Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien - Film - Musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
(1948) har Blasetti frångått den veristiska formen
och återgått till den historiska filmen med dess
väldiga masscener. Att man även kan göra glada
och fantastiska lustspel visar ”Fyra steg bland
molnen”. Skådespelare som Anna Magnani, Alida
Valli och Silvia Mangano samt Aldo Fabrizi,
Vittorio Gassman och Gino Cervi äro utmärkta
exponenter för denna nya italienska filmstil. —
Även den italienska kortfilmproduktionen är
mycket betydande, t.ex. Luciano Emmer (kortfilmer
om konst), Francesco Pasinetti (filmer om
Venedig och vetenskapliga filmer) samt
Michel-angelo Antonioni och Luigi Comencini.
Amatörkortfilmen är rätt utvecklad liksom även
smal-filmsproduktionen i övrigt.
Efter fascismens fall har regeringen på, alla
sätt sökt understödja filmen i I., dock ej i
samma utsträckning som teatern och operan.
Premier för särsk. värdefulla lång- och kortfilmer
utdelas liksom även nationella filmpris. En viss
restitution av nöjesskatten är en vanlig form för
statlig subventionering. En ny lag (1948)
skyddar på olika sätt, bl.a. . genom tullar,
importbegränsning, särskild skatt på dubbning etc., den
inhemska produktionen gentemot importen av
utländska filmer. Även andra åtgärder verka i
denna riktning, t.ex. bestämmelsen om att 20 av
90 speldagar måste reserveras för inhemska
långfilmer, om utfyllnader i programmen med
inhemska kortfilmer m.m. Trots all hjälp lider
emellertid den italienska filmen brist på
rörelsekapital, enär inkomsterna för förevisningarna i
I. oavbrutet minska, liksom även exporten visar
en tendens att avta. Bland större
inspelnings-bolag, vilka samtidigt själva i regel distribuera
sina filmer, märkas Lux, Scalera, Universalia
och E.N.I.C. Utländska filmer visas nästan
aldrig på originalspråket utan dubbas till italienska.
Censuren är icke särsk. sträng och följer
huvudsaki. uppfostrande och etiska principer. Antalet
biografer är (1949) 5,900, vartill komma c:a 2,000
katolska biografer, smalfilmsbiografer m.m. 1947
importerades 485 filmer, varav från USA 381,
England 37, Frankrike 35, Ryssland 18, övriga
länder 14. Flera goda filmtidskr., bland dem
”Bianco e Nero” och ”Cinema”, bidra till
filmintresset i L B.Hgn.
Musik. Den första mera betydande företeelsen
i europeisk musikhistoria, den gregorianska sången,
har kommit till oss genom I.; orientaliska element
ge sig tydligt till känna i denna medeltidskyrkans
rituella sång, antika element främst i denna
sångarts teoretiska behandling, men i sin slutliga form
bär den prägel av italiensk konst, och dess främste
befrämjare ha varit kyrkomän som Ambrosius i
Milano och påven Gregorius den store.
Från Schola cantorum i Rom,
medelpunkten för odlandet av gregoriansk sång, fingo de
europeiska furstarna hjälp att ordna kyrkosången
i resp, länder. Som berömd teoretiker verkade
Gu i do d’A r e z z o (d. 1050). Jämförelsevis sent
bidrog annars I. till musikhistorien, och bortsett
från de enstämmiga s.k. laudi skedde ett egentligt
genombrott först under ars nova-perioden (1300—
1400-talen) i Florens; dess tonsättare, Giovanni
da Cascia, Jacopo da Bologna och den
blinde organisten Francesco Landino (d.
1397), senare Antonio Squarcialupi (d.
1475), odlade i sht madrigal, caccia och ballata. Det
finns rikhaltiga upplysningar om det under denna
tid blomstrande praktiska musiklivet i I., liksom
ock åtskillig musikteori från denna tid är oss
bekant. För en tid övertogo England och
Nederländerna ledningen inom musikhistorien, och även I.
stod länge under inflytande härifrån. Under
1500-talet fick emellertid I. ånyo betydelse, och i den
italienska musiken sammansmältes nu nederländsk
teknik och sydländskt sinne för melodi och
välljud till en högre enhet. Denna strömning
kulminerade å ena sidan i Giovanni Pierluigi
da Palestrinas (o. 1525—94) asketiskt
världs-frånvända musik, som hade sin utgångspunkt i
motreformationens nya liturgiska stränghet och
vars naturliga medelpunkt var Peterskyrkan och
C app el 1 a Sistina. Till denna riktning hörde
också Giovanni Nanino (o. 1545—1607),
Felice Anerio (o. 1560—1614) och
Francesco Suriano (1549—1621); dessutom
märkas de båda icke-romerska kapellmästarna Marco
Antonio Ingegneri (o. 1545—92) och C o
n-stanzo Porta (o. 1530—1601).
Kompositionerna äro mässor, motetter, hymner,
lamentatio-ner, psalmer o.a. kyrkliga verk. Utom den
romerska skolan, vars verkningar spåras i italiensk
musik långt in på 1700-talet, får å andra sidan
den venetianska skolan stor betydelse med
ne-derländaren Adrien W i 11 a e r t (o. 1480—
1562), Cyprian de Rore (1516—65) och
Claudio Merulo (1533—1604); karakteristisk
för den venetianska musiken är dess friare
hållning och starkare färg; verkningsfull är framför
allt den venetianska vokalsatsen för dubbelkör.
Sin höjdpunkt nådde denna skola i Andrea
(o. 1510—86) och Giovanni (1557—1612)
G a b r i e 1 i s musik; dessa båda mästare räknas
samtidigt till de mest betydande grundläggarna
av den nyare italienska instrumentalmusiken.
Samtidigt med kyrkomusiken har också den världsliga
körmusiken ivrigt odlats, i sht madrigalen, som
nådde sin praktfullaste blomstring med den skola,
som inleddes av Willaert och vars vidare
utveckling betecknas av namnen Andrea Gabrieli, L
u-ca Marenzio (1560—1599), Carlo
Gesu-aldo da Venosa (o. 1560—1614) och
Claudio Monteverdi (1567—1643) och vars
musik efter hand ytterligare betonade den
färgrikedom och dramatiska uttryckskraft, som
karakteriserade den venetianska skolan. Med vissa av
dessa namn äro vi samtidigt inne på operans
äldsta historia. — Samtidigt med att den
kyrkliga och världsliga vokalmusiken nådde sin
höjdpunkt i I., medverkade näml. I. också till
uppkomsten av två nya konstnärliga musikarter:
instrumentalmusiken och den dramatiska musiken.
Båda hade visserligen, om ock under enklare
former och andra förutsättningar, tidigare
förekommit, men 1500-talets I. bidrog till deras egentliga
genombrott. På instrumentalmusikens område har
särsk. den italienska lutmusiken inlagt stor
förtjänst; rikhaltiga lutmusiksaml. från 1500-talets
början (Ottavio Petruccis nottryckeri i
Venedig) meddela talrika ricercarer, canzoner,
improvisationer och danser m.m.; längre fram under
årh. anträffas liknande kompositioner för orgel
— 877 —
— 878 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
