Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janhekt, Anders - Janiculum - Janin, Jules - Janina - Janinet, Jean François - Janitjarer - Jantscharer - Janitscharmusik - Jan Kazimierz - Janko, Josef - Jankov - Jankowitz - Jan Mayen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANICULUM
av ”Ny tid” i Göteborg 1892. 1891 öppnade J.
i Göteborg A. H. Janhekts distributionsaffär, som
hade till uppgift att distribuera tidn. och tidskr.
De metoder, som J. utbildade, upptogos bl.a. av
den 1899 grundade Svenska pressbyrån, i vilken
J:s företag uppgick 1918. 1905—08 utgav J.
veckoskriften ”Lektyr”. E.
Janic’ulum, nu Gianicolo, bergshöjd i Rom på
Tiberns h. strand, låg urspr. utanför staden men
försågs tidigt med ett citadell och indrogs av
Augustus i stadsområdet. På J. funnos i antiken
liksom nu flera stora parkanläggningar.
Janin [zanäu’], J u 1 e s Gabriel, fransk författare
(1804—74), debuterade med den parodiska
skräckromanen ”L’åne morte et la femme guillotinée”
(1829) och skrev sedan en rad noveller i
romantisk stil (”Contes fantastiques et contes littéraires”,
1832, ”Contes nouveaux”, 1833). Mest känd är
J. emellertid som prototyp för den i kvick
kåsörton hållna, estetiskt indifferenta litteratur- och
spec. teaterkritiken. I nära 40 års tid (från 1836)
skötte han denna kritik i ”Journal des débats” —■
delvis utg. i bokform under titeln ”Histoire de la
littérature dramatique” (6 bd, 1853—58) — och
vann snabbt ryktbarhet och inflytande Europa runt
och många disciplar, bl.a. O. P. Sturzenbecker i
Sverige. — Flera av J:s noveller äro övers, till
svenska på 1830- och 40-talen. — ”QZuvres”
(17 bd, 1876—83). — Litt.: A. Piédagnel, ”J. J.”
(3 éd.. 1884). Lff.
Jan’ina, grek. lodnnina, stad i n. Epirus i
Grekland, vackert belägen i en bred dal vid
Janina-sjön (19 km2) nära 500 m ö.h.; 19,626 inv. (1940).
Stadens historia går tillbaka till 800-talet; på
1700—1800-talen var den ett berömt
lärdoms-centrum. Som residens för Ali pascha
blomstrade J. 1788—1822. Under kriget med Italien
1940 rasade hårda strider kring J., som led
åtskilliga skador. Biskopssäte; flera moskéer och
kyrkor samt medeltida kloster. Tillverkning av
marokäng, guld- och silverbroderier. P.
Janinet [zaninä’], Jean F r a n q o i s, fransk
grafiker (1752—1814), var huvudföreträdaren för
det franska färgkopparsticket. I sina porträtt (bl.a.
Marie Antoinette) och galanta scener (bl.a. flera
efter Lafrensen) kombinerar J. akvatinta med
cray-on, varvid han framställer olika plåtar för olika
färger. Berömda äro J:s blad efter A. van
Osta-des akvareller.
Janitjarer, se Janitscharer.
Janitscha’rer (av turk, yeni ceri, ny trupp),
beteckning för ett reguljärt infanteri, som uppsattes
av sultan Orkhan 1326 och sedan kom att utgöra
kärnan i den turkiska armén fram till 1826. J.
rekryterades framför allt av sönerna till kristna
familjer. Dessa ställdes under Bektaschi-ordens
uppsikt och uppfostrades till skickliga krigare och
goda muhammedaner. J :s antal ökades med tiden
starkt, och deras privilegier tillväxte utan att de
visade motsvarande aktivitet som krigare. Då
sultan Mahmud II 1826 skapade en ny kår aktiva
trupper, kände sig j. tillbakasatta; följden blev
ett uppror på At-Meydan i Konstantinopel s.å.,
vilket slutade med att j. avskaffades. — Litt.: N.
Weissmann, ”Les janissaires” (1938). GJg.
