Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN_____________________________________________
avskurits från sina främsta råvaruområden och
avsättningsmarknader i Manchuriet och Kina. Den
kinesiska kommunismens framgångar ha numera
ytterligare komplicerat situationen. Samtidigt har
härigenom J:s betydelse som framskjuten
amerikansk bas ökats. B.K.;S.A.N.
Författning. J :s nu gällande författning
promul-gerades 3/n 1946 av kejsar Hirohito, som därvid
icke blott sanktionerade densamma utan också
förklarade den ha tillkommit i överensstämmelse
med de regler, som 1889 års författning själv
angivit för sin revision. Någon egentlig
kontinuitet med denna kan dock knappast anses existera.
När kejsar Mutsuhito promulgerade 1889 års
författning, förklarade han den vara en gåva av en
furste, som skulle veta att till kommande släkten
oförkränkta överantvarda de
suveränitetsrättighe-ter, som han ärvt från sina förfäder. I förordet
till 1946 års författning är det däremot J:s folk,
som har ordet. Genom vederbörligen valda
representanter proklamerar det, att högsta makten
vilar hos folket, och fastställer den konstitution,
som följer. Alla författningar, lagar och
förordningar, som stå i strid därmed, återkallas. Även
till sitt innehåll är den nya författningen av helt
annat slag än den gamla. Medan 1889 års
författning var modellerad efter preussiska
förebilder, ger 1946 års författning uttryck för de
principer, som behärskade de anglosaxiska
segrarmakterna betr, såväl den konstitutionella
maktdelningen som individens rättsliga ställning och
staternas inbördes relationer.
De internationella förhållandena ihågkommas
redan i ingressen på så sätt, att folket förklarar
sig för sig självt och efterkommande vilja trygga
resultaten av en fredlig samverkan med alla
nationer och för bevarandet av sin existens lita till
de fredsälskande folkens rättrådighet. All
världens folk ha rätt att leva i fred, fria från
fruktan och nöd. I kap. 2 avstår det japanska folket
för alltid från krig som en nationens
suveräni-tetsrätt och bruket av våld som ett medel att
avgöra internationella tvister. Ingen krigsmakt
skall framdeles upprätthållas vare sig till lands,
sjöss el. i luften. Statens rätt att föra krig
erkännes icke.
Den 31 artiklar omfattande rättighetskatalog,
som inrymmes i kap. 3, skiljer sig på så sätt
från motsv. kap. i 1889 års författning, att det
senare i fråga om de individuella rättigheternas
närmare avgränsning genomgående hänvisade till
lagstiftningen, medan det förra i de flesta fall
uttömmande anger deras innehåll. De
grundläggande mänskliga rättigheterna förklaras tillhöra
folket självt som eviga och okränkbara
rättigheter. Några artiklar äro kopierade efter
amerikanska rättighetsförklaringar. Men sin
förklaring i stort ha de i en önskan att avlägsna
feodala rester och häva åtskillnader mellan sociala
klasser, kön, religioner, man och hustru, rik och
fattig. Alla medborgare äro lika inför lagen.
Folket har en oavhändlig rätt att till- och avsätta
sina ämbetsmän. Åt envar tryggas petitionsrätt,
samvets-, religions-, yttrande- och pressfrihet
liksom frihet att flytta inom riket och att emigrera.
Träldom får blott förekomma som straff för brott.
Äktenskapet skall baseras endast på
kontrahen
ternas ömsesidiga samtycke. Skydd mot
godtycklig häktning stipuleras genom detaljerade
bestämmelser. Tortyr förbjudes. Äganderätten får ej
kränkas. Också tillerkännas individerna vissa
socialpolitiskt betonade rättigheter. Staten
förbinder sig att verka för höjandet av den sociala
välfärden och det allmänna hälsotillståndet och
att ge envar den uppfostran, som svarar mot
hans begåvning. Alla ha rätt att få arbete
liksom skyldighet att utföra ett sådant.
Från det konstitutionella maktdelningssystemet
har kejsaren helt eliminerats. En sådan skall
visserligen finnas som en symbol för staten och
för folkets enhet, men mer än en symbol och en
värdighet är den forna kejsarmakten numera icke.
Uttryckligen frånkännes kejsaren all rätt att
befatta sig med rikets styrelse. Hans uppgifter äro
även legalt sett av lika representativ art som
den engelske konungens. Han utnämner
premiärministern och högste domaren, men efter
det att riksdag, resp, kabinett i kraft av dem
redan i författningen tillerkänd rätt givit
anvisning på vem som skall bli den höga postens
innehavare. Författningen tillerkänner honom
också rätt att utföra en rad handlingar på folkets
vägnar, ss. att promulgera tillägg till
författningen samt lagar och traktater, att sammankalla
riksdagen, upplösa representanthuset, bekräfta
ministerutnämningar och mottaga sändebud. Men
då till varje sådan handling kräves kabinettets
godkännande, kan man förstå, att
grundlagsstif-taren icke däri ser en utövning av den
verkställande makten. Juridiskt sett är det endast ett
skuggkejsardöme, som alltjämt går i arv inom
det kejserliga huset enl. en huslag, som numera
stiftas av riksdagen. Den moraliska betydelse,
som kejsarvärdigheten alltjämt har, bör
fördenskull icke underskattas.
Riksdagen är det högsta statsorganet och
det enda, som kan stifta lag. Den består av två
hus, representanternas hus och
senaten. Båda utgöras av valda ledamöter, som
representera folket. Antalet led. av vartdera huset
bestämmes genom lag. Detsamma gäller om de
fordringar, som ställas såväl på husens led. som
på deras valmän. Dock må ingen diskvalificeras
med hänsyn till ras, trosbekännelse, kön, social
ställning, härstamning, uppfostran, egendom el.
inkomst. Representanterna utses för 4 år, men
mandattiden kan förkortas genom upplösning.
Senatorerna utses för 6 år, men förnyelse till
hälften äger rum vart 3:e år. Valdistrikt, valsätt
o.d. bestämmas genom lag. Ingen kan vara medl.
av båda husen på en gång. Gottgörelse
bestämmes genom lag. En ord. riksdagssession
sammankallas en gång om året. Kabinettet kan
sammankalla riksdagen till e.o. session och måste så
göra, om mer än V» av någotdera husets medl.
så begära. Om representanternas hus är upplöst,
kan senaten ej fungera, såvitt icke kabinettet i
händelse av nödläge sammankallar det. Åtgärder,
som den då vidtar, skola anses som provisoriska
och förlora sin giltighet, om de icke bekräftas av
bägge husen 10 dagar efter nästa sessions början.
Intetdera huset är beslutmässigt, om icke minst
Vs av dess medl. äro närvarande. Majoriteten
fäller utslaget, när ej annat bestämts.
Förhand
— 1063 —
— 1064 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
