Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Konst - Litteraturanvisningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAPAN
Korin: Guldlackerat skrin med inläggning av bly och
pärlemor.
bevarat. Liksom tidigare är det främst
kultföremål. Under inflytande från den historicerande
tendensen under Sung gjordes efterbildningar i
brons av gammalkinesiska kärlformer men med
annan dekor än den ursprungliga. Svärd- och
rustningssmidet utvecklades rikt, men den
konstnärligt viktigaste delen, svärdssirningen, blev
historiskt överskådlig först under följ, tidsavsnitt.
Inom lackkonsten utgjordes dekoren framför allt
av landskapsmotiv. Guldlacken (guldstoff
pudrades över den ännu icke torra svartlacken) blev
mer och mer dominerande. I början av perioden
reste krukmakaren Toshiro till Kina för att
studera stengodset, och från denna resa brukar den
japanska keramikens historia räknas. Redan från
början stod den keramiska produktionen i intim
kontakt med Zen-buddismen och teceremonien.
Under Ashikaga fick teceremonien sin rikaste
utveckling, och den japanska keramiken
blomstrade med Seto som den viktigaste provinsen;
varan är enkel, oftast odrejad, grov och dekorerad
endast av den flytande glasyren. Först mot
1500-talets slut, då många koreanska krukmakare
kom-mo till J., började man dekorera genom skissartad
målning. Samtidigt gjordes det första porslinet
efter kinesiska lärdomar, men av brist på inhemsk
lera avstannade produktionen, för att upptagas
först kort efter 1600, sedan en korean funnit
lämplig lera. Man arbetade därefter i blått och
glasyr efter kinesisk förebild och efter seklets
mitt med rikare emaljfärger. Under Ashikaga
dominerade relieflacken, men i och med Toku-
gawa-tidens obehärskade dekorationsbehov
förlorade den eleganta lackkonsten sin egentliga stil i
en mängd blandtekniker, bl.a. blandades den med
keramik. Samtidigt upplevde den likväl en ny
glansperiod med mästarna Koyetsu och Korin.
Korins bror Kenzan fick en liknande betydelse
för keramiken. Under lackkonstens sista stora tid
ägnade man sig främst åt tillverkningen av inro,
små askar, som fästes vid bältet med en snodd
och ytterst en liten knopp, netzuke, som blev
föremål för träsnidarnas fabuleringsförmåga; detta
hantverk blomstrade under senare hälften av
1700-talet och början av 1800-talet. Från
Ashikaga-tiden kan man räkna tsubakonstens historia (se
Tsuba) med familjen Myochin. Dessa urspr.
stramt karaktärsfulla järnsmiden blevo under
To-kugawa föremål för mera målerisk motivrikedom
och förlorade slutl. sin mening i filigranartat
artisteri och oändamålsenligt material. S.A.
Litt.-. ”The J. Yearbook” (årl.); ”An official
guide to J.”, utg. av de japanska statsjärnvägarna
(1933); ”J.-Handbuch”, utg. av M. Ramming
(1941). — Geologi och geografi: ”The
geology and mineral resources of the Japanese
empire”, utg. av N. Kanehara (1926); K.
Haus-hofer, ”J. und die Japaner” (2 Aufl. 1933); K.
Nohara, ”Das wahre Gesicht J :s” (1935; sv.
övers. ”J :s dubbla ansikte”, 1936); G. Hatt,
”Stil-lehavsproblemer” (1936); A. Zischka, ”J. in der
Welt. Die japanische Expansion seit 1854” (s.å. ;
sv. övers. ”J., det gula världsproblemet”, s.å.);
J. Peterson, ”Det säregna J.” (1937); G.-H. Smith
& Dorothy Good, ”J, a geographical view” (i943);
G. T. Trewartha, ”J., a physical, cultural and
regional geography” (1945). — Växt- och
djurvärld: J. Matsumara, ”Index plantarum
japonicarum” (2 bd, 1904—12); H. Takeda,
”Alpine flowers of J.” (1938); W. Kobelt, ”Fauna
japonica extramarina” (1879); ”Catalogue of
ver-tebrates of J.”, utg. av Y. Okada (1938). —
Förhistoria: I. Schnell, ”Prehistoric finds
from the island world of the Far East” (i ”The
Museum of Far Eastern Antiquities, Stockholm.
Bulletin”, 4, 1932); R. Torii, ”Ancient J. in the
light of anthropology” (1937); F. S. Hulse,
”Physical types among the Japanese” (i ”Papers of
the Peabody Museum”, 20, 1943); G. B. Sansom,
”J., a short cultural history” (ny ed. 1947); A.
L. Kroeber, ”Anthropology” (ny ed. 1948). —
Japansk teskål. Stengods med bly glasyr. Ostasiatisches
Museum, Berlin. Se även bild 1 vid Emaljmålning.
— 1099 —
— 1100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
