Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Litteraturanvisningar - Japanbjörn, japansk björn - Japanerad - Japanlack - Japanläder - Japanpapper - Japanska graven - Japanska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historia: O. Nachod, ”Geschichte von J.” (2
bd, 1906—29); H. Hjärne, ”J., historisk översikt”
(1923); B. Karlgren, ”J.” (i ”Världshistoria”,
utg. av S. Tunberg & S. E. Bring, 15, 1928),
”Maktkampen i Fjärran östern” (1939); K. B.
Westman, ”Östasien” (i ”Världshistorien skildrad
i dess kulturhistoriska sammanhang”, under red.
av H. Almquist, 9, 1934); F. Utley, ”Kolossen
på lerfötter” (1937); G. C. Allen, ”Japanese
in-dustry. Its recent development and present
con-dition” (1940), ”A short economic history of
modern J. 1867—1937” (1946); T. A. Bisson,
”American policy in the Far East 1931—40”
(1940); H. Borton, ”J. since 1931” (s.å.); K.
Akiyama, ”The history of Nippon” (1941); S.
Henningsen, ”Det Fjerne östen og Magternes
Kamp” (s.å.); W. Fleisher, ”J., världserövraren”
(1942), ”Vulkanen J.” (s.å.); J. C. Grew, ”Tio
år i J.” (1945); K. S. Latourette, ”The history
of J.” (s.å.); P. E. Eckel, ”The Far East since
1500” (1947; rned utförlig litt.-översikt). —
Religiösa förhållanden: M. Anesaki,
”Japanese [mythology]” (i ”The mythology of all
races”, 8, 1928), ”History of Japanese religion”
(1930); G. Katö, ”Le shintö” (1931); C. Eliot,
”Japanese Buddhism” (1935); W. Gundert,
”Japa-nische Religionsgeschichte” (s.å.); D. C. Holtom,
”The national faith of J.” (1938). — G. W.
Lindeberg, ”Protestantismen i J.” (1918); T.
Ka-gawa, ”Christ and J.” (1934; sv. övers. 1935). —
Tidningspress: M. Ramming, ”Die
japani-sche Zeitung in Vergangenheit und Gegenvart”
(i ”Mitteilungen des Seminars für orientalische
Sprachen”, 37, 1934). —
Litteraturhistoria: B. H. Chamberlain, ”The classical
poetry of the Japanese” (1880); W. G. Aston,
”History of Japanese literature” (1899); K.
Florenz, ”Geschichte der japanischen
Litteratur” (i ”Litteraturen des Ostens”, 2 Ausg.,
10, 1909); T. Okasaki, ”Geschichte der japanischen
Nationallitteratur von den ältesten Zeiten bis zur
Gegenwart” (2 Aufl. 1922); C. H. Page,
”Japanese poetry” (1923); P. Adler & M. Revon,
”Japanische Literatur. Geschichte und Auswahl
von den Anfängen bis zur neuesten Zeit” (1926);
W. Gundert, ”Die japanische Literatur” (i
”Hand-buch der Literaturwissenschaft”, 1929); K.
Mat-suo, ”Histoire de la littérature japonaise des
temps archaiques ä 1935” (1935); ”Introduction
to contemporary Japanese literature” (1939); G.
Bonneau, ”Histoire de la littérature japonaise
contemporaine (1868—-1938)” (1940). — Konst:
W. Cohn, ”Stilanalysen als Einführung in die
japanische Malerei” (1908); J. Kurth, ”Der
japanische Holzschnitt” (1911), ”Die Geschichte
des japanischen Holzschnitts” (3 bd, 1925—29);
E. Fenollosa, ”Epochs of Chinese and Japanese
art” (2 bd, 1912); O. Sirén, ”Den gyllene
paviljongen” (1919); C. Glaser, ”Die Kunst Ostasiens”
(1922), ”Ostasiatische Plastik” (1925); O.
Küm-mel, ”Das Kunstgewerbe in J.” (3 Aufl. 1922),
”Die Kunst Chinas, J :s und Koreas” (1929); K.
With, ”Buddhistische Plastik in J.” (3 Aufl.
