Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ithaca - Ithaka, Itaka - Ithome - Itinerarium - ITO - Ito, Hirobumi - Itonida, Itonididae - It’s a long way to Tipperary - I-tschang - ITU - Itu - Iturbi, José
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITHACA
Ithaca [ih’okø], industri- och univ.-stad i staten
New York, USA, vid Cayuga Lake; 19,730 inv.
(1940). I är säte för det av E. Cornell 1865
grundade Cornell University (7,315 studenter 1941) och
New York Colleges of Agriculture and Veterinary
Surgery (lantbruksinst. och veterinärhögsk.).
1’thaka, I t a k a, grek. Ithak’e, nygrek. Thiåki,
en av Joniska öarna; 93 km2; 8,840 inv. L är
till sin formation en kalkstensklippa, som höjer
sig 808 m ö.h., delad genom Molo-viken i två
delar; huvudstad Vathy (3,265 inv.) på s. delen
av ön. I. var enl. sagan Odysseus’ hemort, men
sambandet mellan våra dagars I. och den homeriska
diktens är ovisst. Den tyske arkeologen W.
Dörp-feld har hävdat, att Odysseus’ I. motsvaras av
det historiska Leukas och söker stödja sin teori
med att Leukas uppvisar rester av mykensk
bebyggelse. På I., som undersökts av engelska
arkeologer, ha emellertid också mykenska rester
påträffats, men avgörande bevis ha icke kommit
i dagen vare sig på I. el. på Leukas. I:s
hamnförhållanden och naturliga struktur passa bättre
till ”Odysséen”s beskrivning än Leukas’. Av den
antika staden och akropolen finnas rester vid
Polis-bukten på n.v. delen av ön. — Litt.: W.
Dörpfeld, ”Alt-I.” (2 bd, 1927). [N.V.]K.H.
Itho’me, 802 m hög bergstopp i mell.
Messe-nien, Grekland, på gränsen mellan övre och nedre
messenska slätten. På dess ö. sluttning ligger
klostret Vurkano, på dess s. byn Mauromati, det
gamla Messene. Toppen krönes av klosterruiner
och befästningsrester från olika tider. I antiken
dyrkades där Zeus Ithomatas. I. spelade en viktig
roll i första messenska kriget; Epaminondas gjorde
det till akropol i det nygrundade Messene.
Itinera’rium (lat., till it’er, väg, resa),
vägbeskrivning. — Med i. betecknades under den
romerska kejsartiden handböcker, innehållande
uppgifter om avstånden mellan olika orter, vägarnas
kvalitet, terrängens beskaffenhet o.d. Sådana
handböcker kallades itinera’ria adnota’ta,
”kommenterade vägbeskrivningar”, till skillnad från itineraria
picta, ”vägbeskrivningar i bild”, d.v.s. kartor. Den
rika litteratur av detta slag, som en gång
funnits, har till största delen gått förlorad; sålunda
har blott en antik karta traderats till vår tid, den
berömda ”Tabula Peutingeriana” (se
Peutingers-ka kartan). Bland de få bevarade itineraria
adno-tata märkas främst de båda s.k. ”Itineraria
An-tonini Augusti”, av vilka det större, även kallat
”1. provinciarum”, en förteckning över
huvudvägarna i det romerska riket från kejsar Caracallas
tid (o. 200 e.Kr.), omredigerad o. 300 e.Kr., är
en av huvudkällorna för vår kunskap om den
antika geografien; det andra, det s.k. ”1.
mari-timum”, ger distansuppgifter för sjövägarna på
Medelhavet. Vidare må nämnas ”1. Burdigalense”,
som skildrar en pilgrimsfärd från Bordeaux till
Jerusalem och därifrån till Milano. De tre
sistn. äro utg. av O. Cuntz (”Itineraria Romana”,
1, 1929). K.H.
ITO, förk. för International Trade Organisation,
Internationella handelsorganisationen (se
Habana-stadgan).
Ito, Hirobumi, japansk statsman (1841—
1909), var den främste ledaren under den japans-
ka reformperioden under 1800-talets senare hälft.
Lägre riddare (s amur ai) i länsriket Choshu,
företog han 1863 mot regeringsförbud en studieresa
till England och spelade sedan under
omvälvningsåren 1864—68 en betydande politisk roll.
1870 gjorde han en studieresa till Amerika och
deltog 1871—73 i den
stora japanska
ambassaden till Amerika och
Europa. Under hela
1870- och 1880-talen var
han, i framskjutna
ställningar, en av de
dominerande i
reformarbetet, och 1881 fick
han i uppdrag att
utarbeta en ny
konstitution, vilket han gjorde
under långa
utländska resor. Det nya
regeringsskicket kom
i funktion fr.o.m. 1891,
och I. blev nu den obestridde ledaren.
Statsminister 1892—96, 1898 och 1900—01 hade han
ansvaret för Japans krig (1894—95) och senare
förvecklingar med Kina. Slutl. fick han, efter
ryskjapanska kriget, uppdraget att som Japans
”resident” i Söul reformera detta japanska lydland.
Denna post innehade han till juli 1909. I okt. s.å.
mördades han av en korean vid ett tillfälligt
uppehåll i Harbin. I. blev greve 1884, markis 1895
och furste 1904. — Litt.: Biogr. av K. Hamada
(1937, På eng.). B.K.
Ito, Y u k o, japansk sjömilitär (1843—1914),
officer 1868, konteramiral 1886, viceamiral 1892,
amiral 1898 och storamiral 1905. Som styresman för
marinakad. och befälhavare för örlogsstationen i
Yokusuka nedlade I. ett energiskt arbete på
japanska flottans utveckling och blev 1894 högste
befälhavare över sjöstridskrafterna i kriget mot
Kina. 17/s s.å. besegrade han den kinesiska flottan
vid Yalu och vann därmed herraväldet till sjöss.
Under rysk-japanska kriget 1904—05 var I.
marin-stabschef. Han blev greve 1907. E.Bz.
Ito’nida, Itonid’idae, se Gallmyggor.
It’s a long way to Tipperary [o låo’ Qéi’ ... -aräYi]
(eng.), ”det är lång väg till Tipperary*”, bevingat
ord, eg. begynnelseorden till en under i:a
världskriget över hela världen känd engelsk soldatsång.
I-tschang, stad i Kina, se I-chang.
ITU, förk. för International Telecommunication
Union (se Internationella fjärrförbindelseunionen).
Itu [-o’], stad i staten Säo Paulo, s.ö. Brasilien,
vid floden Tieté, n.v. om staden Säo Paulo;
26,909 inv. (1936). Metall- och bomullsindustri.
Iturbi [ito’rQi], José (tidigare de L), spansk
pianist och dirigent (f. 1895), studerade i Valencia,
Barcelona och Paris (för Staub), var 1919—23
pianolärare vid konservatoriet i Genève samt
debuterade 1923 i England och 1928 i USA med
Philadelphia-orkestern, varigenom han vann
internationellt erkännande. I. räknas som en av
nutidens främsta pianister. Hans spel kännetecknas
av stor teknik, fast, elastisk rytmik och modernt,
sakligt föredrag. 1933 dirigerade han 15 konserter
i Mexico, debuterade s.å. som dirigent i New
York och blev 1936 ledare för Rochester-orkestern
— 899 —
— 900 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
