Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italienska viner - Italienska Östafrika - Italiensk bokföring - Italiensk-grekiska kriget 1940—41 - Italienskt rör, italiensk vass - Italiker - Italisk - Italiska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENSKA ÖSTAFRIKA
starkare dessertvinerna, ss. M o s c a t o (di
Sira-cusa), Malvasia och M a r s a 1 a. Wk.
Italienska Östafrika, ital. Africa orientale italiana,
sammanfattande namn på Eritrea, Etiopien och
Italienska Somaliland, under den tid (1936—41),
då även Etiopien var italiensk koloni.
Italiensk bokföring, den form av bokföring, där
bokföringsposterna omedelbart efter
dagboksno-teringen införas i huvudboken. Ibland användes
termen i. även som beteckning för dubbel
bokföring över huvud taget.
Italiensk-grekiska kriget 1940—41. Under 2:a
världskriget drogs Grekland in i krig med Italien
i okt. 1940. Kriget avslutades ej förrän med
Greklands fullständiga ockupation i april 1941, vilken
utfördes av en tysk häravd. under
generalfältmarskalk Lists överbefäl. Den nedan lämnade
redogörelsen för i. omfattar händelserna på den albanska
fronten och sträcker sig fram till 13A 1941, då,
sedan de tyska styrkorna ingripit, ett framgångsrikt
italienskt anfall kunde påbörjas. — Sedan Albanien
ockuperats i april 1939 och 2:a världskrigets
strider 1940 utvidgats till Medelhavet, kom Grekland i
ett utsatt läge. Under aug. 1940 ägde omfattande
italienska truppkoncentrationer rum vid albanska
gränsen, och den italienska presskampanjen mot
Grekland blev allt häftigare. 13/s torpederades den
grekiska kryssaren ”Helle” vid ön Tinos av en
italiensk ubåt. Med anledning av dessa händelser
mobiliserades i Grekland o. 2 V2 division, vilka
förlädes till gränsen mot Albanien. På morgonen
28/io mottog Grekland ett kortfristigt italienskt
ultimatum, vilket gick ut på bl.a. stora krav på
grekiskt territorium. Då detta avvisades, gingo
italienska styrkor över den grekiska gränsen. —
Gränsområdet, där striderna kommo att föras,
hade karaktär av utpräglat bergland med
svår-framkomlig passterräng och svårforcerbara
floder. Vägnätet var på den grekiska sidan mycket
svagt utvecklat, medan det var något bättre på
albanskt område. Terrängen gynnade försvaret.
— På italiensk sida torde man ha räknat med
revolution i Aten, varvid regeringen skulle avsättas.
På annat sätt kan man ej förklara, att det icke
var större styrkor (endast 6 divisioner, varav 1
motoriserad division, under ledning av general
Prasca), som i okt. voro anfallsgrupperade på
albanskt område. Mot dem stodo vid gränsen de förut
nämnda grekiska förbanden. Kraftsamlingen i det
italienska anfallet, som började 28/io, låg på h.
flygeln nära havet. Intill 10/n hade italienarna
här trängt 30 å 40 km in på grekiskt område,
segt fördröjda av de svagare grekiska förbanden.
Längre in på grekiskt område kommo italienarna
emellertid ej denna gång, ty i början av nov.
hade den grekiska armén mobiliserats, och efter
hand som förbanden organiserats, sändes de i väg
till fronten för att hejda det italienska anfallet.
Efter avslutad mobilisering i slutet av nov. bestod
den grekiska armén vid albanska gränsen av o.
12 divisioner under befäl av general Papagos.
Huvuddelen av styrkorna fanns i Pindus och v.
Makedonien (c:a 8 divisioner). Efter den inledande
italienska offensiven, som ej ledde till något
genombrott, förstärktes de italienska styrkorna så,
att även de i slutet av nov. bestodo av 12
divisioner. Dessa voro fördelade på p:e och u:e
arméerna, som stodo under general Soddus befäl.
n:e armén var närmast kusten. Då de grekiska
divisionerna bestodo av 3 inf.-reg. och de italienska
endast av 2, voro grekerna överlägsna. Grekerna,
som med de mobiliserade förbanden helt lyckats
hejda den italienska offensiven, satte i gång
mot-anfall 14/u. Detta ledde till att Korqa (Koritza)
på n. fronten besattes 22/n. Av underhållsskäl
lädes därefter kraftsamlingen i det grekiska anfallet
om till området närmast havet, och 8/i2 erövrades
den viktiga staden Gjinokastra. Fronten pressades
därefter ytterligare något längre västerut, men
anfallet upphörde i mitten av dec., varefter
striderna övergingo i ställningskrig. Att så skedde,
torde främst ha berott på den bristfälliga
vinterutrustningen inom såväl den italienska som den
grekiska armén samt svårigheterna att, på gr. av
det dåliga vägnätet, under rörliga operationer
tillfredsställande kunna ordna underhållstjänsten.
Från mitten av dec. 1940 till mitten av april 1941
sträckte sig fronten i huvudsak från kusten 30
km v. om Gjinokastra till Ochridasjön. Under
denna tid skedde ombyte på den italienska
över-befälhavarposten, i det att general Cavallero blev
utnämnd till överbefälhavare i början av jan. 1941.
Den italienska armén förstärktes efter hand och
räknade i april s.å. c:a 26 divisioner, fördelade på
de förut nämnda p:e och n:e arméerna. Vid
samma tidpunkt bestod den grekiska armén av
14 divisioner och 1 kav.-division. I jan. och febr,
ägde ett flertal anfall rum från båda hållen utan
att leda till några större resultat. För att
förhindra en väntad italiensk våroffensiv satte
grekerna ®/s i gång en stor offensiv c:a 30 km n.
om Gjinokastra. Denna ledde, trots insättande
av-närmare 5 divisioner, icke till något resultat. 9/s
igångsatte italienarna i sin tur en ännu häftigare
offensiv inom samma område med minst 12
divisioner, understödda av starkt art. och flyg.
Anfallet, som varade till 14/«, gav ej något resultat.
Trol. lågo politiska motiv bakom offensiven. En
italiensk framgång utan tysk hjälp skulle
betydligt ha stärkt italienarnas ställning. Nästa gång
italienarna anföllo var 13A och då i samband med
den tyska invasionen av Grekland (se
Världskrigen, 2:a v.).
De italienska flygstridskrafterna torde ha
utgjorts av o. 400 flygplan, huvudsaki. bomb- och
jaktplan. De användes främst för direkt
samverkan med arméstridskrafterna. Det betydligt
svagare grekiska flyget, vid krigsutbrottet högst 60
fullt moderna plan, förstärktes under kriget med
brittiska flygstyrkor. Det brittisk-grekiska flyget
insattes huvudsaki. mot de båda albanska
hamnarna Valona och Durazzo, men även
de grekiska truppernas strid understöddes. —
Litt.: P. Reuterswärd, ”Greklands krig 1940—
1941” (1943). S.E.B.
Italienskt rör, italiensk vass, art av
släktet Ar un’do*.
Ita’liker, dets. som italer*.
Ita’lisk, som hör till Italiens forntid (ss. folk,
språk, gudalära), numera i sht om de
fornitaliens-ka folken med indoeuropeiskt språk (se Italer och
Italiska språk).
Italiska språk, beteckning för den språkfamilj,
som utgöres av de viktigaste av de i Italien for-
— 895 —
— 896 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
