Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Finanser - Bankväsen - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
gon förmögenhetsskatt existerar ej, utan
förmö-genhetsinkomst merbeskattas genom att skatten
på rörlig förmögenhet i regel utgår efter högre
tariff på denna än på övrig inkomst. Då
taxerings-väsendet fungerar ytterst bristfälligt samt
skatte-moralen är dålig, är den verkliga belastningen
på skattebetalarna vanl. mycket lägre, än vad de
i och för sig höga skattesatserna synas ange. En
skattereform är planerad. Huvudparten av statens
skatteinkomster härrör därför från skatter på
omsättning av förmögenhet samt på förbrukning.
Bland de senare märkas en rad
omsättningsskatter samt finansmonopol. Kommunerna erhålla
ganska begränsade skatteinkomster, främst genom
tillägg på de statliga cedulärskatterna samt
skatter på omsättning av förmögenhet. Bl.a. på gr.
av den ineffektiva inkomstbeskattningen har I.
alltid haft dåliga finanser. Enl. budgeten för 1947/
48 uppgingo statens inkomster till 828 milliarder
och dess utgifter till 1,547 milliarder lire. Bland
de senare ingå dock återuppbyggnadskostnader
efter kriget, vartill bidrag erhålles genom
Marshallhjälpen. Till följd av inflationen är statsskulden
måttlig. Totalt uppgick den 31/i2 1948 till 1,894
milliarder lire, varav blott 53 milliarder lire
utgjorde fonderad skuld. C.Wr.
Bankväsen. Vid 1860-talets början funnos sex
penninginst. i olika delar av landet, vilka intogo
en särställning gentemot de övriga, dels genom
sin storlek och dels genom sitt sedelmonopol.
Deras aktiva verksamhet bestod i främsta
rummet i att vara långivare till staten, som till
gengäld för lämnade försträckningar bl.a. upphävde
inlösningsskyldigheten för deras sedlar och
införde tvångskurs inom de områden, där dessa
banker verkade. Genom upptagande av ett
guldlån i utlandet 1881 kunde staten dels återbetala
sina skulder till sedelbankerna, dels inlösa största
delen av med dessa bankers hjälp tidigare
utfärdade ”konsortialsedlar”, varefter tvångskursen på
övriga sedlar och skattkammaranvisningar
upphävdes. Då någon begränsning ej samtidigt
genomfördes i emissionsbankernas
sedelutgivningsrätt, uppstod en våldsam konkurrens dem emellan,
vilket hade till följd, att sedelcirkulationen fick
omåttliga proportioner och starkt bidrog att
förvärra den ekonomiska kris, som 1892—94
drabbade landets näringsliv. Ett stort antal av landets
banker måste upphöra, och samma öde övergick
även de två stora cra/iZ-wo&ifør-banker, som
under ett par decennier utövat ett stimulerande
inflytande på handel och industri. De sex
sedelbankerna råkade även i svårigheter, och vid den
upprensning, som följde, blevo tre sammanslagna
till ett inst. under namn av B a n c a d’I t a 1 i a,
två (Banco di Napoli och Banco di Sicilia)
ställdes under statens kontroll, och den sjätte
likviderade. Deras sedelrörelse gavs fastare former,
och verksamheten i övrigt inskränktes till
växeldiskontering och kortfristig kreditgivning mot
särsk. angivna säkerhetsobjekt. Dessa tre
sedelbanker, av vilka Banca dTtalia blev den ledande
och organ för statens finansförvaltning, fingo rätt
att fastställa diskontot, dock för varje gång efter
finansministerns prövning men med rätt för dem
att åt affärsbankerna rediskontera växlar till 1 °/o
under det officiella diskontot. Genom omorgani-
sation 1936 ställdes Banca dTtalia under offentlig
kontroll. Dess aktier kunna ägas endast av
sparbanker, kreditinst. och försäkringsbolag. — De
övriga bankerna i I. äro dels depositionsbanker
med arbetsområden av växlande storlek, dels
folkbanker. Av de förra ha många nått en betydande
utveckling, och särsk. ha fem inst. tillvunnit sig
en avgjord maktställning inom hela bankväsendet,
Banca commerciale italiana (grundat 1894),
Cre-dito italiano (1870), Banco di Roma (1880), Banco
di Napoli (1539) och Banca nazionale del lavoro
(1913). Sistn. bank, som står under statlig
kontroll och är landets största, är av särsk.
intressant typ. Den arbetar med självständiga avd. för
hypoteksrörelse samt för betjänandet av
filmindustrien, hotell- och turistväsendet och med
speciella avd. (med garanti av staten) för
kooperationen samt den medelstora och mindre industrien.
Många banker ha icke blott ett stort inhemskt
filialnät utan äro även representerade i utlandet
med egna kontor, av vilka dock många gingo
förlorade under 2:a världskriget. Folkbankerna
äro lokala inst. i aktiebolagsform på kooperativa
grunder och ha genom sammanslutningar
förskaffat sig ett stort inflytande. —
Sparbanksvä-sendet är väl utvecklat, och utom ett stort antal
vanliga sparbanker driver även postverket en
omfattande sparkasseverksamhet. Då sedelbankerna
vid rekonstruktionen 1893 fråntogos rätten till
fastighetsbelåning på lång sikt, överläts denna
verksamhet åt sju speciella hypoteksbanker. För
jordbrukskrediten är ordnat med särskilda
kreditkassor. Sedelomloppet redovisades 3% 1949 med
887 milliarder lire, guldreserverna och innehavet
av utländska valutor med motvärdet av 252 mill.
$, resp. 671 mill. $. [K.W-B.JO.L.
Ekonomisk geografi I. är det mest
industrialiserade landet vid Medelhavet. I n. ansluter sig I.
till Väst- och Mellaneuropas stora industriregion.
1936 uppskattades antalet yrkesutövare inom
jordbruket i hela I. till 8,8 mill., inom industrien med
bergsbruk 1937—39 till över 4,3 mill. Därefter
följa i storleksordning yrkesgrupperna handel med
samfärdsel, husligt arbete, fria yrken, tjänstemän
och militärer.
Jordbruket med binäringar, i sht
trädgårdsskötsel, får betraktas som I :s ekonomiska
grundval. över hälften av hela arealen (se tab. 3).
ut-göres av åker, trädgårdar och vingårdar, c:a Vs av
naturlig äng el. betesmark och c:a Vs av
skogsmark; resten består av improduktiva
bergsområden, hedar och ouppodlade sumpmarker. Det är
mycket vanligt, att olika kulturväxter samtidigt
odlas på samma mark, t.ex. diverse sädesslag
Tab. 3. Arealens fördelning efter ägoslag 1938
och 1947.
Ägoslag Areal i km2 19.38 I «/o av hela arealen
1938 1947
— 847 —
— 848 —
Åker ......................... 130,118 42,» 47,9
Äng och gräsmark .............. 57,988 18,7 17,»
Träd- och vingårdar o.d. .. 23,083 7,4 7,9
Skogsmark ..................... 56,704 18,3 18,5
Ouppodlad och improduktiv
mark ................ 42,283 13,9 7,8
Summa .......................... 310,176 100,0 100,0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
