Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
rande mot 15—20 års produktion i USA. De
japanska oljeförekomsterna ligga längs Japanska
havet ända från Hokkaidos nordspets till Niigata,
och de två viktigaste oljefälten äro Akita (73%
av produktionen) och Niigata (24%). 1948
producerades 163,200 t, en ringa del av den normala
förbrukningen. — Järnfyndigheterna beräknas till
80 mill. t (mindre än en årsförbrukning i USA)
och ligga i svårtillgängliga delar av Hokkaido
och n. Honshu. 1948 producerades 556,000 t,
huvudsaki. från gruvorna i Kamaishi och
Sen-nin på n.ö. Honshu. Bl.a. malmfyndigheter
märkas koppar (produktion 1948 54,000 t), guld, bly
(10,600 t), zink (21,120 t), manganmalm (90,000
t), krom och nickel. Slutl. producerades 3,372,000
t svavelhaltig pyrit.
J :s bergrika natur och rikliga nederbörd
gynnar uppkomsten av synnerligen stora
vattenkraftstillgångar, vilka beräknas till 10,8
mill. kW (varav 4,8 mill. kW voro utbyggda
1936). 80% av den elektriska kraftförbrukningen
utvinnas ur vattenkraft, och J. överträffas endast
av USA och Canada med hänsyn till utnyttjad
kraft. 55 % av kraften åtgå till industrien, resten
till belysning. Det finns nog icke många
japanska hem utan elektriskt ljus. Då flodernas
nederbördsområden äro små och vattenmängden
därför ringa, har följden blivit en stark
decentra-lisation av kraftverken, vilka i allmänhet äro
ganska små. De största elektriska
anläggningarna ligga vid floderna Shinano, Kiso, Tone och
Fuji, alla på den mell. och bredaste delen av
Honshu, icke långt från 3 av landets 4 stora
industricentra: Tokyo-Yokohama, Osaka-Kobe,
Kyoto och Nagoya.
Industri. J. kom sent med i den moderna
industriella utvecklingen, men sedan landet 1868
väl blivit tillgängligt för utifrån kommande
impulser, fick industrialiseringen ett explosionsartat
utvecklingsförlopp. På regeringens initiativ
grundades mönsterindustrier och införskaffades
specialister, men efter någon tid övergick industrien i
privat ägo, och fram till 2:a världskriget låg
produktionskontrollen helt i händerna på några
få, mycket förmögna släkter, kallade Zaibatsu
(”finansklicken”), av vilka husen Mitsu och
Mitsubishi äro de mest kända. Industrien
inriktades i första hand på försäljning av produkterna
på den utländska marknaden, beroende dels på
de japanska böndernas dåliga köpkraft, dels på
behovet att för den sålunda erhållna valutan
inköpa råmaterial. Ett särdrag i den japanska
industrien är, att den endast i mycket ringa grad
begagnar sig av inhemskt råmaterial.
Industriområdena sträcka sig i ett långt, smalt bälte
från Kwanto-slätten längs stillahavskusten till
Nagoya, vidare över Kinki-området längs båda
sidorna av Japanska innanhavet till Nagasaki på
Kyushu. Närheten till havet är en viktig
förutsättning för framforslandet av råmaterial och för
produkternas avsättning. Industrien drives dels
av några mycket stora koncerner, dels av en
oräknelig mängd småföretag, som närmast ha
karaktär av hemindustri; hälften av J:s
industriarbetare äro sysselsatta i företag med mindre än
5 arbetare. 1947 hade J. 108,800
industrianläggningar, som sysselsatte 2,750,000 arb. och produ-
Skomakare förfärdigar japanska träsandaler.
cerade varor till ett värde av 299,895 mill. yen.
Den viktigaste industrien är (1947) den kemiska,
vars produktionsvärde utgör 17,8% av
totalproduktionen (1938 17,6%). Därnäst följer
metallindustrien med 12,3% (1938 23,8 °/o), träindustrien
med 11,4 °/o (1938 2,3 °/o) och textilindustrien med
11,0% (1938 20,3%). Textilindustrien i synnerhet
led svårt avbräck under 2:a världskriget; 1947
voro endast 2,8 mill. bomullsspindlar i gång mot
13 mill. 1938. Bomulls- och silkeindustrierna äro
de viktigaste grenarna av textilindustrien; de
producera alltjämt för export. Ullindustrien
däremot är av ringa vikt, och konstsilkeproduktionen,
1937 världens största, har under 2:a världskriget
nästan förlorat all betydelse. Järn- och
stålindustrien, som nådde sin höjdpunkt 1943 med en
produktion av 4,4 mill. t tackjärn och 7,8 mill. t
stål, producerade 1948 endast 840,000 t tackjärn
och 1,7 mill. t stål. Stor betydelse hade
varvsindustrien; 1937 var J., vad denna industri
beträffar, nr 2 näst efter Storbritannien. Den
kemiska industrien är känd för sin tillverkning av
gödselmedel, cement, glas, papper och gummi.
Vid sidan av storindustrien finns i J. en
omfattande hemindustri med produktion för
hemmamarknaden. Hit räknas tillverkningen av vissa
japanska födoämnen, ss. nudlar, kakor och
bakelser, men även många andra
förnödenhetsar-tiklar, ss. mattor, lampskärmar, trätofflor och
-skor, keramik, lackarbeten, sidenvaror,
pappers-lampor och solfjädrar.
— 1075 —
— 1076 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
