Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janauschek, Fanny (Franziska Romance) - Jan av Nepomuk (Johan) - Janchen-Michel, Erwin, von Westland - Jane (namn) - Jane (engelska drottningar) - Jane Eyre - Janequin (Jannequin, Jennequin), Clément - Janér, Tor - Janet, 1. Paul - Janet, 2. Pierre - Jang, yang - Jangi-Hisar - Jang-tsï-kiang - Janhekt, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANHEKT
stora framgångar som Julia i ”Romeo och Julia”,
Desdemona i ”Othello”, Lady Macbeth i
”Mac-beth”, Ifigenia (Goethe), Margareta i ”Faust” och
Clärchen i ”Egmont”. [G.KgJA.L.
Jan av Nepomuk [näpp’åmok] (Johan av N.;
efter födelsestaden N. el. Pomuk i Böhmen),
Böh-mens skyddspatron (o. 1340—93), ärkebiskopens i
Prag generalvikarie, av konung Wenzel IV torterad
och slutl. kastad i Moldau, då J. mot konungen
företrädde kyrkans rättigheter. J. blev
kanoniserad 1729, dyrkas som hjälp mot förtal och
vattenolyckor, festdag 16/s. J. ligger begraven i S:t
Veits-domen i Prag i en praktfull sarkofag av silver. —
Litt.: A. L. Frind, ”Der heilige Johannes von
Nepomuk” (1929). S.N.
Janchen-Michel [-%an mix’al], Erwin, Ritter
von Westland, österrikisk botanist (f. 1882),
fil. dr i Wien 1907, e.o. prof, där 1922. J. har
utg. arbeten över fanerogamernas systematik och
fylogeni, ss. ”Die Cistaceen Österreich-Ungarns”
(i ”Mittteilungen des Naturwissenschaftlichen
Ver-eines an der Univ. Wien”, 7, 1909), och över
n.v. Balkanhalvöns flora samt ”Richard Wettstein.
Sein Leben und Wirken” (1933). Han var tills,
med F. Knoll red. för ”österreichische (1943—44:
Wiener) botanische Zeitschrift” 1933—44. A.Hr.
Jane [Jéin], engelsk namnform för Johanna.
Jane [jéin], engelska drottningar, se Grey 1)
och Seymour 2).
Jane Eyre [jS’n ä’a], skådespel av Charlotte
Birch-Pfeiffer.
Janequin [zankäV] (Jannequin,
Jenne-quin), C 1 é m e n t, fransk tonsättare (f. o. 1485),
i tjänst hos olika furstar, bl.a. hertigen av Guise.
J. är skaparen av 1500-talets nyare franska chanson
a cappella, ofta kännetecknad av en rapp
parlando-ton och benägenhet för tonmåleri. Berömda äro
hans tonmålningar: ”La guerre” (slaget vid
Ma-rignano), ”Le caquet des femmes”, ”Le chant des
oiseaux”. Hans bataljmålningar förde med sig en
hel litteratur av liknande programmusik. — Litt.:
M. Cauchie, ”C. J.” (i ”Revue de musicologie”,
1923). B.L.
Janér, Tor Evald Wilhelm, affärsman,
konsul (f. 29/4 1887), idkade efter mogenhetsexamen
1908 affärsverksamhet utomlands, företrädesvis i
Sydamerika. Han grundade 1926 i Rio de Janeiro
Cia T. Janér, som utvecklats till ett ledande
företag för distribution av skandinaviska produkter,
särsk. papper och massa. J. är sedan 1941 svensk
konsul i Rio de Janeiro med generalkonsuls titel.
Han är vidare ombud för Svensk-internationella
pressbyrån där.
Janet [zanä’]. 1) P a u 1 J., fransk filosof (1823
—99), prof, i Strasbourg och från 1864 vid
Sor-bonne i Paris. J. företräder en spiritualistiskt
färgad, täml. eklektisk åskådning med rötter hos V.