Janitscha’rmusik, europeisk efterbildning av den
turkiska militärmusiken, med vilken kontinentens
härar kommo i kontakt under krigen med
turkarna på 1500—1600-talen. Utmärkande för denna
musik är den rika förekomsten av slaginstrument,
ss. stor trumma, bäcken, triangel och turkisk
halvmåne (janitscharspel). F.ö. utgöres
instrumenta-riet uteslutande av biåsinstrument. Den turkiska
j. blev icke blott förebildlig för den europeiska
militärmusiken utan trängde även in i
konstmusiken, varom bl.a. orkesterbesättningarna i en del
1700-tals-operor samt t.ex. vissa tonsättningar av
Mozart och Beethoven vittna. M.Wbg.
Jan Kazimierz [kazJVmjäJ], konung, se Johan,
Polen 2).
Janko, Josef, tjeckisk språkforskare (1869—
1947), i9°8 e.o. prof, och 1912 ord. prof, i
germansk filologi vid Karlsuniv. i Prag. J :s
språkvetenskapliga arbeten behandla främst problem
i tysk och tjeckisk ljud- och formlära; vidare
lämnade han bl.a. bidrag till kännedomen om den
fornslaviska kulturen och slavernas förbindelser
med turkotatarer och germaner. Han redigerade
från 1911 den filologiska tidskr. ”Öasopis pro
moderni filologii” och från 1923 ”Revue des travaux
scientifiques tchécoslovaques”. E.
Jankov, ty. Jankau, liten stad i Böhmen, 50
km s.ö. om Prag. — Slaget vid J. 24A 1645
utkämpades mellan svenska huvudkåren under
Tors-tenson, 15,000 man, och de sannolikt jämstarka
kejserliga, bayerska och sachsiska trupperna
under Hatzfeld. Terrängen på slagfältet var för
levererande av en regelrätt batalj efter dåtida
förhållanden ovanligt bruten, skogig och
svåröverskådlig. Det svenska artilleriet bidrog i
mycket hög grad till den förkrossande seger, som
de svenska trupperna under Torstensons
skickliga ledning vunno efter en lång och blodig
kamp. Segrarnas förluster kunna uppskattas till
3,000—4,000 man, de slagnas till över 8,000 och
hela artilleriet. Kejsarens arvländer n. om Donau
lågo efter segern öppna för svenskarna. — I
samtida och senare skildringar benämnes slaget ofta
felaktigt slaget vid J a n k o w i t z, som emellertid
är en ort c:a 20 km v. om J. — Litt.: ”Slaget vid
Jankow. Minnesskrift utarb. och utg. av
Försvarsstabens krigshistoriska avd.” (1945). S.Bn.
Jan’kowitz [-åvits], se Jankov.
Jan Mayen [majj’an], ö i Norska havet på 710
n.br., 1,000 km från Norges, 500 km från
Grönlands kust; 371,8 km2, största längd i n.ö.—s.v.
54 km, på smalaste stället blott 2,5 km. ön är
att anse som en väldig vulkan, vilken stiger upp
från ett havsdjup av 2,000—3,000 m; den
uppbygges helt av vulkaniska bergarter, trakyt, basalt,
tuff och aska. I n.ö. reser sig den overksamma
vulkanen Beerenberg (2,340 m ö.h.), täckt av en
iskalott med flera glaciärer. S.v. delen bildar en
platå med kratrar, den högsta Elisabettoppen (843
m ö.h.). Vulkanutbrott äro kända från 1732 och
1818; jordskalv äro ej ovanliga. Floran är fattig
men räknar dock av högre växter 41 arter. Av
däggdjur är endast polarräven inhemsk på ön;
vid kusten finnas åtskilliga sälarter. Fågellivet
är mycket rikt, och massor av sjöfågel häcka vid
kusten. J. ligger mitt i de norska sälfångarnas
viktiga fångstfält, ”Vestisen” (drivisområdet från
Island till Spetsbergen), och norska fångstlag
övervintra stundom här för rävjaktens skull.
— 1015 —
— 1016 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
