Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Geologi och terrängförhållanden - Klimat - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
och en ö. sedimentär zon med paleozoiska och
tertiära sedimentbergarter. Den största av
öar-na är Okinawa. V.Hn.
Klimat. J. har ett mildare klimat än östasiens
fastland på motsv. breddgrad, beroende på det
maritima läget och på inverkan av havsströmmar.
Kuroshio-strömmens varma vattenmassor, som
komma från s., gå med sin huvudgren efter J:s
östkust upp till 38° n.br. om vintern och 410 om
sommaren. Samtidigt går en sekundär gren,
Tsu-shimaströmmen, in mellan Riu-kiu-öarna och
fortsätter längs västkusten av Hondo, varigenom
hamnarna här hållas isfria. Däremot komma kalla
strömmar norrifrån efter öarnas östkuster, efter
Hondo ned tills de möta Kuroshio, som här på gr.
av jordrotationens inverkan drives ut från kusten.
•— På Hokkaidos östkust är medeltemp. för
kallaste mån. (febr.) —5°3, för varmaste (aug.) I7°4j
i öns inre är vintern strängare. Tokyo har under
jan. 2% aug. 25^4, Formosa jan. 13% juli 27°?.
— Det egentliga J. ligger inom samma
breddgrads-bälte som Medelhavsområdet och inom den del
av detta bälte, som behärskas av monsunvindarna.
Om sommaren sugas dessa in mot lågtrycket över
den uppvärmda kontinenten och ha därför en s.—
s.ö. riktning; om vintern är riktningen den
motsatta. Därför ha östkusterna och bergens ö.
sluttningar sommarregn, västsidan vinterregn.
Nederbörden är överallt mycket riklig men minskar i
allm. mot n. Tokyo har 1,470 mm årsnederbörd.
— S. J., särsk. Formosa och Riu-kiu-öarna, är
under juli—okt. utsatt för häftiga virvelstormar, s.k.
taifuner. — Snön samlas till betydande täcke över
Sachalin och Hokkaido men faller sällan över de
sydligare öarna och ö. Hondo. — Om vintern
kommer drivis ned efter Kurilerna ända till
Ha-kodate. F.Hj.
Växtvärld. I J. är nederbörden överallt utom på
en del av Formosa så riklig under alla årstider, att
skogen blir den naturliga vegetationstypen. J:s
stora utsträckning i n. och s. och de talrika höga
bergen förorsaka emellertid, att ett flertal
växtregioner finnas representerade på ögruppen. På
Kurilerna härskar barrskogen med Pinus pu’mila
som karaktärsträd. Redan på Sachalin och på
Hokkaido stiger barrskogen, kännetecknad av en
nästan ogenomtränglig, snårig undervegetation,
upp i bergen. Men på de nedre sluttningarna växer
bambu. På Hokkaido härskar den vinterkala
lövskogen i låglandet med ekar, askar, björk, kastanje,
alar, pilar och trädumbelliferer. Denna
lövfällan-de skog karakteriserar även n. Hondo ända till
37° n.br. Den består av bok, många arter lönn,
poppel, björk, kastanjeträd, ask, ek, lövfällande
lager och magnolior. I gläntorna växa syren,
Evo’nymus, jättestora PetasVtes, umbelliferer och
ormbunkar. I lövskogen finnas även barrträd, och
med densamma omväxla slutna barrskogar av tall,
gran, idegran och japansk ceder. I mellersta J.
kan man urskilja följande regioner. Upp till 500
m tallskogar (Pinus Thunber’ gii) med ständigt
gröna ekar, myrtenväxter, lager, kottepalmer (Cycas).
Till 1,100 m nå barrskogar (Cryp tomer’ia) med
inslag av sommargröna träd (äkta kastanj,
Magno’-lia) och till 1,700 m granskog (Ab’ies firma) med
sommargröna ekar, bokar och askar. Den övre
barrskogsregionen med Abies VeVtchii och Lar’ix
Kaempfe’ri täcka landskapet upp emot 2,500
m. Därpå följa låga buskskogar av tall (Pinus
par-viflo’ra) till 2,800 m. Slutl. vidtager den alpina
risheden av kråkbär, odon, en, skvattram o.s.v.
