Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaensch, 1. Erich - Jaensch, 2. Walther - Jaensson, 1. Wilhelm - Jaensson, 2. Gustaf - Jaensson, Knut - Jaenzon, Julius - Jæren, Jæderen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAENSCH
Jaensch [jänj]. i) Erich Rudolf J., tysk
psykolog (1883—1940), från 1913 prof, i filosofi
i Marburg. J. behandlade 1909 i en monogr.
Aubert-Försters lag, d.v.s. principen, att den
visuella aktiviteten minskar, när objektet
avlägsnas från betraktaren. 1915 publicerade han ett
uppmärksammat arbete rörande
rymduppfattningen och tog fasta på föremålens skenbara
storlek i de fall, där denna varierade oberoende av
näthinnebildens storlek. Med sin
fenomenolo-giska aspekt på experimenten, d.v.s. sin
beskrivning av storleksupplevelsen, blev han på sätt
och vis en föregångare till gestaltpsykologien.
Fr.o.m. 1920-talet koncentrerade han sitt intresse
kring de s.k. subjektiva åskådningsbilderna el.
eidetiska bilderna, närmast karakteriserade som
föreställningsbilder av varseblivningskaraktär, särsk.
framträdande hos barn (se Integration 3). På
grundval av de experimentella undersökningar, som
utfördes av hans bror J.2) och av hans talrika
lärjungar, byggde han upp en egen typologi (se
Ka-rakterologi). Typexperimenten utsträcktes efter
hand även till andra former av upplevande än de
eidetiska bilderna (”Die Eidetik und die
typolo-gische Forschungsmethode”, 3 Aufl. 1933). I den
digra skriften ”Der Gegentypus” (1938)
utvecklar han sin typlära till en omfattande ”tysk”
kulturfilosofi på nationalsocialismens grund. J :s
teorier och metoder ha varit föremål för livlig
debatt. Mot hans senare arbeten kan bl.a. den
anmärkningen riktas, att undersökningen och
bestämningen av typerna icke klart redovisas,
vilket minskar resultatens beviskraft. — Litt.: G.
Brandell, ”Karaktärs- och temperamentstyper”
(1941); A. Nyman, ”Nazism, caesarism,
bolsje-vism” (s.å.). G.Sth.
2) Walt her J., den föreg:s bror, fysiolog
(f. 1889), föreståndare för inst. för
konstitutions-forskning vid Berlins univ. 1933, prof. 1934. J.
är mest bekant som medarbetare till J.i). J. har
bl.a. beskrivit konstitutionstyperna ur fysiologisk
synpunkt (”Grundzüge einer Physiologie und
Klinik der psychophysischen Persönlichkeit”, 1926),
men hans resultat ha vid efterprövningar icke
visat sig hållbara.
Jaensson [ja’n-]. 1) Carl Wilhelm J.,
konservator, landskapsmålare (1853—1931). Efter
utbildning vid Konstakad. och studieresa till Paris blev
J. teckningslärare i Stockholm, från 1896 vid
Tekniska högsk. Under 1890-talet ägnade han sig
också åt att studera tavelrestaurering i München
och var 1901—21 konservator vid
Nationalmuseum. Som målare skildrade J. mest landskap, ofta
med en litterär ton, som t.ex. ”Aftonstämning vid
Landsortsskären” (1898). J. är representerad på
Nationalmuseum. S.Sm.
2) Gustaf Wilhelm J., den föreg:s son,
konservator (f. 10/s 1891), blev faderns efterträdare
som konservator vid Nationalmuseum 1921, där
han bl.a. restaurerat Rembrandts ”Claudius
Civilis”; dessutom har han utfört förtjänstfulla
restaureringar av målningar i Stockholms slott,
Riddarhuset, Gripsholm och Drottningholm
(Lemb-kes bataljmålningar).
Jaensson [ja’n-], Knut Bernhard, författare
(f. 19A 1893), studerade konsthistoria vid Uppsala
univ., var 1912 elev vid Carl Wilhelmsons
målar
skola och fortsatte sedan sina studier vid univ. i
Berlin och senare vid Stockholms högsk. J., som
1918 blev korrespondent i ett privatföretag, är
sedan 1920 bokhållare (kammarskrivare) vid
Stockholms gasverk. J. har gjort en beaktad insats
som litteratur- och konstkritiker: han har varit
medarbetare i ”Fönstret” från 1930, ”Karavan”
1934—35, i ”Bonniers litterära magasin” sedan
1934, i ”Konstrevy” sedan 1943 och i ”Dagens
nyheter” sedan 1946. Som kritiker är J. främst
inriktad på nyare och moderna förf, och
konstnärer, han dröjer gärna vid komplicerade
personligheter, han är bestämd av en radikal livssyn och
utnyttjar den moderna djuppsykologien, han
vänder sig nästan genomgående till människor och
verk, som aktivera hans förmåga av sympati och
förståelse, men han kan också framträda som
polemiker. Hans prosastil är klar, mjuk och
fyndig. Han har utg. ”D. H. Lawrence” (1934),
”Fredrik Böök som litteraturkritiker” (i
”Studentföreningen Verdandis småskrifter”, 416, 1939) ”Nio
moderna svenska prosaförf.” (därst. 439, 1941) och
”Essayer” (1946), som innehålla inträngande
studier över nyare svenska förf., ss. Hj.
Söderberg, Hj. Bergman, H. Martinson, J. Fridegård
och T. Aurell. — J. är sedan 1914 g.m. förf. Tora
Dahl. E.
Jaenzon [ja’n-], Joel Julius, filmfotograf (f.
*h 1885), en av banbrytarna inom svensk film, var
1906—10 anställd hos a/s Norsk kinematograf i
Kristiania, kom 1910
som fotograf och
laboratoriechef till ab.
Svenska biografteatern,
vilket 1919
samman-slogs med Film-ab.
Skandia till ab. Svensk
filmindustri (SF). I
detta bolag verkar J.
sedan dess som
chefsfotograf, ofta under
sign. J. Julius. J.
är fotografen bakom
nästan samtliga
Sjöströms och Stillers
stumfilmer, särsk.
be
römd för sina landskapsbilder, och har
fotograferat o. 115 långfilmer samt journal- och
kortfilmer. Genom grundliga studier i
europeiska och amerikanska filmateljéer har han
vidare kunnat förbättra upptagningsmetoderna, bl.a.
den s.k. kameraåkningen. B.Hgn.
Jæren, förr J æ d e r e n (av fno. jadarr, kant,
rand), kustslätt i Norge mellan Tungenes vid
Stavanger och Ogna (c:a 12 km n.v. om
Eger-sund), 55 km lång och 10—15 km bred. Största
delen av J. ligger lägre än 50 m ö.h. I s.
alldeles intill berglandet ö. därom når ett högre
liggande parti upp till 200—350 m ö.h.
(”Hög-Jæren”). Detta bör icke förväxlas med J
æ-rens fjellbygd, vilket är benämningen på
det bergrika område, som sträcker sig ö. om det
egentliga J. Berggrunden går förhållandevis
obetydligt i dagen, och i s. delen av J. har man vid
Lerbrekk borrat 92,5 m genom lösa jordlager,
innan fast berggrund påträffades. Dessa
jordlager utgöras delvis av moränlera, innehållande
— 947 —
— 948 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
