Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Janse, 2. Olov - Janse, Pehr - Jansemin - Jansen och Janssen - Jansen, Cornelis - Janssen, Jules - Janssen, Johannes - Jansen, 1. Jens Jonas - Jansen, 2. Einar - Janssen, Börge - Jansen, HermannJanssen, Luplau - Jansen, Max - Janssen, Herbert - Janssen, Werner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JANSE
titel vid Paris univ. 1934. J. har dels för franska,
dels för amerikanska museer företagit
arkeologiska och etnologiska forskningsresor och
utgrävningar i Indokina och på Filippinerna och är
sedan 1942 lecturer vid Harvard Univ. Bland hans
skrifter märkes ”Le travail de 1’or en Suède å
1’époque mérovingienne” (dr-avh. 1922).
Janse, Pehr David Albert, militär (f. 31/i
1893), officer vid Skånska dragonreg. 1913, kapten
vid Generalstaben 1926, där han blev major 1935
och överstelöjtnant 1937, överstelöjtnant vid
Södermanlands reg. 1938, överste och chef för
Gotlands inf.-reg. 1941, inspektör för pansartrupperna
1942, stf. militärbefälhavare vid 4æ
militärbefäls-staben 1945, generalmajor 1948. J. är sedan 1947
ordf, i Föreningen för befrämjande av
skolungdomens vapenövningar.
Jansemin [zaDsmäo’], författare, se Jasmin.
Jansen och Janssen. Dessa uppslagsord ha
sammanförts till e n artikelserie. Se även Jannsen,
Jantzen, Janzén och Jeansén.
Jansen, C o r n e 1 i s, nederländsk teolog (1585
—1638), prof, i Louvain 1630, biskop av Ypres 1636.
J. bekämpade i anslutning till Augustinus’
nåde-lära (”Augustinus seu doctrina S. Augustini de
humanae naturae sanitate, aegritudine, medicina”,
1640) den katolska teologiens pelagianska
tendenser. Jfr Jansenism.
Janssen [zaDsänn’], Pierre Jules César, fransk
astrofysiker (1824—1907). J., som 1875 blev den
förste direktorn för det av franska staten på hans
initiativ inrättade astrofysikaliska observatoriet i
Meudon vid Paris, har huvudsaki. ägnat sig åt
studiet av solen. Han har observerat ett flertal
totala solförmörkelser, och under en av dessa, i
Guntur i Indien 18/s 1867, använde han för första
gången spektroskopet som hjälpmedel och gjorde
därvid epokgörande iakttagelser. Genom att
studera protuberansernas spektrum fann han, att
dessa bestå av glödande gaser, framför allt
vät-gas. Samtidigt fick han idén till en metod att
med spektroskopets hjälp iakttaga
protuberansernas spektrum och form, även när solen ej var
förmörkad, en upptäckt, som samtidigt gjordes av
den engelske astronomen N. Lockyer. J. påvisade
även, att vissa linjer i solens spektrum, som han
kallade ”telluriska”, härröra från jordens atmosfär,
och han nedlade stort arbete på att skilja dessa från
de solen tillhöriga linjerna. För detta ändamål
upprättade han bl.a. 1892 ett observatorium på Mont
Blanc, 4,810 m ö.h. 1895—97 var J. president för
Société astronomique de France, till vilken
förening han 1896 skänkte ett större belopp, varmed
Prix J. instiftades, som i regel utdelas varje år
för förtjänstfullt astronomiskt arbete. J:s
viktigaste arbeten finnas i Meudon-observatoriets
”An-nales” samt i franska vetenskapsakad:s
publikationer. M.