Cousin och Maine de Biran. Han vänder sig mot
Büchners materialism (”Le matérialisme
contem-porain en Allemagne”, 1864) och mot den
biologiska mekanismen, omfattar en växelverkanslära
för förhållandet mellan kropp och själ samt
erkänner verksamheten av ändamålsorsaker i
tillvaron. Sin mästare V. Cousin försvarade han i
arbetet ”Cousin et son æuvre” (1885). Bland J:s
övriga skrifter märkas ”Histoire de la philosophie
morale et politique” (1858), ”Les causes finales”
(1876 ) och hans filosofiska huvudarbete, ”Principes
de métaphysique et de psychologie” (2 bd, 1897). N.
2) P i e r r e J., den föreg:s brorson, läkare
och psykolog (1859—1947), överläkare och
laboratoriechef vid La Salpétrière, prof, i
experimentell och
jämförande psykologi vid
Col-lège de France. Till
sina allmänna
vetenskapliga idéer är J.
påverkad av bl.a.
Char-cot, Maine de Biran
och Ribot, vilkas
åskådningar han fullföljer åt
psykopatologiens håll.
Filosofiskt ställer han
sig på andra sidan
motsatsen mellan
epi-fenomenläran och
mosaikpsykologien, bestämmer medvetandet
som syntetisk, förknippande verksamhet och ser
i hysterien, som han ingående studerat, en själslig
störning, grundande sig på förträngning, ev.
förminskning av själva medvetenhetsfältet; därtill
räknar han som Biran med friheten och
nyskapelsen på det andligas område. — Icke desto
mindre vill J. tillämpa naturvetenskaplig metod
på själslivet. Därvid bygger han framför allt på
studiet av det abnorma själslivet, på hysteriens,
hypnosens och epilepsiens olika fenomen (så
framför allt i ”L’automatisme psychologique”, 1889, och
”Les obsessions et la psychasténie”, 2 bd, 1902
—03). I det stora verket ”Les médications
psy-chologiques” (3 bd, 1919—20) lämnar J. en kritisk
analys av hittills brukade metoder inom
själslä-kekonsten, bl.a. hypnotism, suggestion och
psykoanalys, och tecknar i stora linjer vägarna för
en psykoterapeutisk behandling av
själssjukdomarna. En mera populär sammanfattning av
detta verk gav J. i ”La médecine psychologique”
(1923). ”De 1’angoisse å 1’extase” (2 bd, 1926—28)
utreder några för social- och religionspsykologien
viktiga psykopatologiska förlopp. J:s senare
arbeten röra bl.a. intelligensens första yttringar (”Les
débuts de l’intelligence”, 1935, och ”L’intelligence
avant le langage”, 1936). Ett flertal av J:s
före-läsningskurser vid Collège de France, bl.a. om
minnets, tidsmedvetandets och personlighetens
utveckling, om psykisk styrka och svaghet, om
kärlek och hat, äro utg. efter åhörares uppteckningar.
J. grundade och utgav tills, med G. Dumas
”Journal de psychologie normale et pathologique” (34
bd, 1904—37). På sin 80-årsdag hyllades J. med
en festskrift, ”Mélanges ... å P. J.”, red. av E.
Pichon (1939). [N.]E.An.
Jang, y a n g, se Kina, religiösa förhållanden,
och Soldyrkan.
Jangi-Hisar, ort i östturkestan, se Jengi-Hessar.
Jang-tsi-kiang, flod i Kina, se Yang-tsi-kiang.
Janhekt, Anders Hansson, pressman (1861
—1924). J. utbildade sig till skräddare och
arbetade i yrket från 1879 i Köpenhamn, där han
genom August Palm blev införd i de socialistiska
idéerna. Han flyttade 1887 till Stockholm och
verkade som agitator och journalist i
arbetarrörelsens tjänst; han deltog bl.a. vid uppsättandet
— 1013 —
— 1014 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
