Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Religiösa förhållanden - Undervisningsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
traktades som inkarnationer av buddistiska; i
kulten anslöt den sig till buddismen. På 1700-talet
uppstod en puristisk renässansrörelse under
ledning av de framstående lärde Motoori och
Hi-rata, och vid kejserliga restaurationen 1868
skildes shinto ut från buddismen, dess tempel
återställdes i sin primitiva enkelhet; man gjorde rent
av ett försök att med shinto som statsreligion
uttränga buddismen. Detta misslyckade fullst., men
shinto förblev J:s officiella kult och kejsarhuset
dess centrum. I okt. 1945 proklamerade de
amerikanska ockupationsmyndigheterna allmän
religionsfrihet, efter det att under 1930-talet och
fram till 2:a världskrigets slut shinto som ett
led i den totalitära ombildningen blivit
obligatorisk statsreligion, och i febr. 1946 avsade sig
kejsar Hirohito sin gudomliga värdighet. I
shin-totemplen förekomma i våra dagar morgon- och
aftonoffer, då präster (som annars ej skilja sig
från vanliga medborgare och ej leva i celibat)
i mässkrud frambära offer (små fat med ris,
frukt, grönsaker, fisk, fågel, sake), samt vissa
årsfester, då unga flickor utföra kagura och
norito läsas. Lekmannens kult består i ett kort
besök i templet, några bugningar, en
handklappning och kastandet av en skärv i en offerkista.
Helgedomarna, från stora tempel med en mängd
gårdar och byggnader ned till små bykapell av
enklaste typ, beräknades 1937 vara o. 110,000
med 15,873 präster. — J:s huvudreligion är
emellertid buddismen, som, först införd 552
e.Kr. och kraftigt spridd under de nästföljande
seklerna, helt dominerat det andliga livet i J.
på alla områden (litteratur, konst). Överförd
först genom koreansk och sedan kinesisk
förmedling befästes buddismen genom regenten
Sho-toku taishi (det äldsta stora templet, som även
finns i behåll, Horyuji vid Nara, byggdes av denne
607) och blev under Nara-perioden helt
förhärskande i huvudstaden Nara (templet Todaiji i Nara
från 700-talet finnes alltjämt kvar); vid hovets
överflyttning till Miako (Kyoto) uppväxte en
mängd nya tempel både i staden och på det
närbelägna berget Hieizan. Kyoto är alltjämt
huvudorten för de buddistiska kyrkorna. Inalles funnos
1936 o. 106,600 större och mindre buddistiska
tempel med o. 56,000 präster och prästinnor. Bland dess
förnämsta nuv. tempel märkas Kinkakuji
(”Guldpaviljongen”, byggt 1397, Zen-sekten); Myoshinji
(1300-talet, Zen-sekten); Sagano Shakado (o. 1700,
Jodo-sekten); Toji (700-talet, Shingon-sektens
huvudhelgedom); Tofukuji (1200-talet, en av
Zen-sektens huvudhelgedomar); Sanjusangendo (byggt
1132 med 33,333 bilder av Kwannon,
barmhärtighetens gudinna), Nishi Hongwanji (1591) och
Hi-gashi Hongwanji (1895), huvudhelgedomar för
Shin-sekten; Chionin (1630, Jodo-sektens
huvudhelgedom). Nuv. huvudriktningar äro: 1) T e n d a
i-sekten, grundad av Saicho, kallad Dengyo (d. 822
e.Kr.), en eklektisk ”katolsk” sammanslagning av
en rad tidigare smärre sekter, med huvudsäte på
berget Hiei (4,438 helgedomar 1934); huvudtemat
för Dengyo var, att varje människa är bestämd att
förr el. senare nå den buddistiska frälsningen och
saligheten (gentemot andra tidigare riktningar,
som hyllade en ”predestinationslära”). 2) S h i
n-g o n-sekten, grundad av Kukai, kallad Kobo daishi
(d. 835), en avläggare av den indiska tantrismen,
är en mysticistisk riktning, som verkar med
besvärjelser och stor prakt i kulten och strävar att
genom extas sätta bekännaren i helig enhet med
gudomen (11,975 helgedomar 1934). 3)
Jodo-sekten, grundad av Honen Shonin (”den helige
Honen”, d. 1212), en pietisk riktning, som
lägger huvudvikten vid förtröstan på Buddha
Ami-tabha (jap. Amita butsu), härskare i de saligas
paradis (8,283 helgedomar 1934)- 4) S h i
n-sek-ten, grundad av Shinran (d. 1262), en än
längre driven pietism än den föregående; den
förnekade helt gärningarnas betydelse och förkunnade
trons allena saliggörande kraft, emanciperade sig
därför från prästernas celibat och förde religionen
ut i vardagslivet (19,815 helgedomar 1934). 5)
Zen-sekten, införd från Kina 1191 e.Kr., lägger
huvudvikten vid meditationen (Zen = sanskr.
dhya-na, försjunkande) och allehanda andliga övningar,
som göra sinnet luttrat och starkt (20,725
helgedomar 1934). 6) N i c h i r e n-sekten, grundad av
Nichiren (d. 1282), en svärm-ande, som ivrade för
blind hängivenhet för vissa heliga skrifter, och en
arg nationalist, som ansåg japanerna vara Guds
utvalda folk (4,989 tempel 1934). — Buddismen
hade från 700-talet ända fram till o. 1600 stor
politisk makt, och de olika kyrkorna höllo sig med
betydande legotrupper. Oda Nobunaga (se ovan
sp. 1042) bröt genom ett 8-årigt fälttåg definitivt
kyrkornas världsliga makt, och under
1600—1800-talen har buddismen ej spelat någon politisk roll
men har alltjämt det starkaste greppet över den
japanska folksjälen. Dess tempelfester, med helig
musik, rökelse, pilgrimsfärder, litanior,
själamäs-sor m.m., äro utomordentligt populära.
Den katolska missionen i J. började med Frans
Xavier 1549 och nådde betydande resultat tack
vare i främsta rummet jesuiternas förmåga att
skickligt begagna sig av den politiska splittringen.
Den mot slutet av seklet starkt framträdande
riksmyndigheten fann emellertid i jesuiternas
verksamhet en fara för den nationella säkerheten
och igångsatte en förföljelse, som medförde
kristendomens utrotande och landets stängning 1637.
Det kristna arbetet återupptogs 1859 av den
amerikanska protestantismen med den holländske
missionären Guido Verbeck (d. 1898) som
ban-brytare. På 1880-talet gick kristendomen raskt
framåt särsk. på gr. av japanernas iver att
övertaga allt västerländskt. Sedan kom ett bakslag,
och det kristna arbetet har från 1890 endast
långsamt gått framåt. Missionen har huvudsakligast
varit koncentrerad till städerna, och den japanska
kyrkan, som delvis nått självständighet, är
väsentligen en medelklasskyrka. 1948 funnos i J.
inalles c:a 308,000 kristna, därav c:a 108,000
romerska katoliker. B.K.;G.W.L.
Undervisningsväsen. Under tidigare årh. stod
J:s undervisningsväsen under starkt buddistiskt
inflytande och hämtade, med Korea som
förmedlande länk, sina mönster från Kina. Vid mitten
av 1800-talet började detta inflytande minskas på
gr. av konfucianska strömningar.
Undervisningsväsendet organiserades efter franskt mönster
genom 1872 års skollag, vilken ligger till grund för
det moderna undervisningsväsendet i J. Denna
lag har senare kompletterats med nya förord-
— 1079 —
— 1080 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
