Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Försvarsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
rium för vardera försvarsgrenen. Under
ordförandeskap av presidenten finns därjämte ett
försvarsråd med uppgift att undersöka de
allmänna politiska problemen i samband med landets
försvar och ge direktiv för organisation och
samarbete i alla frågor i samband härmed. I
försvarsrådet ingå bl.a. stats-, utrikes- och
försvarsministrarna samt chefen för försvarsstaben.
Budgetåret 1949/50 anvisades c:a 300,000 mill. lire
till försvaret, vilket innebar en mindre ökning
från föreg. budgetår. I spetsen för varje
försvarsgren står en försvarsgrenschef. För hela försvaret
gemensamma frågor handläggas i försvarsstaben.
Före 2:a världskriget omfattade värnpliktstiden
19:e—55 :e levnadsåren. Utbildningstiden var 18
mån. (vid marinen 28) och årskontingenten o.
250,000 man. En omfattande ungdomsutbildning
ägde rum. Fysisk träning, delvis bedriven i
militär anda, meddelades all italiensk ungdom från
9 t.o.m. 17 års ålder och förberedande
militärutbildning från 18 års ålder till
värnpliktstjäns-tens början. Den fysiska träningen leddes av
Balilla- och ^angMardia-organisationerna, medan
den förberedande militärutbildningen leddes av
en särskild organisation. — 1950 är utbildningstiden
11 mån. Endast o. 50 °/o (c:a 125,000 man) av de
vapenföra utbildas årl. Ungdomsutbildning finns ej.
Enl. fredsfördraget får I. icke äga, konstruera
el. experimentera med självstyrda el. styrda
projektiler el. apparater för deras avskjutande,
kanoner med över 30 km skottvidd, minor, som
explodera utan direkt beröring med hjälp av
mekanismer, el. bemannade torpeder. Anskaffning
av krigsmateriel av tyskt el. japanskt ursprung
el. tillverkning av sådan materiel äro förbjudna.
Armén. 1939 bestod fredsstyrkan av o.
350,000 man hemlandstrupper, varav o. 50,000
karabinjärer, samt o. 70,000 man kolonialtrupper.
Den sammanlagda krigsstyrkan (milisen
inberäk-näd) angavs s.å. officiellt till 8 mill. man. —
Enl. fredsfördraget är armén nu begränsad till
250,000 man, varav 65,000—75,000 karabinjärer.
Arméns styrka är (1950) 190,000 man. Därtill
komma polistrupper, som 1948 uppgingo till o. 200,000
man och i vilka jämväl ingå pansarförband.
Dessa polistrupper torde kunna bli stomme till nya
arméförband i händelse av krig. Den
sammanlagda krigsstyrkan angavs 1949 officiellt till 4
mill. man. — Hemlandstrupperna bestodo före
2:a världskriget av 1 högkvarter, 6
armékommandon, 18 armékårer (varav 1 i Albanien och
2 i Libyen), 1 motoriserad armékår, 1
pansararmékår, 1 armékår snabba trupper samt 1
överkommando för alptrupperna, omfattande
sammanlagt o. 70 divisioner. Kolonialtrupperna bestodo
av 1 armékår i Libyen samt 1 fördelning och 16
brigader i Italienska Östafrika. — 1950 är armén
organiserad på 8 divisioner, som inom
fredsfördragets ram avses med början s.å. ökas till 12.
Högst 200 medeltunga och tunga stridsvagnar få
finnas. Kavalleri saknas.
Efter I:s anslutning våren 1949 till Atlantpakten
har genom not till USA hemställts om att erhålla
modern materiel till försvaret (för 5 divisioner)
för att stärka detta inom ramen för fredsfördraget.
Den fascistiska milisen
(”svartskjortorna”) omfattade före 2:a världskriget den
all
männa milisen och specialmilisen, rekryterade på
frivillighetens väg, och hade våren 1939 en
freds-styrka av o. 700,000 man. Den lydde direkt under
regeringschefen. Dess uppgifter voro bl.a. att
under samverkan med övriga polistrupper svara
för allmän ordning och säkerhet samt biträda
vid utbildning av krigsmaktens personal. Den
allmänna milisen hade tjänstgöringsförhållanden,
som motsvarade arméns. Den speciella milisen
omfattade bl.a. kustartillerimilis, luftvärnsmilis
och järnvägsmilis. Milisen indelades i legioner
(regementen), kohorter, centurier och manipoli.
Flottan. Före 2:a världskriget utvecklades
sjöförsvaret kraftigt såväl vad beträffar
fartygs-materielen som bassystemet. Vid krigsutbrottet
bestod flottan av 6 slagskepp, o. 20 kryssare, 60
å 70 jagare, 50 å 60 torpedbåtar, o. 100
motortorpedbåtar och över 100 ubåtar m.m.,
sammanlagt c:a 650,000 t, och en personalstyrka på o.
70,000 man. Den brittiska sjökrigföringen under
2:a världskriget förorsakade betydande förluster
till sjöss, den största i sjöstriden vid Matapan
i mars 1941, då bl.a. 3 kryssare sänktes. I
samband med kapitulationen i sept. 1943
överlämnade sig största delen av flottan till brittiska
myndigheter på Malta. I samband härmed sänkte
tyska flygstridskrafter till sjöss ett icke
färdigställt slagskepp. Tyskarna bemäktigade sig ett
stort antal fartyg i de italienska baserna, av
vilka de flesta senare förstördes. — Enl.
fredsfördraget får flottan uppgå till högst 67,500 t
(förutom 2 äldre slagskepp) och personalen till
22,500 man. Flottan omfattar 1950 2 äldre
slagskepp, 4 lätta kryssare, 4 jagare, 16 torpedbåtar
samt mindre fartyg. Inga hangarfartyg, ubåtar
el. motortorpedbåtar få finnas. Återstoden av
flottan har under 1948 uppdelats mellan
segrarmakterna. Sovjetunionen har erhållit 1 äldre
slagskepp, 1 kryssare, 3 jagare samt o. 15
övriga fartyg, samtliga tillförda Svarta havs-flottan.
Frankrike har erhållit 6 torpedbåtar och jagare
m.m., varjämte Grekland och Jugoslavien
kompenserats för vissa fartygsförluster under kriget.
De två modernaste slagskeppen hålla på att
ned-skrotas. 1949 fastställdes av parlamentet ett
5-årsprogram för modernisering av flottan. Detta
omfattar nybygge av 1 och modernisering av 2
kryssare samt nybygge av 6 större jagare och ett
antal mindre fartyg. Flottbaser av större
betydelse äro Taranto, Spezia och Neapel, varjämte
mindre baser finnas i Venedig, Bari, Messina,
Genua samt Cagliari på Sardinien m.fl. platser.
Flygvapnet. 1922 grundades det nya
flygvapnet i direkt anslutning till den fascistiska
revolutionen. Ett målmedvetet arbete nedlades
från d.å. på att göra I. till den ledande
luftmakten vid Medelhavet. Under 1920-talet och
första hälften av 1930-talet torde det italienska
flygvapnet t.o.m. ha intagit första platsen i Europa.
Många topprestationer, bl.a. atlantflygning i
flottiljförband, utfördes, och hastighetsrekord sattes.
Flygvapnet leddes under denna tid av
flygministern Balbo. — Vid inträdet i 2:a världskriget i
juni 1940 omfattade flygvapnet nominellt o. 3,500
krigsflygplan, varav o. 500 i kolonierna.
Effektiva antalet flygplan i i:a linjen var sannolikt
betydligt mindre. Flygindustrien var omfattande
— 843 —
— 844 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
