Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Försvarsväsen - Vapen och flagga - Mått och vikt - Mynt - Finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
(Fiat, Caproni, Macchi m.fl.), men flygplantyperna
voro i regel dåliga, och flygstridskrafterna hade
ringa uthållighet. De operativa förbanden
utgjordes av flygkårer (squadra aerea),
flygfördelningar (divisions aerea) och flygbrigader (brigata
aerea). Dessa bestodo i sin tur av eskadrar,
flottiljer och divisioner. Territoriellt indelades
landet i fyra luftzoner och ett antal luftkommandon.
Flygslagen fördelade sig på 50 °/o bomb-, 25 °/o
jakt- och 25 % spaningsflygplan. Omkr. V3 av
förbanden, främst spaningsförband, voro avsedda
för direkt samverkan med armén och marinen.
Enl. fredsfördraget får I. icke äga mer än 350
militära flygplan, dock inga bombplan. Av
planen få endast 200 vara krigsflygplan, varav 150
jakt- och resten transport-, skol- och
räddnings-flygplan. F.n. finns inom landet i stort det
till-låtna antalet, men de flesta flygplanen äro
föråldrade och utslitna, varjämte reservdelar saknas.
Flygindustrien, som före kriget sysselsatte 80,000
man och 1942 hade 200,000, räknar nu o. 5,000
arbetare. — En reorganisation av flygvapnet
skall ske, och under en 4-årsperiod ämnar man
bygga upp och modernisera vapnet. I första hand
skola därvid anskaffas reaktionsplan för träning
samt moderna jaktplan. För övningsändamål ha
redan nu inköpts 200 förbindelse- och
transportflygplan från de amerikanska surplus-lagren i
Tyskland. De närmaste åren önskar man skapa
en fullgod kaderorganisation, som skall kunna
tillåta en snabb utökning av flygvapnet.
Flygindustrien skall likaledes utvidgas. Till en början
skola civila flygplan produceras, och småningom
ämnar man bygga moderna militära såväl
engelska som amerikanska plan på licens.
Fasta försvaret. Landfästningar äro
koncentrerade till n. I. och grupperade dels utefter
gränsen, dels vid Po-linjen. Försvaret gynnas av
att gränsen i stort sett följer Alpernas höjdkam,
varigenom de genom passen ledande
förbindelserna effektivt kunna spärras genom befästningar.
Gränsen mot Frankrike ägnades efter i:a
världskriget särskilt intresse, och försvaret
moderniserades. För spärrande av de 3 järnvägar och 5
större landsvägar, som här leda genom passen,
särskiljer man 4 grupper av befästningar: längst
söderut Liguriska befästningsgruppen med
Genua som bakre stödjepunkt, vidare Cuenogruppen,
Turingruppen och Dora Balteagruppen, de två
sistn. för spärrande av förbindelserna över Mont
Cenis och Lilla S:t Bernhard. Mot Schweiz
spärras järnvägarna genom Simplontunneln och S:t
Gotthard. Bakom denna del av gränsen utgör
Po-linjen med de delvis förstärkta fästningarna
Casale, Alessandria, Pavia och Piacenza en bakre
försvarslinje. Gränsen mot Österrike spärrades
före i:a världskriget av passbefästningar samt de
bakom dessa liggande fästningarna Mantova och
Verona. Genom förvärvet av Sydtyrolen erhöll
I. genom de här befintliga österrikiska
befästningarna ett nytt gränsförsvar. Detta utgöres av
i passen liggande batterier och mindre spärrfort,
av vilka Fortezza, som spärrar Brennerbanan och
Pusterdalen, har största betydelsen, samt som
bakre stödjepunkt centralbefästningen Trento.
Även till skydd av gränsen mot Jugoslavien har
I. kunnat utnyttja f.d. österrikiska befästningar.
— Vid fredsslutet efter 2:a världskriget förband
sig I. att förstöra el. bortföra alla befästningar och
militära anläggningar längs gränserna mot
Frankrike och Jugoslavien inom en zon av 20 km från
gränsen och att ej uppföra permanenta
befästningar, från vilka projektiler kunna avlossas mot
franskt el. jugoslaviskt område el. territorialvatten.
På Sardinien skola alla kustart.-anläggningar
inom 30 km från franskt territorialvatten bortföras
el. förstöras, och på såväl Sardinien som Sicilien
skall samma förfarande äga rum med
anläggningar, i vilka torpeder, minor och bomber kunna
lagras och underhållas. I. är vidare förbjudet
att uppföra befästningar utom för
inrikesända-mål. S.E.B.;Bg.;Hm;F.Nm.
Vapen och flagga. Vapen: Femaxligt
kugghjul, belagt med femuddig stjärna och omgivet
av t.h. en ekgren och t.v. en lagergren samt
därunder ett språkband med Repubblica italiana.
Någon för reproduktion lämplig bild av detta vapen
har ännu (jan. 1950) icke kunnat framskaffas. —
Na ti o nalf 1 agga n består enl. lag 12/o 1946
av tre vertikala fält: grönt, vitt, rött.
Krigsmarinens flagga utgöres enl. lag 9/n 1947
av nationalflaggan med det vita fältet belagt
med krigsmarinens heraldiska emblem, bestående
av en med gul repstav inramad kvadrerad sköld,
innehållande vapen för de fyra sjörepublikerna:
1) Venedig (rött med Sankt Markus-lejonet i
gult med bok och hållande svärd), 2) Genua
(vitt med rött kors), 3) Amalfi (blått med vitt
malteserkors) och 4) Pisa (rött med
ornamentalt vitt -kors), över vapnet en kombination av
en murkrona och en coro’na nava’lis. Enl. samma
lag är handelsmarinens flagga som
krigsmarinens men utan krona och med
Markus-lejonet hållande bok i st.f. svärd. N.L.R.
Mått och vikt. Fr.o.m. napoleonstiden infördes
småningom metersystemet. De tidigare måtten
och vikterna voro av olika art i olika delar av
landet, med samma enhet starkt lokalt varierande.
Mynt. Vid l:s enande 1861 infördes den
förut i Sardinien brukade 1 lira = 100 centesimi
— 0,72 kr = i fre som myntenhet. 1 soldo = 5
centesimi. 1865 deltog I. i bildandet av den
latinska myntunionen*. Efter i:a världskrigets och
den följ, tidens valutadepreciering stabiliserades
liran i dec. 1927 vid o,1904 kr. Samtidigt övergick
I. till guldmyntfot, vilken icke formellt
suspenderats. Före 2:a världskriget förekommo följande
nominaler: i guld 100, 50 och 10, i silver 20, 10
och 5, i nickel 2, 1, V2 och Vs lira samt i brons
10, 5, 2 och 1 centesimo. Därefter ha präglats 10,
5, 2 och 1 lira i en aluminiumlegering.
Clearing-kurs var i aug. 1949 1 lira = 0,0103 sv. kr. N.L.R.
Finanser. Den italienska inkomstbeskattningen
bygger på ett system av proportionella
cedulär-skatter. Dessa bestå dels av en grundskatt, som
åvilar jordbrukets avkastning, beräknad efter dess
i en kataster angivna avkastningsförmåga, dels av
en byggnadsskatt, utgående på den verkliga
nettoavkastningen av bostadshus, dels också av en s.k.
skatt på rörlig förmögenhet. Häri ingår ej blott
skatt på rörelse och på kapitalinkomst utan även
på inkomst av tjänst. På dessa proportionella
skatter är byggd en progressiv tilläggsskatt, som
syftar till att merbeskatta större inkomster. Nå-
— 845 —
— 846 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
