Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jæger, 1. Hans - Jæger, 2. Oskar - Jæger, 1. Henrik - Jæger, 2. Herman - Jaeger, Werner - Jægersborg - Jægersborg Dyrehave - Jægerspris - Jaekel, Otto - Jaén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAÉN
Jæger. i) Hans Henrik J., norsk författare
(1854—1910). Efter studentexamen blev H.
stor-tingsstenograf men studerade samtidigt filosofi,
först tysk idealism, men vände sig så till moderna
filosofiska och litterära spörsmål, determinism och
naturalism. Han uppträdde mot vedertagen moral
för den s.k. fria kärleken, först i föredrag och de
privat tryckta skådespelen ”Olga” (1883) och ”En
intellektuel förförelse” (1884), så i romanen ”Fra
Kristiania-Bohèmen” (2 bd, 1885), som på gr. av
det hänsynslöst nakna framställningssättet blev
beslagtagen, vilket föranledde en i norskt
kulturliv djupt ingripande strid, den s.k. bohemrörelsen.
Bland J:s övriga arbeten märkas ”Syk kjærlihet”
(1893), ”Bekjendelser” (1902), ”Fængsel og
for-tvilelse” (1902) och ”Anarkiets bibel” (1906). —
Litt.: J. J. Ipsen, ”H. J.” (1926); O. Storstein,
”H. J.” (1935). E.
2) Oskar Gustav J., den föreg:s bror,
nationalekonom (1863—1933), fil. dr 1894 (”Den
möderne statsökonomis grundlæggelse ved Adam
Smith”), prof, i nationalekonomi och statistik i
Oslo 1902. Bland J:s skrifter märkas
”Social-ökonomiens historie” (1915) och ”Finanslære”
(1930).
Jæger. 1) Henrik Bernhard J., norsk
litteraturhistoriker och journalist (1854—95), blev
student 1874, varefter han ägnade sig åt journalistik,
med teaterkritik som specialitet. I sitt närmast
populärt hållna litteraturhistoriska författarskap
var han påverkad av Georg Brändes. Bland J:s
skrifter märkas ”Illustrered norsk
litteraturhisto-rie” (2 bd, 1892—96; avslutad av O. Anderssen),
”Henrik Ibsen 1828—88” (1888), ”Henrik Ibsen
og hans værker” (1892).
2) Herman Henriksson J., den föreg:s son,
litteraturhistoriker (1886—1938), fil. dr 1917
(”Tai-ne. En tænkerprofil”), var bibliotekarie vid
univ.-bibl. i Oslo 1912—21, blev doc. i jämförande
litteraturhistoria 1921 vid univ. i Oslo, föreläste
över engelsk litteratur från 1926. J. publicerade,
utom mindre avh. och uppsatser i ”Edda”,
”Dry-den og hans tid” (1925). J. utgav jämte D. A.
Seip en kritisk uppl. av H. Wergelands
”Sam-lede skrifter”.
Jaeger [jä’-], Werner Wilhelm, tysk filolog
(f. 1888), privatdoc. i Berlin 1913, e.o. prof, i
klassiska språk i Basel 1914, ord. prof, i Kiel
1915 och i Berlin 1921, där han som Wilamowitz’
och Diels’ arvtagare hade en tongivande ställning
inom antikforskningen, utgav ”Die Antike” (1925
—36) och ”Neue philologische Untersuchungen”
(11 bd, 1926—37), var en av cheferna för Inst.
für Altertumskunde och ledare för andra centrala
forskningsinst. Efter att ha gästföreläst i
Kalifornien 1934 och i Skottland 1936 kallades J. till
Univ. of Chicago 1936 och slutl. 1939 till
Harvard Univ. som prof, och chef för ett
nygrundat Inst. for Classical Studies. J. har i sht
ägnat sig åt textkritik, litteratur- och
bildnings-historia. Skarpsinnigt analyserande den antika
traditionen har J. lyckats rekonstruera
Aristote-les’ tidiga, platoniserande skrifter och sålunda
uppdra konturerna till Aristoteles’ filosofiska
utveckling, varigenom en mångfald nya problem
öppnat sig för forskningen (”Studien zur
Ent-stehungsgeschichte der Metaphysik des
Aristote
les”, 1912, och ”Aristoteles. Grundlegung einer
Geschichte seiner Entwicklung”, 1923). En
liknande roll för undersökningen av senantik
filosofi spelade J:s ”Nemesios von Emesa” (1914).