Janssen, Johannes, tysk historiker (1829—
91), gymnasielärare, känd framför allt genom sin
”Geschichte des deutschen Volkes seit dem
Aus-gang des Mittelalters” (8 bd, 1878—94). J. ville
här, i mots. till den härskande protestantiska
historieuppfattningen, visa, att det andliga, särsk. det
religiösa livet före reformationens början borde
tecknas i betydligt ljusare färger, än som skett,
och att de många missbruk inom kyrkan, som
skildrats av reformatorerna, framhävts alltför
starkt för att ge relief åt den nya rörelsen; i stället
ville J. markera reformationens mindre
fördelaktiga sidor. Trots stark tendens och delvis
missvisande utnyttjande av källmaterialet har J:s verk
dock, icke minst genom den livliga diskussion det
framkallade, verkat befruktande på vetenskapen;
man framhåller numer det starka religiösa intresse,
som gemensamt utmärker såväl tiden före som
under reformationen. — Litt.: L. v. Pastor, ”J. J.”
(1892). Pastor har även utg. de sista, postumt
utkomna delarna av J:s verk och ombesörjt senare
uppl. av detsamma. I.A.
Jansen. 1) Jens Jonas Elstrand J., norsk
teolog (1844—1912). Sina teorier om predikans
utgestaltning framlade J. i ”Forkyndelsen” (1906;
sv. övers. ”Evangelisk förkunnelse”, 1913).
2) E i n a r J., den föreg:s son, arkivman (f.
1893), statsarkivarie i Bergen sedan 1934. J. har
bl.a. utg. ”Det suspensive lovvetos anvendelse i
norsk konstitutionel praksis” (1921), blev 1924
jämte E. Bull red. för ”Norsk biografisk
leksikon”, fr.o.m. bd 7 (1936) red. av A. W.
Brög-ger och J.
Janssen, Christian Victor B ö r g e, dansk
författare (1867—1933), bekant för sina talrika populära
historiska romaner, bl.a. ”Jomfruen fra Lucca”
(1904), ”Kongelig Naade” (1905), ”Prinsessen”
(1906) och ”Bente Gyldenlöve” (1910); de fortsätta
harmlöst och föga konstnärligt H. F. Ewalds
förf.-skap. De flesta äro övers, till svenska.
Jansen, H e r m a n n, tysk arkitekt och
stads-planeexpert (f. 1869), prof, vid Tekniska högsk. i
Berlin 1923—35. J. har ofta anlitats i
stadsbygg-nadsfrågor såväl inom som utom Tyskland och
har uppgjort generalplaner för bl.a. Stor-Berlin
(1910), Ankara (1929) och Madrid (1930).
Janssen, L u p 1 a u, dansk målare (1869—1927),
porträtt- och genremålare. Särsk. har J. blivit
uppskattad för sina älskvärda
barnframställningar. Han har också ägnat sig åt grafisk och
dekorativ konst. Han var länge lärare vid Köpenhamns
tekniska skola.
Jansen, Max, tysk historiker (1871—1912),
prof, i München 1908, utgav från 1907 ”Studien
zur Fuggergeschichte”, från 1910 ”Historisches
Jahrbuch”. Som huset Fuggers arkivarie kom J.
att ägna denna familjs historia speciella
forskningar. Av hans arbeten böra nämnas ”Die Anfänge
der Fugger” (1907), ”Jacob Fugger, der Reiche”
(1910).
Janssen, Herbert, tysk sångare, baryton (f.
1895), var 1922—38 engagerad vid statsoperan i
Berlin, fr.o.m. 1938 vid Metropolitan i New York.
J., som även är utmärkt romanssångare, har med
stor framgång gästspelat på andra europeiska
och amerikanska operascener, bl.a. vid festspelen
i Bayreuth.
Janssen [jänsn], Werner, amerikansk
tonsättare och dirigent (f. 1899), studerade för
Chad-wick, Converse och Friedheim samt i Rom, där
han först framträdde som dirigent (1931),
gäst-dirigerade de följ, åren i Europa, bl.a. i
Helsingfors, där han hade stor framgång som
Sibelius-tolkare. J. har komponerat scenmusik,
orkesterverk, 2 stråkkvartetter samt annan kammarmusik
för olika besättningar.
— 1019 —
— 1020 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
