Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
tiska sällskap, ofta sammansatta av exsoldater,
som genom mord och våldsdåd gentemot
misshagliga sökte ge eftertryck åt sina chauvinistiska
idéer och i regel hade folkopinionen på sin sida.
— Kejsarens auktoritet var stor och snarast
stadd i ökning. Den vid restaurationen som
statsreligion proklamerade shintoismen innebar
bl.a. en direkt kejsarkult. Personligen ha dock
kejsarna haft svårt att ingripa gentemot alla de
mer el. mindre officiella organ, som handlade i
deras namn. Varken Mutsuhitos son Y o s h
i-hito (regeringsnamn Taisho, 1913—26) el.
dennes son H i r o h i t o (regeringsnamn Showa,
från 1926) synas ha utövat något större
inflytande. Den senare har dock vid åtskilliga
tillfällen sökt moderera militärernas aggressiva
politik. — Bredvid dessa olika maktfaktorer har
riksdagen haft svårt att göra sig gällande, så
mycket mera som den tidvis varit ganska
korrumperad. Valen ha icke heller varit helt fria
och ha i regel utfallit till den sittande regeringens
favör. Genom sitt inflytande på
regeringsbildningen ha genron och militärkretsarna försvårat
tillämpningen av ett parlamentariskt system.
Ofta var det för en regering viktigare att ha
militärkretsarnas än riksdagens förtroende. Under
1900-talet framträdde nya partibildningar. 1900
grundades ett liberalt parti, Seiyukai, av Ito,
som då stod i motsatsställning till de
oligarkis-ka kretsarna under Yamagata. Det utvecklades
senare i konservativ riktning och stod armén
och jordägarna nära. I motsats härtill bildades
1915 ett konstitutionellt parti, Kenseikai, senare
kallat Minseito, som var orienterat åt
handels-och industrikretsarna men också hade stöd inom
flottan. Om båda liksom om de japanska partierna
över huvud gäller, att de mera hade karaktär av
persongrupperingar än egentliga idépartier.
Under 1900-talets första decennier växlade av
Yamagata och militärkretsarna dominerade
regeringar med mera moderata sådana av det Ito
närstående Seiyukaipartiet. Ito blev efter
ryskjapanska kriget generalresident i Korea och i
realiteten landets styresman. Den hårdhänta
japanska politiken väckte emellertid stark
opposition, och 1909 mördades Ito av en koreansk
nationalist. Följ, år införlivades landet under
namnet Chosen i det japanska imperiet.
Samtidigt sökte J. tillgodose sina intressen i
Manchu-riet och i Kina men stötte här på motstånd
från USA, som förfäktade den ”öppna dörrens
politik” och ville återställa Kinas suveränitet
över Manchuriet, bl.a. genom att möjliggöra
inlösen av de japansk- och ryskägda järnvägarna.
I detta läge enades J. och Ryssland 1910 om en
överenskommelse, som gjorde s. Manchuriet till
en japansk och n. till en rysk intressesfär. —
Vid 1 :a världskrigets utbrott gick J. med i
kriget på Englands sida, mycket mot dettas önskan,
då det icke ville släppa J. löst i Fjärran östern.
1914 besatte J. de tyska besittningarna i
Östasien, Kiaochou på Shantunghalvön samt
ögrupperna Marianerna, Karolinerna och
Marshallöarna, vilka i hemliga avtal garanterades av J :s
bundsförvanter. Med stormakterna upptagna av
det europeiska kriget fann J. sedan tillfället
lämpligt att göra en framstöt i Kina. 1915
över
lämnades till Kinas president, Yüan Shi-kai, en
serie krav i fem grupper, de 21 punkterna. De
inneburo, att J. skulle överta Tysklands
besittningar på Shantunghalvön samt där och i andra
delar av Kina erhålla ytterligare koncessioner
på järnvägar, industrier och gruvor, varjämte
japanska medborgare skulle få förvärva jord i
Manchuriet. Kraven riktade sig också mot andra
makter: utan J:s tillstånd fingo inga järnvägar
byggas med utländskt kapital i Manchuriet el.
i Fukien, ej heller fick Kina till någon annan
makt avträda el. utarrendera hamnar el. andra
områden. Längst gingo kraven i 5:e gruppen,
enl. vilka japaner skulle anställas som rådgivare
åt kinesiska regeringen och vidare få kontrollera
polisväsendet i alla större städer. Ett
uppfyllande av dessa vittgående fordringar skulle ha
gjort Kina till ett japanskt protektorat. De
väckte också stark förbittring i Kina och
irritation i USA och England. Efter utdragna
förhandlingar ställde J. ultimatum, där dock den 5:e
gruppens långtgående krav ställts på framtiden.
Kina måste då böja sig. I praktiken blev
emellertid överenskommelsen aldrig fullt genomförd.
J:s inflytande i Kina var dock stort, särsk. efter
Yüans död 1916, då en J. närstående militärklick
tog makten i Peking och erhöll stora japanska
lån. — Efter Rysslands sammanbrott öppnades
ett nytt fält för den japanska expansionen. I
samarbete med tjeckiska och vitryska trupper
företog J. jämte andra makter men med långt
större styrkor en intervention i ö. Sibirien 1918.
1920 drogo övriga makter sina trupper tillbaka,
sedan tjeckerna evakuerats. De japanska
trupperna kvarstannade emellertid i Manchuriet och
höllo fortfarande Vladivostok besatt. S.å.
ockuperade de även n. Sachalin. 1922 måste dock J.
efter påtryckning från USA utrymma
Manchuriet och Vladivostok. Först 1925 ägde den
slutliga avvecklingen rum genom ett fördrag, där J.
erkände Sovjetregimen och återställde n. Sachalin.
Den förfelade sibiriska expeditionen blev en
vändpunkt. Finansiellt hade den svårt belastat
det av efterkrigsdepressionen drabbade J., som
redan tidigare hade ekonomiska svårigheter.
Dessutom hade den väckt stark misstro hos J:s forna
allierade, som också irriterats av dess
kinapoli-tik. För USA:s del kommo därtill
misshällighe-ter i samband med amerikanska undantagslagar
mot den japanska immigrationen i Kalifornien.
I Versaillesfreden 1919 hade J. trots Kinas
protester och USA:s kallsinniga hållning stadfästs
i sitt innehav av de tyska områdena på
Shantunghalvön och dessutom erhållit de tyska
stilla-havsöarna som mandat. I Kina väckte detta
stark förbittring och besvarades med en
omfattande bojkott av japanska varor, och 1920
störtades den japanvänliga pekingregimen av en
annan militärklick. Det ändrade läget kom till
synes, när stillahavsproblemen togos upp vid
Washingtonkonferensen 1921—22. I ett
niomakts-fördrag garanterades Kinas territoriella integritet
och fastslogs alla makters rätt att delta i dess
handel. Vidare slöts ett stillahavsavtal mellan
USA, England, Frankrike och J., som utgjorde
en rätt värdelös ersättning för den nu
avvecklade engelsk-japanska alliansen. Ett annat
för
— 1049 —
— 1050 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
