natten till 25/?
överrumplades Mussolini; på förslag av Grandi antog
rådet med stor majoritet en resolution med
hemställan till konungen att frånta Mussolini
krigs-ledningen och i övrigt fatta beslut enl. sin
grundlagsfästa rätt. Även svärsonen Ciano, som
länge fronderat mot Mussolinis protyska
utrikespolitik, sällade sig till oppositionen. Konungen
kallade till sig och entledigade Mussolini, som
därefter arresterades. På konungens uppdrag
bildade Badoglio en fackmannaregering. Ett
förvirrat läge följde, såväl inom I. som utåt.
Badoglio hoppades få lindriga villkor av de
allierade och på att Tyskland skulle medge I. att
sluta fred men räknade fel. Medan italienska
emissarier i Lissabon och på Sicilien förde
hem
liga förhandlingar med de allierade, som krävde
full kapitulation, sammandrogos tyska trupper i
n. I. Badoglio böjde sig till slut för de
allierades krav och kapitulerade. .Ett
vapenstillestånds-fördrag, enl. vilket I. skulle upplåta sitt
territorium för de allierades styrkor och samverka
med dessa, undertecknades 3/g 1943, då Kalabrien
invaderades. Vapenstilleståndet skulle kungöras
vid den tidpunkt, som de allierade funno lämplig
med hänsyn till följande operationer. Så skedde 8/ø
s.å. Därvid besatte tyskarna hastigt större delen
av L, som under närmare 2 år blev häftigt
omstridd och delvis svårt skövlad krigsskådeplats.
Mussolini befriades 12/s vid Gran Sasso av tyska
fallskärmsjägare och blev chef för en ny
”republikansk-fascistisk” regim i n. I. (se Fascism).
Italien som ”m edkrigförand e”. I
okt. 1943 förklarade Badoglios regering Tyskland
krig och anhöll, att I. skulle erkännas som
allierad makt, vilket avslogs. I. betecknades i stället
som ”medkrigförande”; den huvudsakliga
samverkan med de allierade bestod i arbetsinsatser
bakom fronten. Dock uppstod även en italiensk
partisanrörelse, som senare fick stor betydelse.
De allierade införde militärförvaltning i s. I. Där
framträdde flera antifascistiska partier, som
sam-manslöto sig till en ”nationell front” och intogo
en mot konungen fientlig ställning. Denne såg
sig i april 1944 nödsakad förklara, att han, så
snart Rom befriades från tyskarna, t.v. skulle dra
sig tillbaka och låta kronprins Umberto fungera
som riksföreståndare. Badoglio kunde efter denna
deklaration under medverkan av 6 partier bilda
en koalitionsregering; i denna inträdde bl.a.
Be-nedetto Croce och Carlo Sforza. Då Umbertos
utnämning till riksföreståndare trädde i kraft vid
de allierades intåg i Rom 4/« 1944, avgick
Badoglio och efterträddes av socialisten I. Bonomi, som
bildade ny regering. På gr. av ekonomiskt
nödläge, tvister om utrensningen av fascisterna och
missnöje med I:s ställning i förh. till
västmakterna uppstod en långvarig politisk kris, som
tvingade Bonomi att i dec. 1944 rekonstruera
regeringen utan medverkan av liberaler och
socialdemokrater. Hela mell. I. befriades snabbt efter
tyskarnas återtåg från Rom. Däremot förblev n.
I. ockuperat av tyska trupper och led svårt
under sista krigsvintern. Partisanerna gingo till
allmän aktion i april 1945 och gjorde sig till herrar
över Lombardiet och Piemonte. Summarisk räfst
med en mängd fascister följde. Mussolini, som
anställt process mot och i jan. 1944 låtit döma
till döden och avrätta 5 av sina fiender i
Fascismens stora råd, däribland Ciano och marskalk
E. de Bono, greps nära schweiziska gränsen och
arkebuserades 28/4 1945.
Italien efter 2:a världskriget. Hela
I. blev fritt från den tyska ockupationen 2/s 1945.
Bonomi avgick 1 mån. senare, varvid F. Parri
bildade regering. Denne avgick redan i dec. s.å.
och efterträddes av A. de Gasperi. I. hade under
kriget lidit stora förluster i människoliv och
blivit svårt ekonomiskt skadat. Återuppbyggnaden
underlättades väsentligt genom amerikansk hjälp,
som i gåvor och lån uppgick till inalles över
2 milliarder $ under de 3 första efterkrigsåren.
Den efter krigets slut i lagliga former fullföljda
— 835 —
— 836 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