1922), ”Die japanische Plastik” (1923); L. Binyon
& J. J. O’Brien Sexton, ”Japanese colour-prints”
(s.å.): T. Tsudzumi, ”Die Kunst J:s” (1929); S.
Taki, ”Japanese fine art” (1931); H. Fett, ”östen
_________________________JAPANSKA HAVET
i tusj” (1935); H. Minamotu, ”An illustrated
history of Japanese art” (s.å.); J. Harada, ”The
lesson of Japanese architecture” (1936); N.
Tsu-da, ”Handbook of Japanese art” (1941); A. C.
Soper, ”The evolution of Buddhist architecture
in J.” (1942); T. Volker, ”Japanische kunst” (2
bd, 1943). — Musik: A. Abraham & E. M. v.
Hornbostel, ”Studien über das Tonsystem und
die Musik der Japaner” (i ”Sammelbände der
Internationalen Musikgesellschaft”, 4, 1902—03);
F. Piggott, ”The music and musical instruments
of J.” (2 ed. 1909); R. Lachmann, ”Musik und
Tonschrift des No” (i ”Bericht über den 1.
mu-sikwissenschaftlichen Kongress der Deutschen
Musikgesellschaft in Leipzig 1925”, 1926),
”Musik des Orients” (1929); ”Die geschichtlichen
Denkmäler der japanischen Tonkunst”, utg. av
Kanetune-Kiyoske & Syioti Tudi (1930 ff.); A.
Arima, ”Japanische Musikgeschichte auf Grund
der Quellenkunde” (1933); N. Peri, ”Essai sur
les gammes japonaises” (1934); K. Sunaga,
”Japanese music” (1936); K. Takano, ”Beiträge zur
Geschichte der japanischen Musik” (i ”Archiv
für Musikforschung”, 2, 1937). — Teater: A.
Bénazet, ”Le théåtre au Japon” (1901); E.
Fenollosa & E. Pound, ”Noh, or accomplishment.
A study of the classical stage of J.” (1916); Z.
Kincaid, ”Kabuki” (1925); A. Maybon, ”Le théåtre
japonais” (s.å.); ”Japanisches Theater”, utg. av
C. Glaser (1930); L. Adams Beck, ”The ghost
plays of J.” (1933); S. Kawatake, ”Development of
the Japanese theatre art” (1935); A. Beaujard, ”Le
théåtre comique des japonais” (1937); Maria Piper,
”Das japanische Theater” (s.å.). — Film: ”Cinema
Yearbook of J.” (1939). — Fr. v. Wenckstern,
”Bibliography of the Japanese empire” (2 bd, 1895
-—1907; omfattande tiden fram till 1906), fortsatt
av O. Nachod, ”Bibliography of the Japanese
empire” (2 bd, 1928; omfattande tiden 1906—26;
jämte 4 suppl. med titeln ”Bibliographie von J.”,
1931—40; omfattande tiden 1927—37).
Japanbjörn, japansk björn, Ur sus
(Eu-ar’ctos) japo’nicus, en svart björnart, som
förekommer i Japan och på Formosa och står den
amerikanska baribalen nära. — En form av den bruna
björnen, som förekommer i ö. Asien och Japan,
benämnas ofta även j.
JapaneTad, äldre ord för lackerad (jfr Japanskt
lack).
Japanlack, se Japanskt lack.
Japanläder. Äkta j. framställes i Japan genom
upprepad sköljning av kohud i alunhaltigt vatten,
insmörjning med rovolja och soltorkning. J. får
betraktas som ett slags sämskgarvat läder, är vitt,
mjukt och användes för sadelmakeriarbeten o.d.
Imiterat j. är formalingarvat och lätt fettat.
Japanpapper, se Kräppapper.
Japanska graven, gravsänka i Stilla havet
utanför Hondo, som ingår i en lång rad av
gravsänkor utmed Kurilerna, Japan, Boninöarna och
Marianerna. Största djupet är 10,550 m,
Ramapo-djupet, vilket lodats av amerikanska kryssaren
”Ramapo”. Detta tävlar med Emdendjupet i
Fi-lippingraven om rangen att vara världshavets
största djup.
Japanska havet, randhavet mellan Japanska öar-
— IIOI —
— 1102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