Redan n. om 370 n.br. börja i låglandet ständigt gröna
lövträd uppträda i den lövfällande skogen, och s.
om denna linje bli de förhärskande. Den ständigt
gröna skogen är den naturliga vegetationstypen på
s. Hondo, Shikoku och Kyushu och består av flera
Quercus-arter, med TernströVmia japo’nica som
undervegetation, el. är den en blandskog av ek,
lager, magnolior, ända till 10 m höga kamelior,
Ilex-arter, flera arter tall. Längst i s. tillkomma
även mera tropiska element, ss. Ficus-arter, palmer
(Livisto’na chine’nsis) och Cycas revolu’ta. Av de
ursprungliga skogarna är dock mycket litet bevarat
i s. J., ty i denna subtropiska zon når det för J.
karakteristiska åkerbruket sin rikaste utveckling.
Skogen har fått vika, och där dess plats ej intages
av kulturmark, ser man i stället ända till 20 m
höga bestånd av bambu, varav mer än 50 arter
anträffas, som här bilda sekundärvegetationen. Men
de stora risfälten samt odlingarna av te, bomull
och sockerrör prägla här mestadels landskapet.
På Kyushu går den ständigt gröna skogsregionen
upp till 1,100 m, där den avlöses av den vinterkala.
På Riu-kiu-öarna, där vintern i låglandet är mild
och frostfri, blir det rent tropiska inslaget i skogen
starkare. På kusterna växa sålunda Pan’danus,
och palmerna spela nu en större roll. I bergen är
däremot den rent subtropiska vegetationen
förhärskande. På den sydligaste av Riu-kiu-öarna
har man Asiens nordligaste förekomst av
skogbildande mangrove, huvudsaki. högstammig
Rhizoph’o-ra mucrona’ta och ett par andra arter. Om
vegetationen på Formosa se d.o.; jfr Skogsbruk nedan.
— J:s flora är ytterst artrik och känd för sina
praktfulla former. Kulturbygderna präglas om
våren av de talrika, praktfullt blommande
körs-bärsarterna. Lackträdet (Diospy’ros kaki) och
kastanjeträdet odlas längs risfälten. Många svens
ka prydnadsväxter härstamma från J., ss.
arter av Prunus, DierviWa, AzaVea och
Chrysan’-themum. [J.FJH7.
Djurvärld. J. hör i djurgeografiskt hänseende till
den palearktiska regionen, och djurvärlden visar
släktskap dels med n. Kinas och Manchuriets, dels
med Nordamerikas djurvärld. Bland de o. 50
däggdjursarterna märkas 10 fladdermöss, en
grävande mullvadslik insektätare, ett par björnar, en
även av frukter levande mårdhund, som lämnar
ett värdefullt pälsverk, några mårdar, en grävling,
en sjusovare och en ”flygande” ekorre. I n. delen
förekomma en mindre hjortart, vildsvin och den
sällsynta havsuttern, i s. en ap- och en antilopart. O.
400 fågelarter äro kända från J., däribland ett
30-tal endemiska. Sångfåglarna äro rätt få, bland
dessa en näktergal, fasaner, nägrar och
vattenfåglar talrika. Bland kräldjuren märkas 2 i
sötvatten vanliga sköldpaddor, en gecko, flera arter
ormar, bland groddjuren jättesalamandern.
Insekterna äro talrika, havsfaunan mycket rik,
sammanhängande med J :s långa utsträckning i n. och s. samt
mötet av kalla och varma havsströmmar. O.Cn.
Befolkning och bebyggelse. I rasbiologiskt och
kulturellt avseende äro japanerna av mongoloid
härkomst, och mongoloida drag dominera. Icke
— 1035 —
— 1036 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
