Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jæren, Jæderen - Jafa - Jafet - Jafetiska språk - Jafetiter - Jaffa - Jaffé, Philip - Jaffna - Jag - Jagannath - Jagarbom - Jagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGARE
rester av molluskskal, flinta samt block från
Oslotrakten och torde ha förts till J. under den
näst sista nedisningen av en isström, som trängt
fram genom Skagerak och böjt av längs kusten
v. om Norges sydspets, följande den sänka i
havsbottnen, som kallas ”norska rännan”. Tack vare
sitt ursprung är J. en verkligt unik landskapstyp
i Norge, ett slags ”norskt Skåne” i miniatyr. J.
är ett av Norges bästa jordbruksområden och
framför allt ett överskottsområde, som bl.a.
förser Oslo med en betydande del av det fårkött och
fläsk samt de ägg huvudstaden konsumerar.
Jordbruksdriften är intensiv; stora mängder
konstgödsel och kraftfoder förbrukas. Den
genomsnittliga folktätheten i landskommunerna uppgår
till 40—50 inv. pr km2. Någon industri,
företrädesvis bearbetande jordbruksprodukter, finns i
tätorterna Bryne och Nærbö samt i ladestedet
Sandnes. Den forna järnvägslinjen Stavanger—
Flekkefjord (”Jærbanan”) bildar nu slutetappen
på Sörlandsbanan Oslo—Stavanger. En bibana
leder från Sandnes till textilindustrisamhället
Ålgård i J :s f jellbygd. I n. delen av J. ligger
flygplatsen Sola. F.I.
Jafa, stad i Palestina, se Jaffa.
Jafet, enl. 1 Mos. 10:1 m.fl. en av Noas söner,
stamfader till Jafetiterna*.
Jafe’tiska språk, se Indoeuropeiska språk.
JafetiTer (av Jafet*), enl. GT folkslagen n. och
v. om Palestina. Huvudsaki. geografiska
synpunkter ha varit avgörande för folkens uppdelning på
Noas tre söner.
Jaffa, grek. Joppe, stad i Palestina, vid
Medelhavet; 101,580 inv. (1946), därav 30,820 judar. J. är
praktiskt taget helt sammanvuxet med den judiska
staden Tell-Aviv. Sedan gammalt har J. trots
ogynnsamma landningsförhållanden varjt
Palestinas viktigaste hamn men har nu överflyglats av
Haifa. Betydande export av sydfrukter
(jaffa-apelsiner). — J:s äldsta historiska datum är 1472
f.Kr., då det erövrades av egypterna under
Thot-mes III. I GT nämnes Jäfö som en berömd hamn,
dit bl.a. berättelsen om Jona är förlagd. J.
erövrades av mackabéerna men förstördes av
Vespa-sianus 68 e.Kr., då det var säte för sjörövare.
Under korstågen var J. ett ständigt stridsäpple
och förstördes i grund 1345. Mot slutet av
1600-talet levde hamnen åter upp. Napoleon erövrade
J. 1799, engelsmännen intogo det utan strid 1917.
Den numera med J. sammanvuxna staden
Tell-Aviv måste under oroligheterna på 1930-talet
skiljas från J. med taggtrådsstängsel, bevakade
av brittisk militär. Här var en av
brännpunkterna i inbördeskriget 1947—48. På gränsen
mellan det judiska Tell-Aviv och det arabiska J.
utbröto skärmytslingar i dec. 1947, efter det att
FN hade antagit delningsplanen för Palestina.
Sporadiska strider fortsatte 5 mån., tills
stöttrup-per ur Irgun Zwai Leumi angrepo J. 25/i 1948
och på 2 dygn trängde djupt in i staden,
efterföljda av styrkor ur Haganah. Brittiska
mandatregeringen insatte sina trupper mellan
linjerna, varvid striderna upphörde. Då britterna 12/s
s.å. utrymde J., kapitulerade araberna. Hela
arabbefolkningen utom 4,000 flydde från
staden. V.Hn;S.Br.