Även inom patristikforskningen har J. varit
verksam genom ed. av Gregorii Nysseni ”Opera” (1921
ff.). Efter en rad, var för sig tungt vägande
specialavh., bl.a. ”Die griechische Staatsethik im
Zeitalter des Platon” (i ”Reichsgründungsfeier der
Friedrich-Wilhelms-Univ. zu Berlin”, 1924),
”Solons Eunomie” (1926), ”Platos Stellung im
Auf-bau der griechischen Bildung” och ”Über
Ursprung und Kreislauf des philosophischen
Lebens-ideals” (i ”Sitzungsberichte der Preuss. Akad.
der Wissenschaften. Phil.-hist. Klasse”, 1928),
”Demosthenes” (på eng. 1938, på ty. 1939) och
”Diokles von Karystos. Die griechische Medizin
und die Schule des Aristoteles” (1938), har J. i
sin idérika, glänsande skrivna ”Paideia. Die
For-mung des griechischen Menschen”, varav hittills
3 bd utkommit (1—2 på ty. 1934—44, 1—3 på
eng. 1939—45), givit en ny totalbild av de
grekiska kulturidealens utveckling från Homeros till
Demostenes. Därjämte har J. utg. sina
Gifford-föreläsningar om ”The theology of the early
Greek philosophers” (1947) samt ”Humanism and
theology” (1943). J:s tidigare inlägg i aktuella
kulturfrågor äro samlade i ”Humanistische Reden
und Vorträge” (1937). E.An.
Jægersborg [-bårr’], danskt slott i Sokkelund
hd, n.n.v. om Köpenhamn, byggt av Kristian IV
1609—20, i storlek och till det yttre likartat med
Rosenborg. Dess dåv. namn Ibstrup utbyttes
1671 mot J. Slottet, som under 1700-talet fick
förfalla, nedrevs 1761.
Jægersborg Dyrehave, se Dyrehaven.
Jægerspris, danskt slott i Horns herred, v.n.v. om
Frederikssund, Själland. J., sedan 1300-talet
kungsgård under namnet Abrahamstrup, inköptes 1854
av Fredrik VII, som här med förkärlek uppehöll
sig; det ärvdes av grevinnan Danner, som 1873
här grundade Kong Frederik VII:s Stiftelse för
fattiga flickor av allmogeklassen, med plats för
o. 375 elever.
Jaekel [jä’-], Otto, tysk paleontolog och
geolog (1863—1929), 1894 föreståndare för Museum
für Naturkunde i Berlin, 1906—28 prof, i
Greifs-wald, som emeritus kallad till en geol. professur i
Kanton; efter knappt ett års verksamhet där
dukade han under för en sjukdom. J:s i vissa stycken
grundläggande paleontologiska undersökningar
beröra främst pelmatozoer, fiskar och saurier. Ett
särskilt intresse ägnade han allm. problem inom
paleontologi och utvecklingslära, ävensom
antropologi och prehistoria. Bland geol. arbeten
märkas sådana som röra diluvialtektonik. Den fr.
1914 utg. ”Paläontologische Zeitschrift” grundades
av J. Utrustad med stora konstnärliga anlag var
J. en framstående kännare av östasiatisk konst. G.R.
Jaén [/aä’n]. 1) Provins i s. Spanien, vid
Gua-dalquivirs övre lopp; 13,492 km2, 760,847 inv.
(i94o).
2) Huvudstad i J. 1) vid en biflod till
Guadal-quivir; 54,631 inv. (1940). J. är en gammal stad
med många minnen från morernas tid; katedral
(påbörjad 1532, färdig i slutet av 1700-talet) i
spansk ungrenässans.
— 945 —
— 946 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
