Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Undervisningsväsen - Tidningar - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
ningar, bl.a. från 1886, 1890 och 1919. Den sistn.
skapade bredare bas för folkundervisningen och
befrämjade skolbyggandet. Under 2:a
världskriget och den därefter följ, ockupationen har
J:s undervisningsväsen delvis brutits sönder, bl.a.
genom en förordning 1946 om utrensningar av
olämpliga lärare och läroböcker. Denna åtgärd
jämte andra omständigheter har skapat en brist
på o. 100,000 lärare, trots att man 1948 beräknade,
att 660,000 lärare voro i tjänst. Analfabetismen
ligger under io°/o, men skolklasserna på
lågstadiet omfatta ofta upp till 70 elever. 1947 infördes
en ny skolordning, som bl.a. tagit sikte på
decentralisering av skolans myndigheter, förenhetligande
av den högre skolundervisningen och ökad
sam-undervisning. Skolgången är obligatorisk för barn
mellan 6 och 15 år. Efter en 6-årig folkskola
följer en 3-årig mellanskola, varifrån eleverna
kunna fortsätta i 3-åriga högre skolor. Dimission
därifrån berättigar till inträde vid fackhögsk.
och univ. — Före 2:a världskriget funnos o. 2,000
kindergarten med c: a 152,000 elever, o. 26,000
folkskolor med c:a 12 mill. elever, o. 1,600 högre
skolor med c:a 815,000 elever och o. 1,600
handelsskolor med c:a 480,000 elever. — 1948 funnos
39 fackhögsk. och 6 univ. Av samtliga dessa
meddelade 36 samundervising mot endast 10 år
1938. Antalet högskolelever uppgick då till c:a
51,000 och universitetsstuderande till c:a 21,000.
De senare fördelas på univ. i Tokyo (grundat
j877), i Kyoto (1897), Tohoku univ. i Sendai
(*907), Kyushu univ. i Fukuoka (1910), Hokkaido
univ. i Sapporo (1918) och univ. i Osaka (1931).
— 1948 bildades ett nytt nationellt vetenskapligt
samfund, omfattande så gott som samtliga
vetenskapsgrenar och med c:a 44,000 medl. E.Bng.
Tidningar. En tidningspress i europeisk mening
fick J. på 1870-talet, då en rad tidn. grundades.
Den japanska pressen har sedan dess utvecklats
i nära anslutning till den västerländska. Bland
ledande dagliga tidn. före 2:a världskriget kunna
nämnas ”Hochi-Shimbun” (grundad 1872),
”To-kio-Nichinichi-Shimbun” (1872) och ”Jiji-Shimpo”
(1882), alla i Tokyo, ”Osaka-Mainichi-Shimbun”
(1876) och ”Osaka-Asahi-Shimbun” (1879) i
Osaka. Flera tidn. på engelska utkommo, bl.a. ”The
Japan Advertiser” och ”The Japan Times & Mail”,
båda i Tokyo, den senare red. av i USA
utbildade japaner, samt ”Japan Chronicle” i Kobe.
Under det de stora huvudstadstidn. vanl. voro
opolitiska, anknöto landsortsbladen ofta till ett
bestämt parti. Under 2:a världskriget utövade
inrikesministeriet censur över pressen i J.;
kommunistiska tidn. voro förbjudna. 1945 genomfördes
en presslag, som fastställde tryckfrihet för
pressen i J. Ledande tidn. efter kriget äro
”Asahi-Shimbun”, ”Mainichi-Shimbun” och
”Yomiuri-Shimbun”, alla i Tokyo. Domei, som 1936 blev
ledande nyhetsbyrå, ersattes 1945 med Kyodo
Tsushinsha. E.
Litteratur. Den japanska litteraturen börjar på
allvar först med kinesiseringsperioden på 600- och
700-talen, och det första alstret, ”Kojiki”,
historiska uppteckningar, är en på japanska med starkt
kinesiskt inslag skriven saml. myter och legender,
delvis säkerligen mycket gammalt gods. Verket
färdigställdes med hjälp av äldre uppteckningar
Teckningssal i en japansk småskola.
712 av de lärde O-no-Yasumaro. Jämte detta verk
äro vissa norito, shintoistiska ritualer, de äldsta
litterära minnesmärkena på japanskt språk. 720
skrevs en ”Nihongi”, J:s historia på kinesiska, och
under de följ. årh. går författarskapet på kinesiska
och japanska hand i hand, det senare befordrat av
den inemot 800 uppfunna stavelseskriften (kana).
De mest betydande alstren äro en mängd lyriska
dikter (orimmade, med rytm åstadkommen genom
regelbunden växling av 7- och 5-staviga rader),
som hopfördes i sammelverket ”Manyoshu”, ”de
tiotusen bladens samling” (innehåller 4,496 dikter,
varav 4,173 s.k. tanka, 31-staviga dikter). De
främsta diktarna i denna saml. äro H i t o m a r o (o.
700), A k a h i t o (första hälften av 700-talet),
O k u r a (d. 733) och Yakamochi (d. 785).
En liknande saml., ”Kokinshu”, sammanbragt i
början av 900-talet, innehåller 1,100 dikter, av ett
stort antal skalder, av vilka den främste var K
i-n o-T s u r a y u k i (d. 946). Denne blev också en
nyskapare på prosans område, dels genom ett
berömt företal till ”Kokinshu”, dels och framför allt
genom en resedagsbok, ”Tosa nikki”. Omkr. 1000
e.Kr. framträdde två begåvade kvinnor med
prosaverk: Murasaki Shikibu med
”Genji-Mo-nogatari”*, en brett lagd sederoman från
hovkretsarna i Kyoto, och Sei Shonagon med
”Ma-kura no soshi”, spridda anteckningar och
reflexioner. — Under riddarepoken blev det (vid sidan av
fortsatt lyrik i en lång rad saml., bl.a. den berömda
”Hyakunin isshu”) framför allt den historiska
romanen, som framträdde, främst representerad av
romanerna ”Heike-Monogatari”*
(Kamakuraperio-den) och ”Taiheiki” (Ashikagatiden). I Sei Shona-
— 1081 —
— 1082 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