Jaffé, Philip, tysk historiker av judisk börd
(1819—70), en av Rankes främste lärjungar, 1862
prof, vid Berlins univ., har författat för sin tid
enastående kritiska arbeten i tysk medeltidshistoria
men är mest känd som utg. av de för
medeltidsforskningen grundläggande ”Regesta pontificum
romanorum ad annum 1198” 61851, ny uppl. av S.
Löwenfeld m.fl. 1885—88) och ”Bibliotheca rerum
germanicarum” (6 bd, 1864—-73).
Jaffna [j-], huvudstad i Nordprovinsen på
Cey-lon; 63,000 inv. (1946). J. ligger vid kusten av
den genom en smal damm med huvudön
förbundna halvön Jaffna. Järnväg till Colombo.
Export av kopra.
Jag, fil. Det man kallar ”jag”, kan fattas a) som
hela personen, med kropp och själ, b) som själen
med dess innehåll av föreställningar,
känslotillstånd och strävanden, c) som (själva) själen i
mots. till själsinnehållet. Hume sade sig ej kunna
upptäcka något jag i denna senare bemärkelse.
Kant gav honom rätt häri, såtillvida som han
fattar det ”rena” jaget ej som en substans utan som
en akt, apperceptionen, det ”jag tänker”, som ej
innebär annat än att jag är, ej hur jag är. Detta jag
är endast ett uttryck för medvetandets formella
enhet och betecknas av Höffding som det formella
jaget. Den reala enheten i mitt
medvetenhetsinne-håll är endast graduell och kan växla från stund
till stund. Den kan brista ända därhän, att en
per-sonlighetsklyvning inträder. Jfr Depersonalisation,
Jaget och Självmedvetande. H.L.
Jaganna’th (sanskr. Jagannätha, världens herre,
eng. även Juggernaut), namn på guden Vishnu i hans
tempel i Puri i Orissa i Indien. J:s bild föres årl.
omkring i en procession under anslutning av
pilgrimer från alla kaster; en stundom
förekommande uppgift, att härvid pilgrimer i stort antal låta
sig krossas under hans vagn, är oriktig, ehuru
religiösa självmord inför J. förekomma.
Processionen har möjl. urspr. varit en Buddhas dödsfest. J:s
tempel är byggt (o. 1188 e.Kr.) på en äldre
buddistisk kultplats. J. kallas även staden Puri*. Th.P.
Jagarbom, sjöv., yttersta delen av den från
bog-sprötet utgående klyvarbommen, avsedd till fäste
för jagaren.
Jagare. 1) Sjökrigsv., övervattenstorpedfartyg
(se Krigsfartyg), började byggas o. 1900 som
motmedel mot torpedbåtarna, vilka då med de
nyuppfunna torpederna ansågos ytterst farliga
för de stora art.-fartygen. Den nya fartygstypen
var på 400—500 t och kunde göra högst 30 knops
fart. Dess art., 6—8 st 57 mm kanoner, var
överlägset torpedbåtarnas, likaså farten och
framkomligheten i sjö. Den erhöll sitt namn av
uppgiften att jaga (förfölja) och förstöra (jfr
De-stroyer) torpedbåtarna. Snart övertog j.
torpedbåtens roll som bärare av torpedvapnet. Antalet
tuber för utskjutning av torpeder har växt från
2 till 16. J:s storlek uppgår nu till 1,000—2,500 t
för att möjliggöra medförandet icke blott av de
i storlek och tyngd under åren utvecklade
torpederna utan även för att bilda bättre underlag
för det starkare art., som växt till 4—8 st 10—15
cm kanoner, och för att farten genom större
pannor och turbinmaskineri skall kunna
uppbringas till 35—40 knop. En modern j. avses för
torpedanfall, minering och ubåtsjakt samt
bevakning och dirigering av motortorpedbåtar och jakt-
— 949 —
— 950 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
